Christin Ljungqvist

En bit av Anna von Hausswolffs senaste skiva, helt briljant, inspelad i självaste Annedalskyrkan. Det beskriver Hannas situation, just där hon befinner sig i manuset för stunden, innan jag skriver henne vidare i morgon; The shadow's here before my eyes, still I am full of light

Jag känner mig mitt i livet just nu, som i ett minne av det som varit och i en väntan på det som ska komma, som gott sommarväder, och bröllop, och bokmässa, och resa. Jag har också upptäckt att det inte finns någonting sedan, efter allt det där, livet kommer väl återgå, på något sätt. Men det är oplanerad tid, och det kittlar mig i magen, den där ordlösa friheten. Tänk, om vi kan få några stunder i Stugan i höst? Det är magiskt där nere, när alla människor åker hem för säsongen och den milslånga stranden är alldeles tom, men träden har fortfarande löv, och solen värmer litegrann, och vi sticker upp på Hallandsåsen och går i gamla bokskogar, eller åker till avlägsna små kaféer som drivs av entusiastiska bohemer. Somliga författare inspireras av liv och rörelse, men jag inspireras av tystnad, och vackra vyer. Lite som att jag ser små sagoväsen titta fram, så all den gröna energin, den går rakt in i mig. Jag vet att jag har skrivit här att jag varit klar med bok två. Tydligen hade jag

Här kommer en diss från Ebba och mig; vi gillade inte Jellicoe Road av Melina Marchetta. Och för detta ber jag alla er som hissar högt om ursäkt, men det är min hårda sanning (spoilervarning!); tidigt kände jag att det så kallade kriget inte vart särskilt trovärdigt, att "hatet" liksom inte gick igen i mig som läsare, varför jag då satt här och undrade hur det hade kunnat hålla på så länge mellan jellisarna, kadetterna och ... och ... hm, vad kallade de sig? Jag hade velat ha fram ett stort, starkt varför  till konflikten, och överlag djupare personporträtt, så man förstår psyket hos personerna i boken, varför de krigar som de gör. Dessutom försvinner kriget väldans lätt, som om det å ena sidan är dödsallvarligt (med smäll på fingrarna, etc.), å andra sidan inte alls. Och var, vaaar, befinner sig alla lärare? För det handlar väl om en skola? Går de inte på lektioner? Vad gör lärarna åt det hela? De verkar liksom mest titta på när ungdomarna utövar pennalism. Ploten

Spektakulärt recenserar! Sedan ska jag på urnsättningen av min morfar, och träffa en av de mest obehagliga människor jag vet om. Man kan säga att hen förstört en hel del för min familj, och att det inte är över än. Om någon nu skulle få för sig att fråga varifrån jag får all svärta och smärta till mina böcker. Där är delvis svaret. Nästa del är väl bara att leva, skulle jag tro, för som de flestas liv går mitt att göra en skaplig bok av, i sig. Tjipp!

Jag längtar liksom tillbaka till er, jag tänkte att jag skulle låta bli det hela helgen men ni, och bloggen, drar väldans. Så här är jag, på en knagglig uppkoppling från Stugan, och här är en bild med min kära författarkollega Lina Arvidssons kamera! Bilden är tagen i Bokhandeln Laholm, och orden är Dianas, jag tyckte det var så fint! :) Signeringen gick bra, även om både Lina och jag undrade var alla skrikande fans befann sig (?). Å andra sidan regnade det, det kan vara därför det kom några få och inte mer, och de skrek inte heller, men som debutant tror jag det är viktigt att inte förvänta sig någonting, utan leva i stunderna, liksom uppskatta varje ny erfarenhet. Och det var just det, att sitta i Dianas och Stefans jätetmysiga lunchrum och bli bjuden på te och mycket goda kakor, och prata om litteratur med Lina och Diana, eller sitta tillsammans med Lina och fnissa bakom staplar med våra böcker, eller titta på folket på torget utanför, när de stod i regnet och lyssnade på

... första signeringen någonsin kan debutanter se ut såhär: Och det behöver inte betyda att hon, eller han, är förvirrad, liksom nervös , men det kan betyda det. Jag tänker; vet någon alls vem jag är, förutom jag själv i bästa fall? Kommer jag sitta där, bakom fina högar av Kaninhjärta och Det borde finnas regler , som en del av inredningen? Kommer det komma folk? Hur ska vädret bli? Vad har jag gett mig in på? Sedan inser jag att jag inte har planerat vad jag ska ha på mig. Och att bästabyxorna är i tvätten. Och att jag nog bör tvätta dom för hand för att inte freaka ur över småpotatis. Så, kära läsare, kom till Laholm i morgon, och ta med familjen och vännerna! Och om ni inte kommer i morgon hörs vi på måndag för rapportering!

