Christin Ljungqvist

Jag är helt inne i ett yoga-stim just nu. Googlade på morgonyoga och hittade den här pärlan: Linnéa Jensen! Hon gör helt grymma träningsprogram som man mår riktigt bra i kroppen av. Rekommenderas! Särskilt hennes core-pass ... Sedan letar jag efter den perfekta oljan till hårinpackning, också. Har prövat arganolja, jo, helt okej. Och ricinolja, men, verkar ju inte helt bra om man läser vad folk skriver på nätet? Nästa steg är faktiskt rapsolja. För mitt torra kvastskaft till hår. Får se hur den fungerar. Prövat den på mina torra händer och läppar, blev mjuk och skrivvänlig! Det är väl vad som rör sig i skallen, nu. En del litteratur, också. Var representant för Författarcentrum Riks årsmöte i Göteborg i helgen. Var förbi tidningen Skrivas redaktion för en snabb kaffe och allmänt prat om möjlig medverkan. Har fått in ett par förfrågningar om lektörsläsning. Slutet på skrivkursen närmar sig, det vankas novellskriv och storrespons! Ska bli väldigt kul. Och Rävsångs omslag skissas

... dessutom på engelska! Jag läser aldrig på engelska! This is going to be so NICE! Boneshaker av Cherie Priest. Hittade den i en lista på goodreads, tror jag. Lät spännande. Särskilt att recensenterna tyckte den var VÄLSKRIVEN, sådant är viktigt för mig, mycket viktigt. Handling: Cherie Priest's much-anticipated steampunk debut has finally arrived in the form of a paperback original. Its plot features the sort of calibrated suspense that readers of her Four and Twenty Blackbirds would expect. Boneshaker derives its title from the Bone-Shaking Drill Engine, a device designed to give Russian prospectors a leg up in the race for Klondike gold. Unfortunately, there was one hitch: On its trial run, the Boneshaker went haywire and, long story short, turned much of Seattle into a city of the dead. Now, 16 years later, a teenage boy decides to find out what is behind that mysterious wall. Can his mother save him in time? Zombie lit of the first order. Retropunk är ett slags ho

... av Marie Lu, 36. Läs första boken i en trilogi. Baksidestext: Det som en gång var västra USA är nu Republiken, en nation som ständigt befinner sig i krig med sina grannar. Femtonåriga June är född i en elitfamilj i ett av Republikens rikaste distrikt, och hon får sin utbildning i Republikens högsta militära kretsar. Day, däremot, är född i slummen och är landets mest eftersökta brottsling. Men hans motiv är kanske inte så illasinnade som de verkar June och Day är från två olika världar, och det finns ingen anledning till att deras vägar skulle korsas förrän den dag då Junes bror Metias mördas och Day blir huvudmisstänkt. Indragen i den ultimata katt-och-råtta-leken kämpar Day för sin familjs överlevnad, medan June söker hämnd för Metias död. Men så upptäcker June och Day, i en chockartad vändning, sanningen om vad som har sammanfört dem. Och hur skrämmande långt deras hemland är berett att gå för att bevara sina hemligheter. Se där! En värdig läsning efter Hungerspelen som

... som blossade upp nån gång förra sommaren angående vikten, eller slöseriet, med skrivarkurser. Jag tänkte säga mitt. Eftersom jag redan är igång med att säga massor som är mitt. Enligt min mening blandades begreppen ihop. Många var de som betonade vikten med skrivarkurser, och lika många var de som tryckte på skillnaden. Att vissa skrivarkurser var bra eftersom de leddes av kapabla skrivkursledare, och innehöll skickliga skribenter, medan andra leddes av nollor. Jag menar skrivkurserna på olika skolor i landet, som Bona Folkhögskola och Folkuniversitetet i Stockholm eller Göteborg. Som är ledda av författare som kan sitt gebit, men inte nödvändigtvis är goda pegagoger. Vilket som, den stora behållningen är ju textsamtal och kritik från skribenterna man går tillsammans med. Att överhuvudtaget få sin text läst, granskad och genomgången av en grupp som vill en väl var för mig avgörande. Utan det hade jag aldrig blivit författare. Eller, det hade tagit väldigt mycket längre tid.

