Christin Ljungqvist

Vi kör ett separat inlägg om synopsis, mina tankar kring, hur jag gör rent praktiskt, och så får ni som läser och är engagerade jättegärna diskutera i kommentarsfältet. The more the merrier! Läsarfrågor från Charlotte: Vet du vem mördaren är? Vet du varför den äldre mannen alltid är så arg? Vet du dina protagonisters önskan och rädslor? Känner du antagonisten? Vet du hur det ska sluta? Det känns som typiska saker att ha i sin synopsis - men jag vet inte detta innan jag är där. Övning i att skriva synopsis mottages tacksamt ;) Jag vet vem mördaren är och jag känner henne väl. Jag vet exakt vad som triggar den äldre mannen, jag vet mina protagonisters önskningar och rädslor, jag vet hur det ska sluta. Åtminstone gör jag ett ordentligt försök till att veta detta och mer när jag väl börjar skriva, sedan brukar allting utvecklas, invecklas och smälta samman allt eftersom jag lär känna karaktärerna och historien, och märker vad som stämmer in och vad som måste ändras/strykas. Exempel:

Inspiration denna morgon! Jag är på en fasligt bra plats nu, skrivmässigt. Hoppas det håller hela vägen.

Öppen för fri tolkning! Happy NaNo.

På fredagsnatten, en minut i tolv, drar NaNoWriMo igång, och jag kommer delta. National Novel Writing Month (NaNoWriMo) is a fun, seat-of-your-pants approach to creative writing. On November 1, participants begin working towards the goal of writing a 50,000-word novel by 11:59 PM on November 30. Valuing enthusiasm, determination, and a deadline, NaNoWriMo is for anyone who has ever thought fleetingly about writing a novel. Det är så roligt att göra någonting särskilt kring skrivandet, mer än att skriva: möta likasinnade, både online och i verkliga livet, och gemensamt sträva mot deadline, just för att författarskapet i övrigt är ganska ensamt. Känslorna liknar dem jag bär runt på när bokmässan kommer till staden, och luften börjar surra och stickas. Det känns med andra ord magiskt! Om du som jag skriver redan (och ämnar använda NaNo som ett slags slutkläm), eller har någonting du ska skriva, passa på att registrera dig och göra november till din skrivmånad.  Peppen/preppen

När skrivet fungerar, fungerar allting annat också. Allting annat känns rentav fantastiskt. Och bara därför kommer här ett skrivtips, som jag även lämnade i Tidningen Skrivas Facebook-forum, vilken jag citerar i början av tipset: "Om karaktärerna i din roman inte genomgår en utveckling så kommer berättelsen snart att skrumpna ihop och självdö" - det är sant, eller grundläggande för varje historia: en historia måste vara en historia för att vara en historia. Krånglig ekvation. Hur som helst. En av de viktigaste karaktärerna är antagonisten - förutsatt att du vill ha en med: för att vara trovärdig kräver antagonisten mer jobb och fokus än protagonisten. Det är också där jag tror många skribenter begår sitt första och största misstag. Enklast är att se sin huvudkaraktär och inledande scener, det liksom kittlar i fingrarna, men vem karaktären stöter på, varför det går som det går, först där blir det svårt, och först där fastnar många. Jag har ganska nyligen format en tanke:

Japp, jag är ännu vaken eftersom jag druckit kaffe och nog kommer få svårt med att somna när jag ska. Hur som helst. Jag pressar på genom min "sida 90"-sektion, den där magiska jäkla gränsen då allting är presenterat och ingenting längre nytt och storyn ska landa och tugga på uppåt, framåt, mot ett klimax. Den brytpunkten är svår. Som författare måste jag hitta manusets sanna puls och natur, som att dessa inte redan blivit klara för mig (icke!), och det kräver tålamod, omskrivningar, kaffe och kvällssessioner. Med förhoppning om att vara igenom lagom tills imorgon, så att jag får starta på ny, fräsch kula: god natt. Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min "duologi" för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK

Inspiration denna morgon. Nu: skriv + te.

