Christin Ljungqvist

Nehej, jag behöver tydligen en längre paus. Man ska lyssna till magen, kroppen, allmänkänslan, och den säger mig att jag ska hamstra energi nu, att jag ska förkovra mig i julgott och tända ljus och lugn, ladda batterierna, träffa nära och kära , sådana saker, och inte bry mig om att prestera särskilt mycket. Jag har lite teman jag tänkte köra i framtida inlägg, som hur man (läs: jag) inleder en roman, bygger en dialog, skapar dramaturgiska bågar, inte för att jag tror jag är expertis på dessa områden utan för att ge ett exempel och säga vad jag kan och tror och tycker. Jag ropar när jag är på gång igen, kanske tar igen mig veckan ut, eller skriver här i morgon igen. Vi får se. Hoppas allt är väl med er där ute, och att ni gör som jag och laddar ikapp er lite.

Tänkte citera Sisela Lindblom ur tidningen Fokus 23-29 september i år, då det var så slående sant för mig: Jag skriver bäst på morgonen. Men jag har nu lärt mig att det finns dagar då man inte kan skriva. Fast det är dagar då man inte kan göra något annat heller. Och de kommer med jämna mellanrum. De är ganska jobbiga. De är hemska. Men de går inte att fly bort ifrån. De ingår. Så är det! Precis så! De dagar jag planerat att skriva men inte lyckas är de dagar då jag inte får något annat gjort heller.

Jag skulle gärna vilja veta mer om din bok och hur du lägger upp skrivandet, om du vill dela någongång. Detta är ännu en läsarfråga/uppmaning som jag tänkte ta ett inlägg till att svara på, jag tycker det är jätteroligt att ni vill veta mer! Då känns mitt bloggande desto nödvändigare! :) Vad jag upptäckt genom åren (nu låter jag sådär gammal igen...) är att skrivandet är väldigt individuellt, och att det knappt finns några rätt och fel när det kommer till strukturen, det vill säga hur du som skribent lägger upp ditt projekt. Givetvis får det gärna ha en början, en mitt och ett slut, men användning av synopsis, research före eller under eller efter, visionboards eller inga visionboards, inspirationsmusik eller ingen inspirationsmusik, tysta små skrivkamrar eller stimmiga kaféer, allt är rätt så länge det fungerar och hur man ska lägga upp sitt skrivande blir därför en smaksak, mer än att rätta sig efter en mall. Jag har titt som tätt haft svårt för att knyta ihop säcken, så att säga

Hej Christin! Vad hände med Död mans grepp? För visst är väl det den senaste boken du skrev? Och Kaninhjärtat är en tidigare? Jag kan nog ha varit lite luddig på bloggen om vilket manus som är vilket, det är luddigt även för mig, och jag överväger stundtals att dra ett streck över alla tidigare manus hellre än att behöva förklara, liksom låta det bli historia. Å andra sidan är alla tidigare manus, allt mitt tidigare slit, anledningen till varför jag står här nu som författare.  Därför tänker jag göra ett ärligt försök att skissa upp mina tidigare manus i någorlunda kronologisk ordning, så jag kan peka de nyfikna hit och även mig själv de gånger jag känner mig tillfälligt senil: tre prinsessor (observera gemenerna!), skapades i slutet av 2006, början av 2007, och handlar om fyra tjejvänner som vuxit upp tillsammans, bor i Göteborg och har varsina problem, en av dem är död, en annan är synsk, det är så det börjar, och refuseringarna trillade in så jag skrev Fri, där jag vred och vä

Asch, jag är inge vidare på följebrev, eller säljande texter överlag, jag bävade inför Kaninhjärta s baksidestext innan förlaget lugnade mig och sa att de fixade sådant. I början gjorde jag samma misstag med följebrevet som jag gjorde med mina manus, det var för långt handlade till stor del om obetydligheter, alltså sådant förlagen inte vill eller orkar veta hade en övergripande självgod ton Det jag har lärt mig är med andra ord att hålla det kort fokusera på manuset, även när jag berättar ( väldigt kort ) om mig själv och varför jag skrivit just detta hålla en ödmjuk ton Ett tips är att läsa böckers baksidestexter och använda sig av samma uppbyggnad för att berätta om sitt eget manus. Ett annat är att rådfråga någon som jobbar med text, exempelvis en copywriter (jag fick mina goda råd från Jenny Milewski ). Ett tredje är att skriva utefter en röd tråd, så att allting låter fokuserat på manuset. Ett femte är att få ihop en kort presentation av dig tillsammans med en sammanfa

Det här var mig en riktigt bra sida . Dagens tips!

