Christin Ljungqvist

Nej, ni ser; det får inte ens plats i en titel, och än mindre i ett liv. Såhär borde det se ut, snarare: omarbeta manus + värna sitt privatliv Jag kopplar ner tills manuset är klart, det vill säga 3 april, tittar ibland till mailen men njuter för det tredje av våren som faktiskt är här. Bara att öva sig i att sitta still på en bänk i solen, utan mobilsällskap? Är en utmaning för nutidens förbannade människa. Därför har jag köpt en vanlig väckarklocka, för att bannlysa mobilen från sovrummet, och när telefonen väl gått sönder? Tänker jag skaffa en med vanliga knappar, utan internetfunktion. Japp, det är sant; jag är en bakåtsträvande retrotös. Eller, jag vägrar stressa ihjäl mig på grund av en massa teknik. Götaälvbron, foto: Martin Solede

Det finns ett fantastiskt ställe i Göteborg, har ni hittat hit ? En livs levande steampunk-bar med retrofuturistisk inredning och massor av god mat och coola drinkar, en liknande har visst just öppnat i Helsinfors dessutom . Och min önskan är att dessa barer, med ett utpräglat retrotema, ska bli fler. Det vore rent suveränt: en bar med 40-50-talstema, inredd i denna stil, som spelar swingjazz, serverar utsökta cocktails och som nås via säg en dygnetrunt-öppen kiosk? En trång korridor, en dörr där man måste knacka rätt ramsa för att bli insläppt? Dessa "dolda barer" ska tydligen vara förekommande i New York som ett slags hype men fatta så fantastiskt coolt  om någon sådan öppnar här?! Jag hade älskat det. För grejen med att dricka sprit är ju den smått surrealistiska upplevelsen, tänk då om hela baren är som att kliva in i en annan värld? Jag tror det är ett vinnande koncept. Hör ni det, Avenyfamiljen ?

I sommar kommer jag gästa ett litterärt kollo för ungdomar och det ska bli SÅ KUL ! Jag ser goa tjejor och killar, solvarma träväggar, gröngräs, vinkande björkträd, bänkar och korv med bröd framför mig, och det bästa är att de läser Rävsång inför mitt besök, att de vet vem jag är när jag tittar in! För det värsta med denna höst? Det var på en boklåda i stan, när ingen kom och jag satt på scenen som ett ensamt fån. Aldrig mer säger jag bara! Aldrig mer. Bokkollot anordnas för fjärde året i rad av Lerums och Alingsås bibliotek! Åtta ungdomar från vardera, alltså sexton stycken totalt, mellan tretton till sexton år är välkomna, man håller till på en kursgård i Härryda, läser, boktipsar, har femkamp, poesibingo, filmkväll, och jag dyker upp 16 juni, som jag förstått är dag två, svarar på frågor om Rävsång, diskuterar skrivande och författarskap och bjuder på en massa hemlisar. Kollot brukar bli fullbokat ganska snabbt, så skynda! Agentavtalet? Är på gång. Jag ska berätta hela histo

Austin Kleon , namnet har ni nog snubblat över, allra minst här? Han är fnissigt nog en författare och konstnär från Austin, Texas, och han formulerar sig fasligt precist kring kreativa processer, bland annat i dessa böcker:  Nu har han sammanfattat sig kring skrivande, hur han skriver en bok, i tio fina punkter. De stämmer, förmodligen även punkt sju tyvärr, medan punkt två inte nödvändigtvis är sann, i vart fall inte för mig; jag skriver skitbra hemma. Här kommer dem, håll till godo! 1. Don’t try to write a book while taking care of a newborn baby. I drastically underestimated how much physical, mental, and spiritual energy it requires. (Sarah Ruhl writes really well about the distractions of parenting .) Those first two months are just brutal — take them off if you can. Keep a  pocket notebook  and take little notes for later. 2. Write outside of the house. Get an office, or go to the coffee shop, or ride the train around. At the very least, find a ro

Jag kommer just ur dimman efter en särdeles förkyld helg då jag, som gräsänkling, överlevde på thaimat, kostymdramer och goda vänners nåd; fru D kom med apelsiner och Gott & Blandat då maken for till Stockholm. Dimman var så tät att jag inte ens kunde skriva, och det säger liksom allt! Så, delvis detta mittemellan-läge. Det andra mittemellan-läget gäller förlagen. Några har lämnat besked, både roliga och oroliga, samt bett om nyinlämning eller mer tid, andra inte sagt ett knyst, hur som helst; utifrån detta har jag valt att arbeta om manuset innan 3 april. Jag ser vad som menas och behöver göras, sax, nål och tråd och som jag klipper . Fram med ryggraden, fram med storyn, bort med småpill och tjafs, rena, putsa, väv och fläta - ingenting är för smärtsamt för storyns bästa, jag gör alltid allting för att mina böcker ska bli så JÄVLA   bra som möjligt!    Det är faktiskt en lärdom jag dragit av allt mitt skrivande; författaren är varje storys hjälte och skurk, protagonist