Jag kör en poll här till höger, strax under instragram-kvartetten, där jag rätt och slätt frågar er läsare om ni skulle vara intresserade av att lyssna på en livesänd föreläsning med mig? Tänker att jag kör det mest grundläggande i så fall, som vem jag är, var jag kommer ifrån, vad jag skriver (kort om mina böcker), och pratar skrivande, författardrömmar, tips och så vidare, samt svarar på era frågor via en chattfunktion. Svara på pollen! Ja om ni är intresserade, nej om ni inte är det, så jag får en uppskattning på intressenter. Nästa poll tar i så fall upp lämplig tidpunkt, då de flesta av er har möjlighet att lyssna. Detta tror jag kan bli ett riktigt kul och, för alla parter, bekvämt litteraturevent, särskilt för ungdomar och elever, som jag upplever har än svårare för att medverka på riktiga träffar än vuxna. Det är också en grym möjlighet för mig att "möta" er, på samma sätt som det är ett bra tillfälle för er att möta mig och ställa frågor, helt utan att behöva be

Varför diskrimineras barn- och ungdomsböcker av tidningar, radio, tv (ex. Babel), littpriser? Av gammal vana: 10 röster (60%) Av åldersdiskriminering: 4 röster (26%) För att barn- och ungdomsböcker är på samma nivå: 1 röst (6%) För att vuxenlitteraturen är den riktiga litteraturen För att vuxenlitteraturen är finare eller bättre För att vuxenlitteraturen säljer mer Totalt antal röster: 15 stycken Ny poll ligger nu uppe, strax under instagram-kvartetten!

Både igår och idag, faktiskt. Det hör till, jag vet. Men det hjälper inte särskilt att tänka så. Värst är att prata om sitt skrivprojekt med någon, och inte få den reaktion man förväntat sig (alltså: låt helst bli). Märkligt nog händer det aldrig när jag lägger ut små flisor här, på bloggen, men ofta när jag berättar detaljer för någon ansikte mot ansikte, och den personen inte blir fullkomligt exalterad. Jag ska nog fatta beslutet att inte göra det, eller att göra det så lite som möjligt. Hur som helst. Sedan oroar jag mig också. Det är förskräckligt osexigt att oroa sig, särskilt för sin ekonomi (pengagnäll är direkt frånstötande ), men det är där taggen sitter. Jag har lyckats leva närmare en månad utan att känna oro, så summerade jag min situation för en person i veckan, och det lät inte så bra som i mitt eget huvud. Jag började undra om det var rätt att släppa de fasta helgtiderna (3 av 4 i månaden, varit där i 2 år, fortfarande ingen chans till "vettig tjänst" p

Det tycks gå en trend i vad författare redan skriver på (jag) eller planerar att skriva härnäst (jag nämner inga namn utifall att beslut inte fattats än, eller att det är företagshemligheter): dystopier/utopier/dutopier med stor inspiration hämtad från det övergivna. Jag "safar", och utgår mest från bilder jag hittar på nätet, samt dokumentärer. Medan andra söker upp dessa platser, bryter sig in, snokar och letar skatter, eller göra det till en sport att lämna stället helt orört, som att de aldrig varit där. Främst brukar dessa människor dokumentera och vad de gör kallas urban exploring . Jag har kikat in i hus som, av någon anledning, lämnats åt sitt öde, exempelvis ödehuset i Vallda, eller lagerhuset i Laholm som de höll på att renovera till bostäder. Dock är jag en riktig gröngöling i jämförelse med andra. Vad är det som fängslar och fascinerar med det övergivna? För mig är/var det min rädsla för framtiden. Det är sammanfattat, kondenserat och kanske lite

... bara så att ni vet.

Det kändes av i texten att en vändpunkt, eller Stor Insikt, var på gång. Exakt vad den innefattade var svårt att utröna, jag fick skriva om ungefär fyra gånger innan den satt. Och nu är det efteråt. Nu kan jag se. Det känns mycket, mycket bra. Med detta sagt: frukost!

De är så fina tillsammans!

Jag tänkte bjuda på ett rejält utdrag denna gång, observera dock att texten är rå! Och, om duologin blir antagen: detta kanske rentav stryks, vem vet? Så ta det för lite god underhållning under knappt en minut, så går jag och badar så länge. Efter badet hoppas jag på lite mer skrivenergi. Just idag har det varit så mycket annat som kostat på, exempelvis preliminär självdeklaration och diskussion om Augustpriset på Facebook. Nej, jag behöver fokusera. Innan dess behöver jag ett bad. Utdrag, alldeles i början: Jag fick hårdare puls ju längre in under bron han letade sig (som att jag var redo för vad som helst), och när han stannade utanför en av fiskebodarna ( Makrill BM ) visste jag att det inte var särskilt lagligt alls, detta. Jag stod halvt dold bakom en retsamt smal skorsten med magknip, hjärtklappning och kalla svettningar, och hade god lust att ropa ner till honom och samtidigt avslöja mig, det betydde mindre! Men jag hann inte komma på vad jag skulle säga. Han andades dju

Idag har varit en skruvad dag, rent kommunikationsmässigt. Massor av roliga mail, en del rörelse på nätet beträffande Augustpriset , och dessutom tipsar bibblan om mina böcker ! Härliga, regniga tisdag!

