Christin Ljungqvist

Man får inte ha svaga nerver om man planerar, på allvar, att bli författare. Man får inte ha dåligt tålamod heller, men det har jag, och jag lyckades ändå. Men just nerverna, för herregud, här går jag och vardagsgnäller på småpotatis ena dagen, och får fyra intervjuförfrågningar den andra, som idag. Det växlar mellan 0 och 100 på några små sekunder, och plötsligt, utan att jag riktigt hängt med i svängarna, har jag köpt ett par nya skor jag egentligen inte har råd med mitt i min stora glädjeyra (ja, Helena, jag föll pladask ...) Så tänker jag, äsch, det är ju bara pengar. Och jösses, så snygg jag blev. Häpp! Dagens recension hittad på bloggen Vårt röda rum , jag tackar och niger!

... recenserar ! Nu ska jag ut i solen igen, det ska köpas födelsedagskort. Lillebror fyller hela 20 år på fredag! Det här är från förra veckan, när mor och jag letade bolero till bröllopet. Min mor är världens finaste. Ser ni, så ung och snygg hon är? Det skiljer 20 år mellan oss och inte mer.

Vi var och storhandlade igår, pest och leeeda. Men jag fann något som gaskade upp mig på ICA Maxi, Högsbo: Här står jag och fnissar lite förnöjsamt. Ser ni? Där är den!

... att bokmässan äger rum i Götlaborg. För i övrigt känns det som om jag missar en massa roligheter hela tiden, typ andras släppmingel , eftersom de flesta förlag ligger på fel sida landet . Eller, på Sveriges baksida . Så det så. Tråkigt, är det. Men jag har en känsla av att det ger sig. Här har vi lite uppstickare, som Kabusa Böcker , och Jessica Shiff ... Schiffenaur? Shiefauer ! Åh. Jag är lite som:   Ja. Jag är väl lite gnällig idag. Vi ska ju åka och handla mat och jag tycker det är så tråkigt .

This just in: - de fina tjejorna på Unga böcker har intervjuat mig! Ni kan läsa här . - ny fin recension av Frida, Påhittad e nöjen! - engagerat omnämnande av Lena Kjersén Edman på bokcirklar.se Sedan detta med skor. Jag har ju egentligen inte råd att köpa skor hit och dit, men dessa blev jag förtjust i. De har mina färger. Så vad gör jag? Köper, eller nöjer mig med att titta lite sådär på håll?

Det är mycket sommar och härliga saker, som bad och fräknar och glass och jordgubbar, och brännheta altanplank och långa, goda skratt, och väldigt lite skriv, och väldigt lite Kaninhjärta . Så poppar det fortfarande, som här , och här , och här , det rör sig trots att jag tycker allt är tyst och stilla, och vem vet? Många bäckar små ... Att sakna dessa två lite varje dag, alla dar.

Jag gick på en trottoar när hon for förbi på cykel. Det mörka håret var i en rufsig fläta, och hon hade på sig jeans och luvtröja som vem som helst, och på pakethållaren satt en kartong av något slag. Och jag rös i hela kroppen, liksom häpnade . För  där var hon , Hanna, rakt ur bok två och in i mitt liv. Sedan såg jag inte hennes ansikte, och kanske hade det förstört hela grejen, men wow, vilken känsla. Det gav mig ny inspiration, minst sagt.

Det kallar jag högklassfrontning! Bara hemma en snabbis, haft en fantastisk helg med hela familjen (badat i havet också, liiite kallare än i Bergsjön), och ska nu iväg och grilla hos svärfar. På med somrig klänning och iväg på cykeln genom ett Majorna som rått ihop till en jätteloppis längsmed gatorna. Solen skiner och livet är HÄRLIGT .

Kaninhjärta tipsas det om här ! Och med detta loggar jag ut för veckan. I morgon sticker vi tidigt till Vallda Sandö för att bada med familjen, sedan åker vi alla hem till huset och grillar. Och sedan sover vi över. Längtans goda pirr i hela kroppen! Det ska bli fantastiskt gott! Trevlig helg, allihop!

Halleluja! En recension ! Och ett finfint citat ur densamma: "Jag [gillar] Ljungqvists lite drömska stil, som hon sammanbinder med det konkreta. Språket är lättläst och hon kan berättandets konst. Kaninhjärta är hennes debutbok och med mina mediala förmågor, spår jag framgång i hennes författarskap." Så har jag precis varit hos frisören (kl. 9 hade jag tid!), duktiga Malin som alltid lockar mitt hår så fint! Och nu ska jag till Kungsbacka och möta upp mor. Idag ska vi leta bolero till bröllopet, och mycket annat. En ärendedag!

