Christin Ljungqvist

Ibland vill jag stressa ur mig texten innan den är riktigt redo, och då blir det som inläggets titel att jag faller ur berättarrösten något. Fast, egentligen gör det ingenting. Hellre så än att inte skriva någonting alls. Åtminstone hittills. Ser man på den dramaturgiska kurvan (vilket jag helst inte gör, rädd för att mekanisera skrivet) befinner jag mig någonstans mellan fördjupning och upptrappning. Karaktärerna har just fördjupat en uppgift som kommer förändra deras liv på varsitt sätt. Dessutom kommer huvudkaraktären, ytterst motvilligt, behöva förändras, och hon är rädd för det. Medan jag stod och diskade idag (vilket inte var led i någon prokrastinering, snarare ett nödvändigt ont) kom jag också på vad som fattades i tidigare stycke (som jag hade skrivit innan texten var redo, och fallit ur berättarrösten), och kunde peta in lite nerver. Så blev texten samma som övrig text, med samma klangbotten, och sådant märker oftast inte läsaren men smärtsamt nog författaren. För kvä

... en smula. Detta behövde jag idag . Christin Ljungqvist: Rävsång Ungt vemod utan Håkan Hellström är för övrigt närmast otänkbart. Även i uppföljaren till "Kaninhjärta” och ”Fågelbarn” finns han där. Hänger på den unge (gitarrspelande) göteborgaren Finns hårt spända ångeststrängar: ”Jag var bara inte gjord för dessa dar, och dessa dar är inte gjorda för mig.” En sorgebok, och en uppslukande lycka för läsaren. (Gilla Böcker) Margareta Wiman, Östgötacorrespondenten

Jag och min vän Denise reste till Lincolnshire, England, i mitten av september. Det blev en hel del tankar, insikter och idéer under tågresorna (!) dit, på plats, samt tillbaka hem. Hjärnan mår fint av att byta miljö! Särskilt en skrivande hjärna. Hur som helst. Varsågoda! Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka  här , då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under  SKRIVFABRIK/Mitt skriv , där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.

Jag lottar ut ett finfint bokpaket bestående av Kaninhjärta i pocket, Fågelbarn och Rävsång i danskt band (1:a utgåva), självklart signerade (har ni redan mina böcker kan detta vara ett tillfälle att införskaffa bästa julklappen i år till vem som helst!).  För att vara med i utlottningen krävs dessvärre en egen blogg. Du skriver ett kort inlägg om utlottningen, länkar hit (länkkärlek), och skriver sedan i kommentarerna nedan (glöm inte att lämna din mail!). Tävlingen pågår till nästa fredag (3 oktober), då en vinnare dras.  Lycka till! __________________________________________________________ 3 oktober: tävlingen är stängd! Det går inte längre att kommentera eller deltaga, vinnarna har blivit utsedda. 

Klicka för större och läsvänligare bilder.

... med samma bitterljuva känsla som varje gång. Som en blandning av saknad och lättnad, gemenskap och utanförskap (jag är ju inte det största som rör sig där inne ), men framförallt skrivlust. Och det kanske är märkligt? Kanske ska jag, på grund av min litenhet på mässan, känna uppgivenhet efter denna stora tillställning (och tydliga påminnelse om hur långt jag har kvar)? För mig fungerar det tvärtom. Och det tror jag är avgörande i de flesta sammanhang, oavsett vad man sysslar med: förmågan att omsätta en negativ känsla till drift. Litenhet eller uppgivenhet eller missnöje till visioner, skaparlust och jävlar anamma. Jag åkte raka vägen hem, och min första tanke var: nu ska jag sätta den där slutscenen i det där kapitlet, så jag kan fortsätta med nästa ... Som del i denna omvandlarförmåga känner jag uppriktig glädje för dem vars signeringskö överhuvudtaget existerar: Carol Rifka Brunt - " Låt vargarna komma " + en av mina förläggare på Gilla Böcker : Ada Wester

Uppdaterar: Idag signerar jag redan klockan 11:00 i Gilla Böckers monter (B04:59) istället för 11:30! Dock hastar jag inte iväg vid 11:30, om det skulle komma några seningar. Från och med 11:30 är det dock Carol Rifka Brunt som tar plats. Välkomna!