Charlotte undrar: "Hur sparar du dina idéer? Saker som poppar upp när som helst,: karaktärer, scener, känslor, teman , mm. Även om kanske inte rör ditt pågående projekt." Det är så  kul med skrivfrågor! Särskilt när det uppstår diskussion kring dem. Så klart finns inga rätt och fel, bara vad som fungerar för var skribent, vilket kan skilja sig markant åt. Men såhär har jag märkt att jag själv löser själva sparandet (i behändig punktform): mina idéer (till andra böcker än den jag skriver på nu) sparar jag först och främst i en bok som ser ut såhär: Tidigare hade jag en liten pärm med flikar, där jag samlade på förflugna dialoger, karaktärer och scener, men jag älskar Moleskine , det ger en viss känsla, varför jag köpte en stor svart bok där jag hädanefter kommer skriva ner mina manusidéer. förflugna dialoger, karaktärer och scener kan vara svårt att få ner i Moleskine-boken (det blir så sporadiskt), dem brukar jag faktiskt stoppa in i pågående manus i 9 fall av 10. Det

Som jag älskade denna bok i sommar, när jag låg vid en av Kroatiens alla stränder och läste, och nu är den Augustprisnominerad i den felaktiga kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok , ändå, jag hoppas den vinner! Av ren egoism. Därutöver var det fina böcker som togs upp, exempelvis Vi springer (Joar Tiberg, Sara Lundberg), och Nu leker vi den fula ankungen (Barbro Lindgren, Eva Lindström). Dessa är dock, som jag hela tiden säger, närmare varandra i sitt litterära tilltal, i samma viktklass om ni så vill, och kan överhuvudtaget utmana varandra. I kategorin Årets svenska ungdomsbok ser jag dock ingen mer än just Mördarens apa av Jakob Wegelius, vilket är en oerhörd sorg för mig och alla som skriver för tonåringar, ungdomar och unga vuxna. Det betyder att vi, våra böcker och våra läsare kommer tas upp enbart som exempel, inte som faktum, i strålkastarljuset det närmaste året. Hur lång tid tror ni det tar innan Svenska Förläggarföreningen, som har hand om Augustpriset, reager

Det är en kategori jag skulle vilja vinna i, en rättvis kategori. Återigen, och outtröttligen, är "barn- och ungdomsboken" uppe på tal sedan Augustprisnomineringarna släpps i morgon. Eller, som jag börjat säga: De Hopbuntade. Jag skrev inlägget förra året , har justerat det lite för att jag liksom allt och alla långsamt förfinas i sitt utförande, men här kommer texten igen: Svenska Förläggareföreningen instiftade priset 1989 för att belöna och sätta fokus på de bästa nyutkomna böckerna på svenska varje år. Priset delas ut i tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok och Årets svenska barn- och ungdomsbok. Årets svenska skönlitterära bok innefattar romaner, noveller, deckare och poesi för vuxna. Årets svenska fackbok innefattar biografier, reportageböcker, matböcker och faktaböcker för vuxna. Årets svenska barn- och ungdomsbok innefattar pekböcker, ungdomsböcker, kapitelböcker, bilderböcker, ung vuxenböcker, matböcker och faktaböcker för barn o

... står att läsa hos Elina , en väldans rar bloggare!

... som jag hittade, tidigt. Årstiden stämmer inte, men detta tänker jag mig är senare i historien, liksom utanför själva boken. Visst är de fina?

... har namnsdag idag. Varför inte köpa hans bok, koka te/kaffe, krypa upp i ett mjukt, varmt hörn, dra filten över benen och bara  läsa ? Det hade jag gjort. Om det inte hade varit så att jag skrivit boken, that is. Här , här , här , här , här , här eller här , exempelvis.

En påminnelse! FÖRFATTARLUNCH MED CHRISTIN LJUNGQVIST TID & PLATS OKT 16 När: Torsdag 16/10, kl. 12:30 Butik: Göteborg Avenyn Torsdagen 16 oktober kl. 12.30  besöker Christin Ljungqvist Akademibokhandeln Avenyn och berättar om sin senaste bok,  Rävsång . Varmt välkomna att ta del av ett inspirerande lunchsamtal med en av Sveriges främsta författare för unga vuxna. Christin Ljungqvist  är född 1983 i Vallda, utanför Kungsbacka, och bor idag i Göteborg. Hon debuterade som författare 2012 med  Kaninhjärta , en genreöverskridande roman som nått såväl unga som vuxna läsare. Hon bloggar, jobbar i bokhandel och målar gärna vid sidan om sitt skrivande, och beskriver sig själv som en spöktroende drömmare.