Mitt i värmen fann jag den: Amandas nya bok Jag väntar under mossan ! Så tog jag en svettig spårvagn hem och började läsa redan ombord, och nu är jag fast, som vanligt. Den här inspirationen behövde jag. Gott. Jag såg min egen bok också, liksom rakvänd, med bokryggen ut, inte alls särskilt lämpligt för en debutant men jag kunde inte med att göra the ting , ni vet? Möblera om lite i deras hylla, och vrida min bok utåt? Jag kunde heller inte med att ta kort på boken, i fall att någon skulle se mig och göra kopplingen ("vilken självgod jävla debutant", skulle de tänka!), därför får ni gärna, om ni ser min bok någonstans i handeln, ta kort och maila till mig. Jag skulle bli JÄTTEGLAD . This just in: vill ni tjuvläsa Kaninhjärta innan ni fattar beslutet att köpa den, kan ni göra det här .

För ett år sedan avslutade jag Kaninhjärta(t) . Redan då kände jag att någonting var annorlunda med manuset, jag skrev det som i ett brus och kände mig alldeles pirrig när det var färdigt ...

Här fick jag svar från Ada på förlaget. Tänk, att det redan har gått ett år. Börjar jag bli gammal om jag tycker att tiden rör sig väldans fort? UPPDATERING: länken fungerar! Men först efter att Kristoffer hjälpt mig hitta det gamla inlägget på google, så att jag kunde återställa det. Herregud ... Så, med andra ord; spara ner era bloggar på hårddisken! Om ni som jag använder blogger.com, gå in på Inställningar, Övrigt, Exportera blogg, Spara som, och sedan väljer ni något ställe där ni vill spara ner bloggen. Den tas inte bort för det (detta informerar de även om när du exporterar), den bara sparas. Försvinner gör bloggen först när du aktivt stänger ner den. Ja. Död mans grepp blev det inte mycket med, och jag förstod det smått då och ännu mer nu. Det var min första manusidé som bitit sig kvar i alldeles för många år, och när jag väl släppte taget om den kunde ett manus som Kaninhjärta bli till, och det är något av det viktigaste jag lärt mig som författare.

Jag har en idé till bok två som jag hoppas att förlaget gillar (om Gilla gillar gillar jag)! Ingen skulle bli gladare än jag, liksom barnsligt förtjust . Och som vanligt kan jag inte säga mer än så, men om de gillar ska jag berätta direkt för er!! Hanna?

Jag tipsade precis om Kaninhjärta här , så får vi se om den dyker upp i framtiden! :) i så fall får ni gå in och rösta, för genom era röster kan den nämligen bli ljudbok! Fin grej!

Jag skrev just ett mer utmanande kapitel, och det gick bra. Därför har jag gjort mig förtjänt av lite datorspel. Nästa kapitel är i nivå med detta , "för kapitlet jag skriver nu är mycket viktigt, och mycket krävande. Jag stiftar bekantskap med en karaktär som kommer avgöra precis hur läsaren ska uppfatta hela bok två, allt hänger på detta nu, detta känslomässigt betungande personporträtt ...", och det kommer ta all min energi att skriva, för så jävligt är det, det som kommer att hända. Usch. VARIFRÅN kommer allt MÖRKER? :O jag är ju en ljus och glad varelse! Vi lättar upp med det här:

Ett tag tyckte jag att alla flyttade runt till varandra och snattrade och hade sig, och på så sätt upptäckte åtminstone jag nya bloggar och intressanta livsöden. Så vad säger ni? Förnyelse? Skriv i kommentarsfältet, eller maila mig, så snackar vi ihop oss! Och se, vad lite maskara och kläder kan göra. Jag har inte ens ätit choklad än! Vilken skillnad! :O Madonna-pose.

... "Myth". Bra temalåt till bok två, just precis där Hanna befinner sig nu. Jag ser blekta färger, en spårvagnsfärd, vårsol som flimrar genom rutorna och Hanna, hon sitter rakt, gungar med i vagnens rörelser, stirrar tomt framför sig, och den oerhörda ensamhet som finns i en storstad om man inte känner någon, och ändå tvingas vara omgiven av alla dessa människor.