... kl. 16:00 i Storytels monter. Det betyder att ni kan se mig, bara ni betalar inträde. Bra, va? Kom förbi, ställ frågor, lyssna på mitt pladder! Välkomna.

... och annat smått surrar i luften på bokmässan. Personer som har blivit utgivna, personer som vill bli utgivna, besökare i alla slags former. Varför ska man gå på bokmässan ? För att bli INSPIRERAD till och PÅMIND  om att LEVA sitt FRÄMSTA liv. Böcker är mer än pappersmassa. När man läser går man in i ett slags halvvaket tillstånd, kvar i denna värld men med tanken i en annan ("ett slags trolleri som händer inne i huvudet", enligt tioårig pojke i boken Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers ), man kan kalla det för mindfulness, eller halvmeditation. Vad böcker verkligen är, är förändring och i de allra flesta fall förbättring. Genom att läsa (fack, fiktion) lär vi oss någonting om oss själva, samtidigt alla andra. Vi snappar upp nya ord som i sig kan rädda fler situationer (jämför med en språklös människa som gör sig förstådd med knutna nävar, eller det faktum att den vita mannen tog ifrån den svarta mannen hans språk under slaveritiden för att kunna utöva ma

... idag, ser jag ut såhär, och har en namnskylt som det står mitt namn på. Det är bara att hejda mig om du vill få någon av mina böcker signerad eller bara tjingsa, oavsett hur fokuserad jag ser ut (jag ser alltid fokuserad ut, särskilt på mässgolvet).  Vi ses!

Kortseminarium kl. 12:30-12:50 Göteborgsförfattaren Christin Ljungqvist skriver ung-vuxen-romaner om komplexa familjerelationer med övernaturliga inslag. Här samtalar hon med sin förläggare Anna Danielsson Levin om sitt författarskap och nya boken Rävsång, uppföljare till Kaninhjärta och Fågelbarn.  Medverkande: Christin Ljungqvist, Anna Danielsson Levin Plats: F3 Arrangör: Gilla Böcker Typ: Seminarium Kod: To1230.1

... gick sådär, är jag rädd. Förmiddagar brukar i regel vara bästa tiden för skriv, för mig (faktiskt innan frukost, då hjärnan är som klarast). En liten flisa av dagens prestation, ändå: Jag stod kvar en stund på den tjocka, röda mattan, med tom blick mot de ljusa fönstren, när jag som av en slump (finns slumpen, egentligen?) såg Heinrich. Han var inte på sitt rum utan i salongen, till höger om mig, framför brasan, med bok och ett glas konjak (säkert hade han precis avslutat sin middag och kört dit, vissa eftermiddagar sökte han andra personers sällskap mer aktivt). Han iakttog mig (glasögonen blänkte som runda isskärvor) med spänd mun. Jag tog ett djupt andetag och gick in till honom, nickade mot de gäster som satt där, slog mig ner i fåtöljen intill hans svävstol. "Jag har allt undrat när du skulle sluta ignorera mig”, sa han, och la ner boken i knäet. Jag tycker om huvudkaraktären, alltså berättarjaget, mer och mer. Hon är både ljuvlig och förskräckligt egocentrisk, om

