Christin Ljungqvist

... just precis här. Ni är väl med? Det ska bli väldans roligt ...

What else is new? Usch. Jag GILLAR inte twitter, men känner mig liksom illa tvungen. Det fanns en gång i tiden twitters elaka tvillingsyster, www.bitter.se . Den sidan gillade jag. Varje gång någon skrev ett fult ord ändrades ordet (bög=hustomte, eller vad det nu blev), och grejen var att bittra loss fullständigt. Det var kul :)

Check it out! Tycker jag är mycket, mycket roligt.

Det var en fin första föreläsning som författare. Mitt gamla gymnasium har förändrats, precis som det mesta gör med tiden, men jag fann allt min fiollärare från förr, och chefen för det hela är gammal barndomskamrat med min mamma. Där har ni Kungsbacka/Vallda i ett nötskal. Tack, Josefine Möller och Meta Bergman, ni var så väldigt snälla och vänliga och varma, och gjorde att jag kände mig välkommen, inte ett dugg vilse! Tack också till Aranäs elever! Vilka utomordentligt smarta frågor ni hade till mig, jag blev alldeles yr i bollen av alla tankar de startade. Det var så spot on, som om ni redan förstår er på skrivandet och branschen. Bra som fan! Lite promotion inför mitt besök.   Mycket tjusig skyltning, jag och Gilla Böcker tackar!   Josefine Möller, jag, Anna Weiner och Meta Bergman småpratar.   Vi fnissade en hel del, också, och det gillar jag!   En filur från Kungsbacka-Nytt dök upp, det gillar jag också!     Så var det dags!   Jag prata

Bästaste Ada Wester ( Gilla Böcker ) gästar Lundströms Bokradio! Ungefär 16 minuter in. Lyssna: Lundströms Bokradio 20130126 08:05   Ada kikar ut i världen! Och en liten påminnelse; ni är väl med mig på fredag ? Bara fyra dagar kvar ...

"Fler borde öppna ögonen för all den storslagna gestaltning och alla de viktiga berättelser som gömmer sig bakom etiketten ”ungdomsroman” - Elise Karlsson i dagens Svenska Dagbladet Eftersom jag inte prenumererar på tidningen blir det tipstack till Christine och Hanna . Tack, tjejor! Jag får väl, som en av representanterna för crossoverlitten, lägga mig i debatten med några välvalda citat som svar på " För många tycks gränsen mellan ungdomsroman (välskriven och medryckande, men utan psykologiskt djup ) och vuxenroman (motsatsen, får man anta) fortfarande märkligt tydlig" - Elise Karlsson: "Det är som mogen psykologisk studie ”Kaninhjärta” fängslar och känns viktig" - Ying Toijer-Nilsson, SvD   "En egensinnig spökhistoria, en psykologisk thriller , ett mörkt familjedrama. Romanen är rik, både till innehåll och språk" - Sanne Näsling, DN "Bokens värde ligger i psykologin " - Björn Gunnarsson, HD "Här blandas ett psykologiskt

Visste ni att Kaninhjärta har "Under retur" som lagerstatus i bokhandeln, just nu? Vilket innebär att det, centralt, sugs in böcker från alla bokhandlar till centrallagren, för att sedan skickas tillbaka till förlagen. Vilket i sin tur innebär att jag står i butiken, träffar er läsare och inte har min bok att signera och sälja till er, eftersom vi har sålt slut på våra Kaninhjärtan och inte KAN beställa nya. Det innebär, med andra ord, att från nu tills Kaninhjärta kommer i pocket i slutet av mars uppstår ett vakuum som inte gör någon glad.   Vi debutanter har det inte lätt. Sällan är det väl så att någon av oss ens får ett år på hyllorna i de större butikerna innan vi plockas ihop och skickas tillbaka. Jag tycker det är orättvist. Sedan förstår jag, så klart, att nya böcker kommer, och gamla måste flytta på sig. Det jag menar är att böcker så snabbt blir gamla, och att ett år borde vara ett minimikrav för alla böcker, oavsett.   Kommer Hanna få stå längre på h