Det här blir ett förhållandevis kort inlägg, för saken är enkel; du skickar manuset till förlag som ger ut detta slags manus. Antingen läser du på deras hemsidor, skickar ett mail och frågar eller chansar, exempelvis som Camilla Läckberg (som valde Warne Förlag i början, ett förlag som ger ut fackböcker men vars ägare hade en sommarstuga i Fjällbacka och därför fastnade för hennes manus...) gjorde. Det är heller inte fel att kika på de mindre förlagen, både Läckberg och Hellberg började på små förlag och hamnade senare på Bonniers. Ett bra sätt är att maila förlagen en kort sammanfattning av manuset och dig själv och fråga dem om de är intresserade. Svarar de ja skickar du en fråga till; får jag maila in manuset direkt till dig, eller någon av era redaktörer? Om du får ett ja, särskilt av ett förlag som har som regel att vilja få det per snigelpost, grattis! Om du får ett nej, sedan en beskrivning av hur de vill ha manuset, gör precis som de ber om. Här har du en lista över Sv

Att förvänta, om man menar allvar med sitt skrivande. Det hör till de extrema ovanligheterna att en gröngöling klämmer ur sig ett manus så pass slipat att förlagen nappar direkt. Så, som sagt, menar man allvar med sitt skrivande måste man bli tjockhudad, ödmjuk och villig att göra vad som är bäst för manuset, inte för en själv. Och bara för att visa hur rutinerad jag blivit på det här med refuseringar har jag en hel låda här hemma där jag sparat dem, både de standardiserade som de riktade, tillsammans med de sju (!) föregående versionerna av Fågelleken , vi kan kalla dem Förfäderna, idén såg helt annorlunda ut när jag först började skriva den, och den är bra mycket bättre nu än den var i början (i början var den trams). Min uppfattning av refuseringar är du ska vara glad varje gång du får en, oavsett om den är standardiserad eller riktad, var glad , för somliga av oss får inte ens det, somliga av oss väntar i månader på ett förlag som har glömt att skicka refuseringen, de har bar

Herre min je vad jag har kämpat, titta bara . Såhär på håll är det ju riktigt rart. Observera koftan! Den har jag allt gått in det senaste året, den är min kulturkofta! I HAVE one! Yes!

Om det är något jag lärt mig så är det att jobba om, vrida till, stryka, skriva igen, revidera, utveckla, på med spackel, slipa lite, och något av det viktigaste i att jobba om ett manus är att förstå att manuset inte är du, utan något du gör . Annars tar du det personligt och får väldigt svårt med att stryka trista bitar och göra det nödvändiga för ditt verk. Jag brukar tänka delvis så, att detta är något jag gör , sedan brukar jag tänka vad är bäst för mitt manus framför vad är bäst för mig ? Du måste alltså vilja ditt manus bästa, så, placera det utanför dig själv när du är klar med det, när du ska ta fram sax, lim och glitterpennor. Mina rutiner, de är väl inte gröngölingsrutiner längre utan någonstans mellan gröngöling och författare, ser ut såhär; jag skriver klart manus och försöker låta det vila, men brukar bara lyckas hålla mig borta från det i någon vecka eller två vilket är dumt. Vänta gärna någon månad om du kan! Jag är ju så otålig ... Sedan brukar jag läsa igenom det

Kära läsare, jag kommer med start i morgon att fixa till bloggen och lägga den under min domän. Konfigurationen kan ta upp emot ett dygn om allt går rätt till, jag hoppas på att ha den rullande lagom till fredag igen. Nattinatt!

Kommande måndag gästskriver jag på Debutantbloggen . Det känns fint, som att knyta ihop säcken, få ett avslut, påbörja någonting nytt. I övrigt är jag hemma idag, mitt i allt detta ska jag givetvis gå och bli höstförskyld. Blir att ta en Ipren i morgon och se glad ut. Yes.