Christin Ljungqvist

Jag har blivit tegelstensutmanad av Janina ! Utmaningen går till så här: man ska nämna fem tegelstensböcker som man har läst och två som man inte har läst - och man ska ha dem hemma. Okej, tegelstenar jag har läst: Den hemliga historien (doh!) - Donna Tartt Fördjupade studier i katastroffysik  - Marisha Pessl Boktjuven - Markus Zusak En förtjusande man (här tappade jag tron på Marian ...) - Marian Keyes Jag inser att dessa nog är på gränsen till tegelstenar. Men alla tar sig över 500 sidor. Och fler verkar jag inte få ihop, dessvärre. Jag är halvvägs genom Agaat av Marlene van Niekerk, och jag tar med mig Tillrättalägganden av Jonathan Franzén på min resa till Österrike. Så, jag utmanaaar ... Amanda , Helena/Lovable , Sofie och Lina !

Här är jag! Nyss hemkommen efter Stockholmsresa, Gilla Böckers fantastiskt mysiga bokkväll på kafé Louie Louie, fnissig frukost med Ada och Anna idag och, väl tillbaka i Göteborg, en fika med min chef på Akademibokhandeln inför släppjippot för Fågelbarn (måndag 25 mars), en fika som blev till ett långt och gott samtal. Såhär är det: jag har världens bästa förlag, och världens bästa chef.   Ada Wester och Anna Danielsson Levin. De syns lite halvbra, men är hur söta som helst. Vårens och sommarens böcker presenterades. Sedan fick jag ställa mig bredvid Anna, och vi hade ett samtal om mina böcker och mitt författarskap. Jag tappade inte tråden en enda gång, vilket gör det här till mitt bästa framträdande hittills. Efteråt kom flera av de som var där fram och gav feedback, och tyckte jag hade varit både proffsig och inbjudande. Trodde jag skulle gråta. Av lättnad, alltså. Jag tycker det är så svårt att prata inför människor. Men tydligen är jag bra på det. Nu vet jag des

... som författare idag. För första gången gjorde jag det! Bokskåpet i korsningen Tredje Långgatan och Värmlandsgatan hade min bok som favorit under rean. Som var i februari. Och sedan dess har jag haft i tanken att faktiskt gå dit och hälsa på dem. Presentera mig. Ta i hand. Annars gör jag inte så i bokaffärer, hur känd jag än känner mig. För sannolikheten är ganska stor att ingen har en aning om vem jag är, tänker jag. Så jag gick in och tog i hand, och vi fick en sådan där solskensstänkt pratstund som jag sitter här och ler åt ännu.

Det här hade jag missat: De Skandalösa, av Simona Ahrnstedt. Utkommer i juni! Hurra! Sommarens slukarbok, helt klart. Men oroa sig inte. Jag tänkte även läsa Tillrättalägganden av Jonathan Franzen, och När Gud var en kanin av Sarah Winman. Och så vidare. Ur min aldrig sinande hög av olästa böcker ... Handling: En man känd för sitt depraverade liv… Greve Gabriel Gripklo har det mest skandalösa av rykten. Han är inte främmande för något och han har inga skrupler vare sig det gäller, sex, kvinnor eller nöjen. En kvinna som förlorat allt… Magdalena Swärd, en hårsmån från att vare den eviga ungmön, dessutom bedragen och skandaliserad tvingas tacka ja till en anställning som sällskapsdam. Ett hemligt avtal. Under några sommarveckor ska hon följa med en ung bortskämd friherrinna till det mytomspunna slottet Wadenstierna. Ett äktenskap med greven ligger i potten Magdalena representerar allt Gabriel ogillar mest med kvinnor. Greven står för allt det hon föraktar hos män. Men ett hemligt

... nämnde visst mig och mina böcker i mitten av maj . Vilken grej! VILKEN GREJ! Det var mest det jag ville säga. Efter jobbet idag ska jag möta upp med min bästaste bästa vän och fika. För tiderna förändras. Och hon förtjänar en liten present.

Kolla in ! Jag och Anna håller vårt seminarium klockan 16,30 på torsdagen, 26 september. Vore sååå glad om alla som är här inne och läser ville komma ... 50 personer, då borde vi väl fylla en sal?