Uppe i menyn kan ni se något som heter KALENDER . Där försöker jag samla alla viktiga datum under året. Nu är den uppdaterad, och det jag vet ska hända står med. En liten samling roligheter, helt enkelt, som på tisdag; föreläsning på mitt gamla gymnasium, Aranäs. Pirrigt och spännande! Det ska bli så roligt att träffa eleverna som går där nuförtiden, och se hur skolan ser ut, ombyggd och allt (jag kommer inte hitta någonstans, hjälp?). Det blir en heldag, först klockan tre cirka kommer jag bege mig hem igen. Efter min halvtimmeslånga föreläsning äter vi lunch, och sedan ska jag med eleverna till deras domäner, som det ju heter, så ska vi diskutera min bok. Mycket, mycket intressant. Grejen är den att under tiden jag skriver, då har jag inga djupare tankar kring allt som hamnar bland orden. Jag har lite "jamen, det är ju såhär det gick till"-inställning. Med andra ord; jag söker inte efter någon särskild reaktion hos mina läsare, inget effektsökeri inte! Därför blir jag allt

När jag för ett par jular sedan, om inte tre (?), jobbade på Bokhandeln Laholm , lånade jag en bok ur deras bokhylla i fikarummet. Det råkade bli Den skamlösa nyfikenheten av Astrid Seeberger. Jag hann aldrig läsa ut den (men jag var väldigt nära!), men minns den som en fantastisk bok. Astrid verkar vara en oerhört klok och vacker människa, och jag blev alldeles lugn inombords av hennes ord. Så, en dag ska jag köpa den här boken. En dag ska jag läsa slut den. Innan dess tänkte jag tipsa er om den, det vill säga, om ni inte redan har läst?  

  ... oh, vad det känns i magen. Den här är också vacker. Dock inte lika stark text.  

Jo. Jag fick nog av de dystra, men vackra, färgerna, och hittade den här fina bilden istället. C'est Hanna! Oui! Eftersom jag varit tyst av mig den här veckan tänkte jag förklara vad jag sysslat med. Såhär: kommit fram till att bok tre inte riktigt håller måttet (på egen hand, förlaget har inte fått läsa än), nej, gör om, gör rätt! Så det är vad jag gör: skriver. ordnat min bokföring (lika sådär som det låter, men ju mer jag lär mig desto roligare blir det) mailat med förlaget angående ett möte 1 februari, som nog, faktiskt, blir av (hänger på att Kristoffer får ändra om sina arbetsdagar, så vi kan förena nytta med nöje och tjingsa på kusinen i Åkersberga över samma helg) fått en rad roliga besked, däribland vilken dag jag dyker upp på littfestivalen i Lund (se nedan) samt ännu ett besked, som kommer vara hemligt lite till, men som förhoppningsvis drar igång i början av februari och som jag betraktar som ännu ett steg i rätt riktning (OBS! Det har inget att göra med den pl

... både ett och annat . Nej, nu ska jag äta frukost. Det pågår febril aktivitet här hemma idag. Inte minst tänker jag på manus till bok tre. Men nu får jag skärpa mig. MAT.

  ... men jag föredrar den med Johnny Cash. Inspirationslåt, by the way, till bok tre.

Oh, it's on. It's really on och jag kan knappt vara tyst om det längre! Alltså, det har med Kaninhjärta att göra, men det är också ett litet avslöjande kring själva arbetet med boken. Och detta, tillsammans, gör mig väldigt glad och ... ja, jag har det tufft just nu med att hålla tyst, helt enkelt. Men jag ska försöka. Överraskningar är INTE min grej.   1 februari klockan 09.00 just precis här.   12 dagar kvar.

... på listan över de mest omtalade böckerna på nätet . Jag ligger två över KEPLER!! Bazinga!!!