Första signeringstillfället inbokat: 19 juli på Bokhandeln Laholm ! Jag återkommer med tid, men tror det blir på kvällen, och jag får sällskap av ingen mindre än Lina Arvidsson ! Jag har också gjort det till ett evenemang på min offentliga FB-sida , jo men visst! Och anledningen till att det blev just Bokhandeln Laholm är ju solklar; jag jobbade där förrförra julen, och Diana och Stefan är sådana där goda människor som man kan längta lite efter, och jag vill, som jag kallar det, mjukstarta. Där känner jag mig liksom omhuldad , och jag är säker på att det blir en strålande kväll, för är det något Diana kan så är det Laholmarna. Välkomna, om ni vill och kan!!

Nu har jag fått till det här med ett offentligt FB-konto , och det var inte särskilt svårt. Det var mest ett tveeek, FB och twitter är lite småångest för mig, och jag håller gärna och envist fast vid min blogg, min fina, fina blogg, liksom de gamla, goda lunarstorms-sidorna, och samtidigt ett slags dagboksformat. Fina grejer, bloggandet är den optimala kanalen! (Jo! Jo!)

Vi vart i Vallda igår, hela familjen (jag, Kristoffer, syster, systerdotter, bror, brors flickvän, pappa och mamma), och tog upp båten och grillade. Och nu är jag fullstoppad med skriv, och jobbar heldag på brödjobbet = dålig tajming. För där ute, där historia möter nybygge, och landskapet ibland kan sträcka ut sig, och ett rådjur lyfter huvudet och tittar efter bilen, finns något. Om det så är historien som sådan eller människorna som en gång levde där, jag kallar den "en extra dimension". Jag kan liksom känna livet i mig varje gång jag åker dit, och livet inspirerar.    På väg ner till hamnen passerade vi huset där Mary och Anne växte upp. På väg tillbaka hem passerade vi huset där Hanna växte upp ...  Ser ni så träden hukar sig för havsvinden? Små och knotiga. Här kan jag se någon stå, mitt ute på ängen. För min inre syn, det vill säga. Och varje gång jag passerar hus som det till vårt höger spinner en tänkbar historia igång om vad som utspelat sig där.

Och till er som läst särskilt noga på bloggen; jag är förbi "sida 90" nu, och känner en ljuv lättnad, eller DEN DÄR ljuva lättnaden. Historien trampar igång igen, och Hanna kommer till insikt med vissa saker, vissa sanningar, som är så smärtsamma att det är som att dra glasflisor ut kroppen, och hon flyr inte, det gör hon aldrig, hon bestämmer sig bara för att gå vidare. Men vissa personer vill inte släppa taget om henne. Sedan skulle jag vilja liksom påpeka en sak; jag tror jag lider av paranoia. Det är den närmaste förklaringen, alternativt hybris. För sedan Kaninsläppet och diverse intervjuer och tidningsrecensioner har jag traskat över stadens gator och torg och tyckt att alla tittat på mig som om de känner igen mig. Vilket vissa kanske gör men långt ifrån alla! Därför får ni gärna säga hej om ni känner igen mig. Då kanske den där paranoian ger sig, med tiden, och jag blir mer som folk.

... om de hade fått bli gamla tillsammans. Så sorligt, ändå.

Recensioner fortsätter ploppa upp , trots att jag för kanske två veckor sedan tänkte "jaha, var det detta?". Ada har sagt att det lätt blir en tomhet efter ett boksläpp, och så är det, och det räknade jag med. Men inte visste jag hur jag skulle hantera det bara för att. Jag var rädd för att Kaninhjärta skulle passeras till "Läst april 2012" och bli glömd. Så såg jag på en blogg att bloggerskan trodde Kaninhjärta skulle komma först i maj. Vilket ju är bra reklam, även om den är felaktig. Så såg jag att Anna på Bokstävlarna verkligen, verkligen gillade, och har spritt det till en gammal Bokhora, Helena , som ska läsa. Kanske är det inte över än, med andra ord. Kanske har det bara börjat? Tänk, om de nuvarande Bokhororna recenserar? Now THAT would be nice. Igår vart vi på Pasta e contorni i Linné, en restaurang som dessvärre tappat stinget och inte alls är samma pärla som när den fick fyra, eller fem(?) fyrar i Göteborgs-Posten. Så vinglade vi vidare i blåsten