  Lite inspiration. Nya infallsvinklar. En annan upplevelse, rentav?

... på det duvblå huset i slutet av vägen, på Emilias inglasade veranda och alla brinnande stearinljus som blänkte i fönstren och den skymmande himlen på utsidan, tänker hon på syrenbusken som växte där, på de vita blommorna som hängde i klasar och de brunkantade bladen och hur busken tycktes absorbera skymningsljuset och återge det pulserande. Hennes blick sökte sig alltid ut genom fönstret till de vita, små blommorna när det blev intensivt, när det för korta, hemska ögonblick var som om världen upphörde att existera och allt som återstod var rummet där de satt. Det är nog därför som hon minns syrenbusken, inte deras koncentrerade ansikten i skenet av elden eller hur Emilia lät när hon avbröt och störde för att göra sig själv till en del av vad som hände, utan de vita blommorna och hur de såg ut när ingenting annat kändes verkligt.

Innan vi gör helg av den här veckan, måste jag ju få dela med mig av dagens post! Signerad Gustaf Görfelt:    

Fredagsrapporten på Books & Dreams !

... på Books & Dreams . Frukost, sen brödjobb. Men skrivet drar idag. Det drar alltid när sommarregnen faller, och dagarna blir som en blanding mellan verklighet och saga.

... går att läsa på Books & Dreams-bloggen idag . Check it out!

Hos Johanna kan man nu tävla om ett jättefint bokpake t, där bland annat Kaninhjärta går att vinna!

  Med lov lånad från Isabella .        

... gör mig alldeles nostalgisk, alldeles lipig. Så länge jag kämpade med min dröm, genom så många idéer, så många uppslag. Så många minnen ...   Och en oerhört dramatisk bokvideo jag gjorde, under Kapitel1-tiden, till Fågelbarns föregångare:  

bila ut till Vallda, möta journalist från Kungsbacka-Nytt, bli intervjuad, fotograferad beta av lite mail, uppdatera social media lunch skriva handla mat besöka vänner för Game of Thrones-kväll Det här är min dag. Sedan, efter idag, ska jag jobba på boklådan nio dagar i rad. Så vill ni få era böcker signerade är det bara att komma in tisdag eller onsdag eller torsdag eller fredag eller lördag eller söndag eller måndag eller tisdag eller onsdag. Yes. Nu: lunch. Våren börjar komma till Vallda. Tillsammans med en del regn, och sol.

Här kommer lite redigeringstips! Varje gång jag avslutar ett manus försöker jag låta det vila ett tag. Med betoning på försöker . Jag vet att Amanda Hellberg bland andra jobbar så. Men jag kan oftast inte släppa manuset med tankarna, och kommer på bra grejer att ändra, så jag ändrar. Och plötsligt har jag börjat redigera … Det är ändå ett råd jag vill ge: låt manuset vila i åtminstone två veckor, då du gör annat. För att liksom tvätta ögonen lite. Ett annat råd, som jag själv borde följa, är att läsa en bok under dessa två veckor. För att möblera om bland tankarna. Ett tredje råd, som jag däremot följer, är att släppa taget om manuset när det är klart. Liksom ta ett steg tillbaka, och tänka att detta är något jag gjort, inte något jag är. Att detta är något fullt med fel och brister, som måste stärkas. Något jag ska se på objektivt, och bedöma, som jag kan bedöma andras texter. Hårt och rättvist. Utan att backa för större ändringar och tveksamheter. Allt ska kännas bra, annars k

Om ni har missat!

Lyssna: Radiohuset 20130506 09:35   Jag var ju på Gamlestadens bibliotek för ett tag sedan . Så nu, 6 maj, var en av bibliotekarierna, Anna Jonsson, hos Lena Rångeby ( som jag ju också var här ). Hon tipsade om Fågelbarn ! Tycker jag är jätteroligt :) 1:32 minuter in i klippet.

... på Books & Dreams !

... recenserar. Äntligen. Nu kan jag göra sommarlov av denna långa, veliga vår.   

To learn, read. To know, write. To master, teach. Det är absolut så. För att veta, skriver jag. Tanken har ibland slagit mig, ganska hårt; varför skriver jag? Så har jag kommit fram till att man kan fråga sig just den frågan om allt i livet. Man når fram till ett konstaterande; något måste jag ju göra. Då tänker jag att det nog är bäst att jag gör det jag är bra på.