... nerkluddad under brödarbetstid. För oftast är det när man gör annat som skrivet blir tydligt , och man kommer på saker man måste kolla upp. Som fracking , till exempel. Hört talas om detta eminenta fenomen? Om inte, se med fördel filmen Promised land (Matt Damon): Medan andra saker, som att vattennivån har stigit 6 meter om 300 år, inte riktigt stämmer. Fast det kom jag inte på själv, det upptäckte jag som av en slump (jag trodde jag hade gjort min research ... och, hur som helst, finns slumpen?). Och det kan tyckas vara ganska apokalyptiska saker att kolla upp (det kommer  definitivt  inte  vara ännu en berättelse om att rädda världen!), men det tåls att upprepa: kärnan i min berättelse är kärlek, inte regim, politik, samhällskritik, miljökaos (a la Hungerspelen) (kan man skriva framtidsböcker utan att jämföra världar och fördöma?), huvudsakligt fokus vilar på berättarjaget och hennes coming of age och stora kärlekar i livet. Det råkar bara vara så att jag, för att skr

Projekt. Är. Fantastiska. Som ett finurligt botemedel mot all slags vardagstristess. Jag tänkte presentera mitt skrivprojekt med en video jag från början planerade att hålla för mig själv till dess att manuset blivit antaget (åtminstone till bok 1) men näpp! Håll tillgodo: Som jag säger i videon är skrivprojektet uppdelat i 3 böcker. Jag skriver på första (väldigt kronologisk i mitt hantverk) sedan 21 augusti 2014, och har fått till cirka 80 sidor (1,5 radavstånd, 10,5 punkts Candara, 4 cm indrag). Innan dess såg jag till att renskriva och strukturera upp mitt synopsis, föra in alla lösa lappar och anteckningar (det finns fortfarande ett stadigt Attgöra-dokument med saker jag kan ta med i handlingen när det passar, exempelvis två råbarkade kvinnor på en svävare, som råkar passera huvudkaraktären när hon just klivit av på en hållplats, och att de varit och skjutit en älg som de har med sig bak på flaket ...), samt smygstartade med att göra några illustrationer (blyertspen

Foto: Denise Lindqvist - taget i Lincoln under steampunk-festivalen . Jag har tänkt om (mycket tack vara Austin Kleons nya bok " Visa vad du kan "), och bestämt mig för raka motsatsen till hur jag först planerade min höst (utöver det faktum att jag avbokat massor av åtaganden för att få tid till att skriva): bloggen ska inte vara tyst och stilla, tvärtom.  Under min tid härifrån har jag insett en del saker, bland annat att en av de vanligaste frågorna från er läsare är just hur jag gör när jag skriver. Jag har insett, allt eftersom vi närmar oss bokmässan 2014, att det oftast handlar om boken som produkt , inte hur den blir till. Jag har insett att det är fel att stänga er ute från det viktigaste av allt vad gäller böcker, som all annan slags konst: processen . Den oerhört trassliga, för varje människa unika processen,  som jag tror fascinerar alla, oavsett om man skriver, skapar på annat sätt, eller inte alls. Genom att tillåtas se hur andra gör (tänker, fungerar,

Rävsång är PÅ GÅNG! Liksom jag. Här kommer ett gäng bilder från släppfesten: Finns pappa är död, söp ihjäl sig. Finn vill gå vidare, men det är som att det inte går, som att något hindrar honom och resten av familjen. Något i lägenheten, som har att göra med sakerna som plötsligt försvinner, tv:n som ibland sätts på av sig själv, och Finns mystiska huvudvärk. Ingenting blir heller lättare av att det flyttar in en tjej på våningen under, med en utstrålning som gör Finn mållös.  Rävsång är en genreöverskridande skildring av komplicerade familjerelationer, sorg och förlåtelse. Och brännande förälskelse. Precis som i Christin Ljungqvists tidigare romaner, Kaninhjärta och Fågelbarn får vi även här möta Hanna, som ser sådant som andra inte ser. Från och med måndag 8 september, vilket råkar vara Rävsångs recensionsdatum, till och med 22 september, finns ett specialerbjudande på Rävsång hos Bokus för alla mina läsare: 20 kronor rabatt! Passa på! Det är superenkelt: när ni kommer till