Idag regnade det = fantastiskt! Regn betyder mental fokus. Med lätthet kom en scen som inte riktigt var planerad, åtminstone inte från början, men som stämmer väl överens med manuset i stort ( liknande vad som hände i helgen, fast light ). Kanske, rentav, att jag behöver flika in förvibbar tidigare i manuset, då jag funderat på om dessa saknas, men sådant pill är enkelt. Hur som helst. 5 sidor skrivna, och trots det låga antalet är jag glad att det ens kom någonting, så trögt som det varit det senaste, och rörigt . Och nu, läsarfråga! Anna Jakobsson Lund: "Tar gärna emot tips på hur du får ordning på vilka "utbroderingar" som funkar och vilka som måste hamna "till en annan gång"-lådan". Utbroderingar/utvecklingar av redan existerande trådar är bra, det gillar jag, så länge det hör till kärnhistorien. Skriver man en större berättelse, som jag gör nu, med massor av karaktärer och trådar tänker jag hela tiden på kärnhistorien, vad som för den framå

Väl värt dina 20 minuter - för din skull. Jag har alltid varit sårbar. Hela livet, faktiskt. I 20-årsåldern fann jag Kay Pollak eller han fann mig, och jag lade om en hel del av mitt tanke/känsloliv till en lyckligare sammansättning. Samtidigt som jag började med en dålig vana, som att jag övertolkade hans budskap, eller att det ännu inte är fullständigt: jag gjorde som Brené berättar, och bedövade min sårbarhet. Bedövade känslor som besvikelse (förväntan), skam (stolthet), sorg (glädje), missnöje (lycka), just för att skydda mig själv, slippa känna allt det där jobbiga, tunga, i många fall fruktansvärda. Men saken är denna, att du kan inte bedöva bara vissa känslor. Du bedövar dem alla. Och, som Brené säger, har jag fram tills för något år sedan kämpat med mitt lagomtillstånd, letat efter mening, stimulans, framgång, och haft svårt för att känna att jag hör till, någonstans. Att jag är värdig att höra till. Att det går att tycka om mig som jag är, utan att jag låtsas elle

Ingenting skrivet idag, snarare läst. Jag såg storyn i ett nytt ljus  under helgen som gick, omarbetade hela synopset och satt morgon och förmiddag idag och läste det jag hittills skrivit, med tanken att få en uppfattning av manuset, igen. Det jag bloggade sist, "medan jag vet slutet (alltid vet slutet), är vägen dit spikrak i början, innan jag ser trådarna, griper tag i dem, följer dem, och broderar in cirklar och mönster i historien som, enligt mig, gör den bra mycket rikare", stämmer ju, så klart, samtidigt som nackdelen med att "brodera i cirklar och mönster", bort från den ursprungligt spikraka storylinen, är att be om röra. Just precis nu är jag förvirrad. Samtidigt som jag, på något underligt sätt, ändå har koll. Hur som helst. Jag gillar jättemycket medan jag läser! Och det är ju bra, och skönt, att få känna så mitt i. För det mesta tvivlar jag som vilken skribent eller författare som helst. Jag befinner mig fortfarande i upptrappning, i ak

Jag ser en stad i skymning. Höga, märkligt formade hus, massor av blinkande lampor, mörkt hamnvatten som reflekterar. Utåt havs syns en hög, mörk sluss, punktbelyst uppe på toppen. Så börjar det surra i luften, mullra från jättelika motorer. Ett av luftskeppen är på väg in för landning. Avalon står vid kajen och väntar. Hon har sina runda färdglasögon på sig, håller hatten fast mot huvudet. Trycket från skeppet fläktar upp hennes ljusa hår, hon kisar och ler, för hon vet vem som är ombord. I lördags fann jag en tråd i trilogin som legat där, latent. Som jag petat på ibland men inte följt upp förrän jag såg hela mönstret. I ett enda svep fyllde jag 5-6 lösa lappar med vart storyn egentligen ska, vad temat egentligen är, och den största skillnaden blir att jag delar upp serien i två lite större böcker, en "duologi", snarare än tre lite mindre. Jag gillar uppriktigt sagt inte trilogier, då bok två oftast blir något slags nödvändigt ont. Att skapa en duo stämmer fint överen

Jag har ännu inte fått tid eller möjlighet att kika på Djävulsdansen, uppdelad i tre , men jag vill ändå tipsa, då den tar upp just samma ämne som Rävsång: medberoende, och alla känslor och tankar som slits och bryts, om och om igen, i en febrig, vettlös dans.