Då får du komma till Bokhandeln Laholm i morgon, där kommer jag och Lina sitta från klockan 18 till 20 och signera våra böcker! Och, för övrigt; Kungsbacka bibliotek recenserar Kaninhjärta ! Roligt! Användaren Lingan på Bokdebutant.se recenserar också ! Yey!

Tidigare i somras blev jag intervjuad av Kidi Oller Westerberg, redaktör på Svenska Tvillingklubben , och med hennes tillstånd publiceras detta (OBS! Klicka för större bilder!): 

Tack till Lotta Hylander, som så vänligt mailade mig och frågade om jag ville få tidningen hemskickad. Väldigt fint gjort! Tack så mycket! 

... för jag känner att jag är skyldig er det, ni kommer så trofast hit varje dag och läser, och jag lägger bara upp trista (?) länkar och inget direkt innehåll. Så, det jag sysslar med just nu är skriver. Bok två är en brottningsmatch, helt klart, som många har sagt före mig. För ett tag sedan köpte jag en svart pärm och självhäftande sidor där jag satte in tidningsrecensioner och intervjuer och gratulationskort, och allra först, allra längst bak, sitter diplomet från en av skrivkurserna. Pärmen är symbolisk, liksom känslofylld , och att bläddra i den ger mig en djup ödesmättnad i magen. För hade jag inte lämnat den där utbildningen, hade jag inte lyssnat på magen, hade jag inte ströjobbat, hoppat på skrivkurserna, lärt mig massor , hade jag aldrig förverkligat mig själv. Nu är jag jag, på riktigt jag, hela vägen inifrån och ut, och det är okej att jag är flummig, att jag "kopplat upp" ibland, att jag dagdrömmer, för det är en del av mitt jobb nu. Samtidigt pressar pärminn

... gästbloggare recenserar , jag tackar och niger!

... kommer här två recensioner på en (!) och samma dag! Halleluja! Kortedala och Gamlestadens bibliotek! Bokmilaskogen! Nu vankas visfestival i det gröna, efter en dag vid skrivmaskinen. Känner mig oerhört kulturell.

Här har vi ett förlag som söker manus . Tipstack till Simona.

Någon av mina läsare som prenumererar på tidningen Allers? Där ska Kaninhjärta tydligen omnämnas i goda ordalag som sommarläsning, och jag vill väldigt gärna få fatt i en bild på detta! Om ni kan och vill, maila mig på info (at) christinljungqvist (punkt) se Idag jobbar jag hemifrån, det är ren lycka. Skriver på bok två, skriver, skriver ...

... ligger Kaninhjärta på femte plats av tio , men det behövs fler röster för att boken ska bli ljudbok (pappa och en vän till honom väntar med spänning på ljudboksversionen, då båda annars somnar av vanlig läsning), så hjälp nu dessa båda rara gubbar, och mig, med er röst (fiskfisk ...)

... i ett sommarläs-tips här . Och jag är i mycket fint sällskap . Hello, ladies!

Här kan ni anmäla er till eventet, så att säga! :)

Nu är det 11 dagar kvar tills jag och Lina ska signera böcker i Laholm ! Det är dags för en nedräkning. Och jag är faktiskt inte ett dugg nervös, för på Bokhandeln Laholm trivs man, oavsett vem man är och varför. Så, passa på att komma förbi, vet ja! Och bor ni inte i närheten; passa på att hyra stuga vid havet, gotta er vid stranden OCH komma förbi, vet ja! Det är ju ett semesterparadis, Laholm, Mellbystrand, Båstad när det inte är tennisvecka ... Nu: brödjobb. Sen: bokskriv.

Christin Ljunqvist är debutant och skriver så det värker i själen. " det är lätt att skära sig när man ska hantera människospillror". Kaninhjärta är en annorlunda bok som inte lämnar någon oberörd. Den pickar på och fladdrar som ett kaninhjärta. Läs! Pronto! Ännu en fin recension av Kaninhjärta .

... fin recension . Tack och nig, igen, igen! :) Ni har väl inte missat att ni ska rösta på Kaninhjärta heller ? Dessutom får ni så klart sprida länken och hjälpa mig röstfiska, det lär ju behövas. Se bara, vilka jag tävlar mot ...

... i skrivande stund. Eller, varför inte? Båda ska lyssnas på högt och fritt.

Kanihjärta kan bli ljudbok , om tillräckligt många vill och röstar! Heja heja!

Ni kan klicka för större bild, ett litet utsnitt från Göteborgs bibliotekssajt och status på Kaninhjärta . Jag har följt det här med intresse under våren, då antalet beställda böcker bara har ökat, och varenda en har varit utlånad eller reserverad. Fint, det, att ni sätter tryck på stället! Och det är riktigt fantastiskt att så många läser min bok!

... recenserar . Tack och nig!