Visst låter det glammigt? Vi ska äta på restaurang, något vi sällan gör då båda har ett halvtidsbrödjobb, och kämpar med varsin dröm "vid sidan av", vilket gärna blir varje vaken timme. Hur som helst. Det här är jag idag. Jag har alltså tofs, och jag är glad, på insidan. Särskilt när jag får läsa något sådant här bland kommentarerna på min blogg: Spännande! Jag måste bara få skriva av mig lite. Har precisprecis läst ut din bok och oj vad jag gillade den, och vad den slog sig rakt in i hela min kropp. Jag älskar ditt språk, jag älskar Anne, jag grät för Marys skull och sen Kent-referenserna på det. Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och kommer pusha för din bok här nu framöver, för den här behöver många läsa! TACK!

trädgårdspaddan! Min mamma sa en gång att den som har en padda i trädgården ska skatta sig lycklig. Sedan omkom hennes under skon på en storväxt bekant (han höll på att slinta och slå sig fördärvad ), och detta minne bubblade upp medan jag skrev synopsis till bok två. Det blir inte alls på samma sätt. Snarare har någon ihjäl paddan med flit. Ond bråd död, i Vallda-idyllen.

... it is , indeed. Jag tror jag nått min "sida 90", även om det är sida 80 mer exakt, där historien blir liksom svävande och jag tappar lite greppet om den. Vad handlar den om, egentligen ? Får se, får se ...

I didn't know. Undrar vad de ska kalla sig? Akia? Bokademihandeln?

Inspirerad av: tänkte jag formulera mina topp-5-tips för skrivande, så som jag ser det. Här kommer de: lyssna till din mage (eller vilken kroppsdel som pirrar när någonting är riktigt jävla bra) var ödmjuk inför hantverket, alltså, tro aldrig någonsin att du kan allt och var ivrig på att lära dig hitta din egen ton (lyssna till hur du pratar med andra, där är du ju unik, men sedan tycker i vart fall jag att flödande text inte ska vara för pratig ... ) läs gärna, men bara det du gillar (det har också med din unika ton, eller röst, att göra), jag står inte bakom rådet "läs, läs, läs, ALLT", det behövde inte jag inför Kaninhjärta och jag hoppas heller inte behöva det inför bok två, utan jag läser böcker jag väljer ut med omsorg och som tillför något till mitt skrivande ta skrivandet på allvar, annars kommer du inte att lyckas, och med detta menas att du ska försaka annat för att få tid till det Sådär ja! Ta åt er av det som funkar och strunta i resten ;) (Hoppsan!

... och då är det gott att jobba hemifrån. Morgonrock på, Kristoffer fixar frukosten och jag väcker sida 69 av bok två. God morgon.

Ännu en fin recension . Det finns ingenting mer lättande än när människor förstår mig och vad jag försöker göra, det liksom bara klickar till, och jag suckar och ler och känner äntligen i hela kroppen.

... vill jag säga tack, både till givna ambassadörer som mamma, som rusat runt på Friskis & Svettis med min bok och recensionen i Göteborgs-Posten, och min syster, som närmast tvingat på sina vänner boken, och tillsammans fått den att sälja slut på Bokia i Kungsbacka, och pappa, som likt mamma gått runt på Volvos lager med recensionen och rentav fått sin chef att köpa den, och lillebror, som spritt den bland sina kollegor, till de mer oväntade ambassadörerna, som ni som läser här, och bokhandlare jag känner väl och bokhandlare jag inte känner alls, och vänner på Facebook som jag knappt pratat med det senaste året, det är ett sådant engagemang bland alla er, en sådan innerlighet , att jag stått mållös titt som tätt de senaste veckorna. Det är så fint, och jag är mycket tacksam för detta. Tack, och en god kram till er alla.