Finns inga ettor, singelboenden, ensamboenden för det suger verkligen. Givetvis ska man få ett eller ett par rum för sig själv, exempelvis sovrum och ett slags arbetsrum, i fall att man som jag är författare. Men köket? Sällskapsrummen? Ska delas, liksom matlagningen, ekonomin och hälsan. Så att man alltid har någon att prata med, om man skulle vilja, eller någon att prata med när man bara vill gömma sig så att man tvingas, och alltid någon som kan ta hand om en om man blir sjuk eller ledsen, eller någon att ta hand om, så att man känner gemenskap, ansvar, sympati. Att bo ensam är oekonomiskt, ohälsosamt och miljöovänligt. Se bara på alla singlar i stan, som söker någon, eller alla äldre som är precis för unga för att få en plats på äldreboende, eller helt enkelt inte får plats för att där är fullt. Se bara på alla ensamstående föräldrar som saknar socialt nät, hur de får kämpa, ensamma, med sina barn. Så kommer det att bli i min retroframtid: vi kommer att bo tillsammans, på gott oc

Jag menar, här sitter jag med snor, feber, halsont och fullständigt klipper och klistrar i texten, plockar fram dess ryggrad, plockar fram  den. Det här måste bli bra. It has to! Hälsningar /Manmåstevågatropåsigsjälv

Det borde heta själshydda, istället. Hyddan där själen bor. Sådant tänker jag på. Nu ska jag redigera, dricka te ur nyköpt kanna och tycka synd om mig själv för att jag är betyld, tvingas ställa in en helg av fantastiska roligheter, ensam hemma och snart utan toapapper. Alltså, jag ska  gå och handla, det ligger en käck liten Ica på hörnet. Men att orka utanför dörren ens ... bah.

... i dess allra mest monstruösa form; omskrivningen, den ensamma, experimentella, sinnessjuka av ett helt och klart manus där omfattande saker vill ändras och författaren, likt en ökenvandrare, måste gå de sista stegen innan staden, eller hägringen, utan redaktör eftersom ingenting blivit riktigt beslutat än. Vem vet? Inte jag. Snart kommer också ett inlägg om olika slags antagningsbesked från förlagen, men det får vi vänta med tills efter Bolognamässan i slutet av mars. Why? You know why. Mycket, mycket känsligt läge just nu. Många, många som läser och tycker till, och en författare som försöker balansera upp situationen.

Foto: Jacob Svensson Jag skulle vilja säga att min två veckor långa resa/bortavaro gett massor av skriv, men det var som att jag sattes på paus och bara existerade, utan att försöka beskriva livet och varför och hur. Utan att försöka hitta snygga ord, eller överlag använda hjärnan. Det fick mig att inse hur extremt uppe i varv jag är här hemma, hur fokuserad, hårdarbetande och jäktad, och att det inte riktigt håller i längden.   Foto: Jacob Svensson Jag undrar faktiskt hur många av oss som bara sitter och läser bort en hel dag, ibland? Alltså, när det inte är semester? Utan att känna stress över allting man ska/behöver/borde göra? Jag tror dessa människor är få. Jag återkommer till Tomas Sjödins bok och sommarprat "Det händer när du vilar", han tog ett sabbatsår, låg på sofflocket, latade sig (hur han nu hade råd med detta) och skrev denna bok. Visst är det fascinerande? Att i vår tid bara göra så! Och jag tänker att jag ska göra så, att jag medvetet inte pa

... och det känns förjävla bra. Alltså, det värsta är ju innan man har bestämt sig, eller hur? Det värsta är att vänta.

... vilket så klart var fab!! Helt enastående! Makalöst! Overkligt! Särskilt när vi kom hem till horisontalregn/snö och några fjuttiga plusgrader, eller som jag sa till Kristoffer: "Man kan inte tro att det är samma värld". Vi bodde på Iberostar Tucan, rekommenderas om man har plånbok för det! Och som i sann djungelanda fanns det apor, påfåglar, lustiga tvättbjörsliknande djur och något som tycktes vara en blandning mellan hare och råtta, alltså ingen äcklig svans, däremot ursöta små rumpor och öron ... dessutom var det så fuktigt hela tiden att kläderna knappt blev torra (jag tänker på djungelexpeditioner, mygg, underliga djur ... jag tänker, skriva?). Väl tillbaka trodde jag att skojiga mail väntade på mig, och det gjorde det, men inte rätt sorts . Istället för att veta mer om hur det går med beslutsfattandet hos Förlagen fick jag en superfin förfrågan jag ska berätta mer om. Jag fick också lite mail från olika håll med frågor och funderingar, vilket alltid får mi