... klar! Jag skickade manuset till Ebba igår och tog mig friheten att skriva på något helt nytt idag. Precis innan frukost. Tror det blir bra. Ada har det snart på sitt bord ...    Ja, och som ni ser har jag bytt plats. Nu sitter jag i den lilla knakiga soffan framför brasan, som just brunnit ut, men som fortfarande alstrar värme. Det var fjorton minus här i natt. Och ute ligger snön kvar, så klart. Blir att klä sig rejält när vi beger oss in till Laholm om en stund. Dagarna här är urmysiga. Vi jobbar på dagarna, promenerar och fjantar runt i snön, tar små turer i byggden, och på kvällarna lagar vi middagar och tänder brasor och kollar avsnitt av The Wire . Good shit.   Och eftersom det är så urmysigt här, och jag mår riktigt bra, ska jag ta en runda med manus till bok tre lite senare idag.   Tjofräs!  

jag har en liten surprise på gång. Som kanske inte är särskilt liten, egentligen, om ni saknar Mary och Anne, och längtar efter Hanna i kommande Fågelbarn . Däremot är det av yttersta vikt att ni har läst Kaninhjärta . Annars blir det inget bra, okej? Here comes: 1 februari, just precis här. Skriv upp i kalendern/mobilen, och surfa in på min sajt klockan nio på morgonen. Eller när som helst efter det. Det går också bra. Och för sjutton gubbar, sprid nu detta! Det är av absoluta vikt, så ingen som hade velat hänga med missar hela grejen. Sprid tills ni skäms, liksom, på bloggar, Facebook, Twitter. Var som helst är helt okej. 18 dagar kvar.

Sååå viktig. Wouldn't you say? Jag märker att jag inte är ensam i redigeringsarbetet, att vi är fler som sitter med våra nästa böcker i detta nu . Och det är en god känsla. En riktigt mysig en. Kanske är vi ännu fler? Heja oss! (!!) Min idébok, som också får tjäna som anteckningsyta. Jag är lite längre kommen nu. Typ sida 163. Le computer. Försöker spara jobbet. Men nätet här nere är knaggligt. Le writer. Och kuriosan ...

... och alldeles perfekt för skriv. Kristoffers farmor och farfar byggde Stugan på sextiotalet. Med god hjälp från farmors far och farfars far och allt vad det var. Här har samlats på minnen från då till nu. Minnen i form av kuriosa. Massor. Av kuriosa. Små, gröna glaskatter. En mus gjord av snäckskal. Mässingsfinurligheter. Dalahästar. Tallrikar på väggarna. Golvljusstakar, spinnrocka, en jättelik tunna som egentligen är ett barskåp. Man vänjer sig. I början är det som en käftsmäll att gå in här. Så mycket grejer överallt att man inte riktigt finner ro.   Nu finner jag ro. Redigeringsrunda ett på Fågelbarn is on! Frosten glittrar i gräsmattan utanför. Snart tänder vi väl en brasa. Innan dess sitter jag här med dubbel uppsättning stickat.       Vad håller ni på med idag?

Mina fina, det är dags för helg. Det vankas lördagsjobb och Stug-tur. Hela nästa vecka, faktiskt. Jag ska sätta tänder och klor (så våldsamt det låter?) i första redigeringsrundan, Kristoffer ska göra en jäklars kraftansträngning med sitt finfina företag www.fondkalle.se  (jag tror man kan anmäla sig, och tjänsten fungerar, men han har grejer kvar att fixa innan det tar fart så att säga), vi ska promenera i vanlig ordning, tända brasa som alltid. Läsa, kolla på The Wire , sådana saker. Så klart hörs vi nästa vecka. Men helgen blir tjock. Därför tänkte jag säga hejdå och önska trevlig lördag-söndag! Och jag blir väl så illa tvungen att läsa den här . Bara jag fått köpt den först.

  Visionboard. Och bilder från i somras, när jag och Kristoffer besökte det gamla spökhuset som figurerar i boken ...                            

Äntligen! Fågelbarn på Gilla Böckers hemsida !     Dessutom fick jag första redigeringsrundan idag från nya redaktör-Ebba här i Göteborg. Ska bli redigt gott att äntligen slutjobba boken. Börjar nästa vecka! Perfekt!

... livesänder bokhororna . Not to miss!