... "I never saw signs of trouble". Och en fantastiskt inspirerande bild tagen av min kamrat, Gabriella Sumari. Jag får riktigt mysrysliga känslor av den. Tänk er tre små barn, två bröder och en syster, tjurrusa fram här, och sedan försvinna, och ni kanske också får en känsla för bok två. Foto: Gabriella Sumari

på Göteborgs bibblor är det 11 reservationer på först återlämnade exemplar av Kaninhjärta , och dessutom 2 exemplar beställda för Älvstranden Unga vuxna 2012-05-03. 1 exemplar beställt för Askim Barn/Unga Kapitelböcker Ungdom 2012-05-02. 1 exemplar beställt för Biskopsgården Ungdom 2012-04-26. 1 exemplar beställt för Linnéstaden Barn/Unga 2012-04-26. 1 exemplar beställt för Västra Frölunda Ungdom 2012-04-26. Det tickar på, och jag är spänd, spänd av förväntan. Hur stort blir detta, eller hur litet, eller hur mittemellan? Jag har ingen aning. Idag har jag struttat runt i morgonrock hela dagen, och lägenheten ser ut som fan, och det ligger osorterad tvätt i vårt sovrum, och sängen är obäddad, och katterna fick precis mat, och växterna behöver vattnas, men som jag har skrivit. Och det är knappt så jag vågar säga det men ...  it's a keeper. ... men Hanna, som ni säkert minns, har en hel fågel. 

Tänk, om alla vi som bloggar om skrivande och böcker från olika perspektiv skulle få oss en egen festival? Som ett slags mässa, fast ett mindre omfång, och glammigare, som en privat middag och mer inställt på mingel och snittar och bubbel. Band knyts, och ensamheter bryts av, och det blir en verklig gemenskap av oss alla. Och varenda en av oss MÅSTE komma, för ANNARS ... Vem som skulle bekosta det är en annan femma. Men jag ryser av bara tanken.

... men nu dök ännu en recension upp . Jag tackar och niger! :)

Idag vart vi på Frölunda Torg, Kristoffer och jag, för att kika på ring (första kiket!) och kika på bok. Kaninhjärta , så klart. Först smet vi in på Akademibokhandeln på Frölunda Torg , där två blygsamma exemplar stor kvar, varav den ena hade en tips-skylt nedstucken i sig, och ett personligt meddelande skrivet för hand (säkert av fina Emma ). Två grabbar jobbade lördag, och jag presenterade mig (för första gången!) och bad dem hälsa. Så blev det att vi fick en pratstund, och det värmde verkligen, det att få sig en inblick, och hur ungdomsböcker säljer (mun till mun, mestadels), och att det hade "gått ett par stycken" av Kaninhjärta hos dem. Det känns lite skevt, det där att gå fram till bokhandlarna och presentera sig, liksom självgott , men där visste jag att de hade en uppfattning om vem jag är och det stärkte mig. För ett tag har jag knappt vågat mig in i bokaffärerna med risk för att bli igenkänd (hybris?), samtidigt som jag letar efter min bok. Nästa ställe blev Bok

Malin på Nilmas Bokhylla har intervjuat mig !

... var Kaninhjärta bäst i april . Och det blir jag ju JÄTTEGLAD av att läsa. YEY! Och vad håller jag i min hand? Kan det vara vår handlarlista? kom-ihåg-kludd till bok två, hopvikt och förvarad i skon hela dagen då jag jobbar i ficklösa byxor?  

... skriver om drömmare, och min hjärtefråga, på Debutantbloggen idag . Jag håller med henne till punkt och pricka; vi kan, om vi vill det tillräckligt.

Klicka på den för större bild! Och fotot ser ju lustigt ut, här har ni en bättre version! Foto: Ola Kjelbye

Fördelarna med att bo i Göteborg är många, men det finns en nackdel, och det är att staden inte är Stockholm ibland. De flesta förlag ligger ju där, på Sveriges baksida . Därav får jag och förlaget sköta en hel del per telefon, mail, och ibland, som idag, med hjälp av en scanner. Som befinner sig på Kristoffers jobb. På cykelavstånd. Nu ryker det dyra författarhullet, för här ska skrivas spännande avtal. Sedan är det raka vägen tillbaka hit, omedelbums och raskt, för kapitlet jag skriver nu är mycket viktigt, och mycket krävande. Jag stiftar bekantskap med en karaktär som kommer avgöra precis hur läsaren ska uppfatta hela bok två, allt hänger på detta nu, detta känslomässigt betungande personporträtt ... Åh, jag älskar att vara skrivig på en vardag.

Göteborg, 21 grader i skuggan, grönt. Stadsfåglarna för ett jävla liv och bok två drar hårdare än allt annat, men jag har bestämt mig för en glass med Kristoffer på vårt lilla berg, med utsikt över hamninloppet, för att njuta någonting alls av den plötsliga, och tillfälliga sommaren. Sedan, ikväll, när solen går ner. Nu ska jag skriva vidare. Jag hoppas ni har en god valborg!