Christin Ljungqvist

... äta socker, and I'm feeling good. Jag och socker är som ett omaka par. Helvete så vi bråkar. Känslorna svajar, tankarna irrar bort från mig; jag blir nån annan när jag slarvar med sött. Det är skitkonstigt. Därför har jag bestämt mig för en månad utan socker, som ett experiment. Och under tiden skriver jag så klart. Häromdagen skickade jag in två omarbetade kapitel av Vita Tigern till förlaget och fick utropstecken tillbaka, så nu kör vi. 

Jag är outmanat proffs på att bunta ihop stora beslut till en och samma tidsperiod. Från början av semestern har det varit nonstop kluring på saker som var vi ska bo, hur vi ska bo, vad jag ska dagjobba med, när vi ska föröka oss, vad vi gör med sommarhuset i Mellbystrand, om jag orkar med Vita Tigern ännu en runda (det gör jag tydligen) och så vidare. De stora tankarnas tid - jag har fastnat i den.  Och bloggen är ett slags restprodukt av nåt annat, inte det primära. Just precis nu är fullt fokus på en major omarbetning from warmest place in hell av Vita Tigern och jag har inga ord över efter varje dags session. Därför är här tyst. Men när jag är klar? Då jävlar.  Så håll kvar i mig, okej? Och kolla på min insta under tiden. Jag tror böckerna jag skriver på nu kommer vara nåt alldeles särskilt. Jag menar, retropunk? Bara ordet .  Inspo: Simon Stålenhag , the man

Okej, govänner; det är dags. Inget mer rymdslarv, inget mer Susanne Sundfør ; förlaget hörde av sig med en a4 funderingar och frågor i tisdags, vi kom i diskussion om böckernas kärna, språk, målgrupp med mera och nu står omarbetningen av Vita Tigern för dörren. Istället för vitplastiga, äggformade rymdfärjor ska jag ner i skit och jord bland rostande bilvrak och svävande tvåppers, kollektivtrafikerande luftskepp och bubbelformade växthus, stadsstängsel och luftfartssabotörer - nu jävlar ska dessa manus bli böcker, nu jävlar kör vi! Det är en hel massa text som ska processas. Vill ni veta hur jag arbetar? Det finns ingen direkt finess men absolut ett tillvägagångssätt, kolla in här . Fler inlägg kommer under etiketten Att, som Att få ett manus antaget och Att göra ett manus till bok, bara så att ni vet.  Nu loggar jag av igen, och ber samtidigt om ursäkt för min tråkiga tystnad, men så bara måste det bli nu och framöver! Annars slösar jag ord. Instagram brukar ändå röra p

Det blev Göteborgs Stadsbibliotek förra veckan, alltså alla dagar, och jag är salig; vi har till och med ett favoritbord nu, eller Vårt Bord, som det egentligen heter. Sitter någon där tar vi oss rätten att bli sura, Pelle och jag. Och så går vi demonstrativt och sätter oss någon annanstans (i värsta fall alltför nära barnavdelningen).  Oftast kommer jag först och tar Vårt Bord eller ett substitut, sen trillar Pelle in strax innan klockan 12 något jäktad. Så skriver jag och hon pluggar. Så går hon och köper kaffe, sen jag. Så äter vi lunch. Så småpratar vi om diverse. Så skriver jag och hon pluggar. Så tittar vi missnöjt på varandra om det kommer en störig människa eller om larmet tjuter, och brister i skratt.  Så unnar vi oss, kanske, något sött, som en kokosboll.  När klockan närmar sig 16-16:30 går vi hem, jag på spårvagn och hon på cykel. Och så ses vi nästa dag, och allting upprepas. Och man mår. Skillnaden idag var att pulsen höjts; det är fler människor p

Jag brukar sitta hemma och skriva, då jag störs extremt lätt av ljud. Men så skulle Pelle plugga, och vi snackade ihop oss om att sitta någonstans i stan tillsammans, och det blev Göteborgs Stadsbibliotek idag klockan 10. Och vilken dag ! Bästa skrivdagen ever! Alltså, ungefär samma mängd text som under en hemmaarbetsdag men med ett underbart pirr i kroppen, och efteråt god energi (inte helt dränerad); this is the shit! Såhär ska jag göra! I morgon igen! Annars händer det här; igår blev jag uppringd av en potentiell arbetsplats, en vuxen arbetsplats. Verkar mycket spännande, intressant och lovande, vi ska höras igen på fredag. Och i helgen plockade jag och maken svamp. Japp, sopparna har kommit. Åtminstone enligt GP. Vilket fick oss att åka ut. Men vi hittade bara två, resten blygsamma kantareller.  Tystnaden i skogen, lugnet; det var underbart. Det gjorde susen. Jag smög runt bland tallarna och såg mest ut såhär:

I ett himlars mellanläge, ska jag säga er. Good knews, though: förlaget har återkopplat efter sommar och semester och i princip gett tummen upp åt alla mina funderingar och idéer inför kommande boksläpp (när det nu kan tänkas bli). Jag fick också som hemläxa att klura kring exakt var i första boken som brytpunkten, förändringen ska tidigareläggas, för att  den ska tidigareläggas råder ingen tvekan om. Jag har haft den känslan till och från under skrivets gång, att huvudkaraktären Avalon fattar lite väl trögt, dessutom lät jag min agent läsa och hon hade samma uppfattning som förlaget, så; a major omarbetning from hell ligger framför mig/oss. Förlaget ska läsa igenom manuset nästa vecka, sedan komma med första ändringsförslaget, och därefter blir det åka av. Men innan dess rör sig dagarna extremlångsamt. Helst plötsligt kommer S O M M A R E N , som knappt behagat visa sig under fyra hela veckor, och så sitter jag här bakom neddragna persienner, skrivandes  lite bittert på en rymdsaga

I mina kommande retropunk-böcker, Vita Tigern och Svarta Tigern, kör framtidens människor svävare baserat på elektromagnetism, något jag till slut fick nöja mig med efter en ganska ingående research. Man använder elmotorer, bränsleceller, vätgas och solceller på hustaken, och svävar fram på olika nivåer. Jag verkar ändå inte ha varit helt ute och cyklat.

... skriva lite rymdskräck idag, i väntan på förlagets första redigeringsrunda. Och jäklar vad det känns i hela kroppen. Detta kan ju också bli storslaget, helt klart. Nu mår man.

Detta var sommaren vi fick; ett par dagars smällvärme innan blåsten, regnet och molnen kom. Jag känner mig snuvad , som mest hade tänkt lata mig i solen och läsa massor av böcker och inte flaxa iväg på utflykt efter utflykt till loppisar, auktioner och vackert belägna fik i kampen mot det menlösa regnet,  men lyckades i vart fall undvika en psykos . Jag och maken får väl unna oss lite spa-vistelser i höst, och kanske en weekend till Budapest för att få igen lite ro i själen ... Göteborg är så öde att till och med jag saknar människorna. För denna höst? Innehåller stora saker, JÄTTESTORA , där redigeringen av Vita Tigern, som fyller 1 år den 21 augusti (vilket är det längsta jag arbetat med en bok någonsin!), är en av dem. Vi har planer för vårt sommarhus, som vi successivt tar över nu efter makens farföräldrar, och vi har funderingar kring vårt nuvarande boende (som ni nog vet, även om husdrömmarna fått stryka på foten för etagelägenhetsdrömmar), och så en del privata val. Liv