Hur mycket är för mycket, när det gäller skrivandet? Jag har massor av idéer nu. Och inget direkt fastjobb. Alltså blir skrivandet/författandet en del av min inkomst, en ganska viktig del, men jag tänker: blir det för mycket att påbörja fjärde manus NU? När bok två snart ska redigeras (alltså inte är klar), manus till bok tre precis blivit klart och ligger här bredvid mig i en blå mapp enligt bilden:   Redo att gå en redigeringsvända hos moi.   Jag har läst här och där att den allmänna uppfattningen blivit att exempelvis Joyce Carol Oates skriver för mycket för att få priser. Alltså att "fin litteratur" tar lång tid på sig att värka ur författaren. Att hon publicerar för mycket för att riktigt kunna gillas. Rent kvalitetsmässigt. Vilket jag inte håller med om. Sedan är jag inte alls i hennes klass vad gäller kvalitet, det är inte så jag jämför oss, utan just det där med att kanske spotta ur oss lite för mycket? Jag är orolig för att jag, om jag påbörjar fjärde manu

  Hanna bodde i en lägenhet på första plan i vad som kallas ett landshövdingehus. Första våningen hade stenfasad och den andra och tredje hade träplank och husen var låga och ringade in lummiga gårdar med grillplatser och gungställningar och omkringslängda små sparkcyklar. Mary och Anne åkte Valldabussen och pendeltåget och en spårvagn för att ta sig dit och lägenheten låg mellan Slottsskogen och Älvsborgsbron i ett område som hette Kungsladugård.     Hanna och Peter mötte dem vid spårvagnshållplatsen och regnet strilade och Hanna verkade spänd som hon alltid blev av Peter och Peter verkade nöjd. Han log som en katt i solen trots att ingen sol fanns och Hanna sa Göran kommer snart och Henrik ringde precis, dom är på väg. ” Det här ska bli spännande, visst ska det?” sa Peter.   Anne log och Mary himlade med ögonen och Hanna höjde sitt paraply så regnet smattrade på det och visade vägen mellan husen och in i en valvformad portgång.   En halvtrappa upp låst

Ljuvligt vad boken poppar upp överallt! Jag fick ett mail från Anna igår; branschen gillar :) Med en länk . Sedan har jag inte haft någon anledning till att sluta googla mig själv eller Kaninhjärta eftersom alla, överallt, skriver så fint om oss båda. Linda O topplistar oss . Det gör Eli också.   Och Lingonhjärta.   Bokmamma tänker läsa.   Och Monika. Sedan är vi också nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris ! (!!!) Bara det känns fint nog. Sedan, om vi vinner ... Jag har tänkt mycket det senaste året. Så klart. När dröm blir verklighet, när verklighet överträffar dikt, när inget längre står still utan far runt, yr omkring eller darrar lätt, hur blir det då om man dessutom har som dålig vana att överanalysera saker och ting? Men en tanke börjar stå ut. Tanken att min debut inte hade kunnat bli bättre. Jo, visst, det hade kunnat bli en Harry Potter av det, och ändå inte. För jag tänker: det händer sällan. Väldigt få böcker brusar upp på himlen och smäller av som något makal

  PRESSMEDDELANDE 2013 01 08         JAG BITER I APELSINER Annakarin Thorburn Roman Flexband, 240 s. ISBN 978-91-86634-32-2 Utk. januari 2013 Recensionsdag 30 januari   Utkommer även som e-bok DEBUT OM LUST OCH SVEK Översättaren Annakarin Thorburn debuterar med ett relationsdrama om en ung kvinna som slits mellan två män och samtidigt bär barndomens stora sorg – sin mammas svek.   Tillsammans med Ödlan går allt fort, fort, och hon är alltid ett steg efter. Han kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i hennes läppar. Och sen försvinner han igen, ut i natten. Men hon älskar honom. Så en dag träffar hon Lo, på biblioteket. När hon frågar om han vill ta en kopp kaffe växer hallon på hans hals, och hon tänker att hon skulle vilja smaka.   Jag