Inte för att förringa min förmåga, utan bara vara ärlig: jag är självlärd. Alltså använder jag inga fancy gadgets när jag tecknar, utan stiftpenna (faktiskt!), suddgummi och de magiska tuschisarna av märker Promarker (de får sannerligen fram det bästa hos mig!).  Detta är huvudkaraktärens bror, och Makrill BM är en fiskerifirma.  Såhär blev illosen, färdig och dann (jag låter dem mogna ett par dagar, sedan brukar jag se någonting att ändra, så ändrar jag det, men ändå, den är så gott som färdig!). Bara några till (10 stycken?), sedan är jag klar. Nu släcker jag lampa för idag. Later! Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK/Mitt skriv , där även tredje och a

Såhär: Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK/Mitt skriv , där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.

Klart och tydligt rundformade, som blänkande såpbubblor mitt i stadsbilden. Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK/Mitt skriv , där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.

Fantastisk Rättighetsmässa Avsedd Närmast Kvadriljoners Förlag Under Rappa Timmar Förlaget Gilla Böcker hälsar från Arlanda, under gårkvällen: Och för att göra det hela ännu roligare har Kulturrådet återigen tagit med min bok för i år, Rävsång , bland, citat Anna Danielsson Levin, förläggare på Gilla Böcker : "pärlorna från årets utgivning och som riktar sig internationellt". Det är en fantastik ära! Och urhäftigt att få böckerna omskrivna på engelska. Överlag är engelska det språk jag siktat in mig på främst, från början, för jag tror att mina böcker skulle kunna bli väl mottagna och väl lästa i England, framförallt. Engelsmän älskar spöken. Så vi får hoppas på ett engelskt förlag på rättighetsmässan i Frankfurt i år, och att Rävsångs ensida i Kulturrådets katalog hjälper detta framåt! Håll tummarna!

Jag brukar skriva innan frukost, just för att hjärnan känns lite klarare då (drabbas av matkoma light när jag ätit, oavsett tid på dygnet). Dessvärre missade jag tiden, skrev från 8 till 12 (dålig vana: skriver som bäst på någon form av rand, som hungrig, trött, kissnödig, bråttom till någonstans), och så fick jag den där slitna känslan i kroppen, som att jag ödslat bort mig både själsligt och kroppsligt, utan att bry mig om att fylla på. Däremot fick jag satt några bra sidor, och har nu skrivit 130 stycken (Candara, 10,5 pt, 1,5 radavstånd, 4 cm indrag på alla kanter). Yey!!! Dock ligger jag efter med illustrerandet (det ska som sagt finnas illos i trilogin) I övrigt var jag disciplinerad på rätt sätt, det vill säga: tvättade 14 till 17, tog en promenad på närmare 4 kilometer däremellan, instagrammade om det: Sedan satt jag och avundades Simon Stålenhag hans fullkomlighet, innan jag bestämde mig för att göra den här till min skrivbordsbakgrund från och med idag:  De

  Under bokmässan släppte Kulturrådet  nya Barnbokskatalogen , vars syfte är att sprida lästips till barn och unga, samt uppmuntra dem till att ta ställning, det vill säga: rösta på årets bästa bok ! I Sverige släpps ungefär 1000 barn- och ungdomsböcker årligen på svenska, än fler titlar kommer från utlandet, och av dessa hamnar cirka 300 stycken i katalogen. Vilka dessa böcker blir bestämmer Kulturrådet enligt sina kvalitetskriterier.  Till min STORA glädje är Rävsång en av dessa böcker (!!!) (men så klart kan man rösta på vilken bok som helst, som publicerades under 2014).  Dessutom, i mitten av katalogen, finns en tjusig plansch att sätta upp på väggen. På planschen ryms drygt 90 av de 300 utvalda titlarna, alltså är man superduperutvald om man hamnar här. Vilket Rävsång också gjorde ... Detta känns så klart fantastiskt roligt, jag är så glad! Och än gladare skulle jag så klart bli om mina läsare (upp till 19 år) röstade på Rävsång, så att min älskade bok