Då är det bara att hitta på saker, istället för att som nu, med magisk realism, hela tiden tänka på vår världs naturlagar, regler, styren, ställen, och att allt jag skriver måste beslutsfattas utifrån dessa aspekter. Tänkte jag. För sisådär några år sedan. Varpå en fellow writer, Nene Ormes, briserade och skrev att det minsann inte alls är lättare att skriva fantasy, att det är minst lika klurigt som realism, kanske svårare, och av samma anledningar, eller fler! Och jo. Jag håller med. Nu. Att skriva fantastik är att inte veta någonting. Ingenting. Allt är nytt. Jag är 4 år igen, och måste ifrågasätta varenda sak, tätt följd av "varför?". Samtidigt som jag själv också ska svara. Och för varje svar kommer 3 frågor till, som alla hör hemma i olika dokument, som Världen, Praktikaliteter, Karaktärer. Det är ett hästejobb. En övergripande hjärngymnastik. Jag skriver och klurar och söker och surfar, åker på utflykter, fotograferar, samlar, sammanställer, med svag, svag h

Hellström, that is. Att jag stod på samma scen som honom. Det kan man ju hoppas är en sanndröm, för det bådar gott för Rävsång.

Klicka här för att läsa! (Ada Wester är min förläggare på Gilla Böcker, och tillbringar våren i New York, där hon jobbar på distans från ett sovrum i Williamsburg, skypar med förlaget hemma om förmiddagarna, strosar i Brooklyn om eftermiddagarna, läser massor och tänker långa tankar. Om jag är avis? Låter helt sagolikt!)

... av min kära granne, Elin Boardy, passar in på punkt 7. Läs en fristående bok. Baksidestext: Mary Jones historia är berättelsen från Skattkammarön om Long John Silver, pirater och papegojor, sedd ur kökspigan Marys perspektiv. Det är 1700-tal och en engelsk landsortsflicka tvingas av fattigdom att ge sig ut för att finna en tjänst, hamnar i Bristol och knackar på dörren till krogen Kikaren, som drivs av Dolores och hennes make, ingen mindre än självaste Long John Silver. De ska bli hennes herrefolk och familj. Dolores lär Mary läsa och skriva och det är hon som ger Mary dagboken och uppdraget att teckna deras historia. Mary Jones berättar om sitt liv i dagboken - hur hon skickades bort av sin syster som inte längre kunde ta hand om alla föräldralösa syskon, hur hon får arbete på Kikaren och så småningom, medan åren går, blir mer som en dotter än en kökspiga för Dolores och Silver. Mary Jones historia är ett utsnitt ur en stor klassisk roman där perspektivet är vänt och kvinnor

research, research, research ... om precis allt i ett samhälle, allt! Exempelvis hur man torkar sig efter ett toalettbesök, om toalettpapper inte längre tillverkas, eftersom det påfrestar så på miljön? Hur man tar sig fram utan asfaltsvägar och bensin? Hur den första, elektriska tvättmaskinen såg ut? Vad som, rent teoretiskt, skulle kunna fungera istället för en förbränningsmotor? planering kring nästa skrivkurstillfälle, som blir nu på onsdag, då vi ska fokusera på dialog! and this just in: mail från Gilla Böckers ganska nyligen anställda Klara Bjelkenäs, som blir min redaktör på Rävsång, och som sa att jag kan förvänta mig första djupgående redigeringsrundan från henne innan 16 april, vilket ger oss 12 dagar! Av förväntan och pirr! Det ska bli så härligt att få bearbeta och slutföra den här boken. Jag älskar känslan av att se boken färdig, känna att den är färdig, att den inte längre består av delar utan är en helhet. När omslaget är färdigt och satt, det är något av det bästa som

Jag har tänkt. Och nej, nya projektet, som jag ska påbörja på riktigt efter Rävsång, är inte steampunk. Det är RETROPUNK. För ånga hör inte till bilden. Gas hör till bilden, och el, och 40-50-talsfrisyrer, kläder och maskiner. Som vi idag kallar retro. Så, retropunk. Gäller att hålla isär begreppen (och hoppas man har rätt)! Dock har jag gått med i Steampunk-gruppen i Göteborg, på Facebook, för att ha några referenspunkter, och de har gett ganska svävande svar kring steampunk och vad som definierar den. Som om det är upp till oss att faktiskt skapa den. Som om den är fri för tolkning. Alltså bestämmer jag att retropunk är det jag skissar på nu, ett slags förgrening från steampunken (retro-future), och så definierar jag det så. Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-