Jag började läsa Femtio nyanser, men fick sluta. Rysligt jävla dåligt. Fruktansvärt. Och varje gång jag tvingas sälja boken till en kund, som lägger den på disken med lysande ögon och rodnande kinder och frågar om jag läst, då kokar jag. Men ler utanpå. Och svarar nej. Måste jag sälja böckerna till kunden, eller kan jag vägra? Det kommer in unga tjejer, äldre damer, svärsöner, och tänker köpa boken. Antingen till sig själva eller i present till någon annan. De frågar vad böckerna handlar om. Jag säger att det är porr. De ser förskräckta ut. Enkelspårigheten, flockbeteendet, jag blir så trött när vi inte använder våra hjärnor och intresserar oss. Istället bara följer andra. Köper samma saker. Tänker samma tankar. VÅGA. Utanför reklampelare och det alla andra gör. Det var vad jag ville säga idag. God dag.

... en recension, utan att vara beredd (eftersom jag har släppt taget och successivt slutat googla eller alls leta), och det råkar vara skrivet av en av dem jag har störst respekt för , och hon kläcker ur sig något sådant här: "Jag kan inte annat än att bli imponerad av Christin Ljungqvist. Hon visar med ”Fågelbarn” att hon är en av Sveriges mest talangfulla nya författare." Då får man en hård, hård klump i halsen. Och blicken blir alldeles skymd.

I samma stund som jag skriver titeln ovan känner jag sanningshalten. Hur SANT det är att jag ska släppa taget. Hur RÄTT det är. Så det gör jag. För recensionerna till Kaninhjärta trillade in hela FYRA MÅNADER efter släppet. Och här sitter jag, en knapp månad efter släppet av Fågelbarn , och undrar vad som händer? Perspektiv, Christin. Nu ska jag ställa om siktet. Det blir skriv framöver, brödjobbande, kompisdejtande, syskonbarnhäng. Och jag funderar allvarligt på att ta tag i mitt yogande, igen. Har hittat ett ställe i närheten som verkar bra. De stänger däremot över sommaren. Någon som vet en bra sommaryoga? Åh, tips till alla som älskar Göteborg, förresten: nu listar GP i Två dagar en 200 platser lång lista på vad vi förknippar med vår stad. Vår älskade stad. För min del kunde detta inte komma lägligare. Med tanke på bok tre.

Jag sitter här, framför datorn, tvätten är igång nere i tvättstugan och solen skiner på mina persienner och byggubbarna förstör mitt skrivjobb, och säger, rakt ut: "Varför recenserar inte GP? Varför händer ingenting?" Det är de flesta författares vardag, skulle jag våga påstå. Att ständigt gå runt och vänta på något, en aningens frustrerad. Därför blev jag väldigt lycklig när jag såg att en bibliotekarie i Göteborg läst och gillat . Och jag har avrundat veckan på Books & Dreams , som vanligt. In och kika där! I övrigt tänkte jag fortsätta klämma ur mig ett ord i taget. Herregud, det var längesedan jag skrev såhär långsamt ... det går bra, starkt, men HALLÅ. Till helgen blir det två kalas. Man får ju inte ligga av sig! Vad ska ni göra?

Här har vi min systerdotter, Theya. En skriande handpussare som gärna balanserar på saker och ting. Här har vi min systerson, Algot. En minst lika skriande treordspratare som ville se bilden på sig själv innan den var tagen. Här har vi min syster, Pernilla. En av de finaste mammorna jag känner, med stor fäbless för fina krukor och balkonginredning. Efter stadsvandringen tog vi det lugnt i soffan till Svärdet i stenen. Och medan vi gjorde det, såldes lite böcker på Stockholms central, igen.

... för cirka fyra år sedan. Då jag kämpade. Soffan, fåtöljen, bordet. Inget, eller ingen, är sig lik(t). Åtminstone inte på ytan. But I know that look. Och jag känner likadant inför att få dyka in i världar jag själv skapar. Solen skiner ute, himlen är blå, och här sitter jag och försakar allt sådant för att få skriva. Det är, trots allt, så man måste göra. Men räds icke! Vi är påväg ut, Kristoffer och jag. Pizza i solen sägs det.