Ann Ljungberg

... är min plan B. Om förlaget tackar nej ska jag låta Ann få fria händer och verkligen sträcka till första manus, på med hårdhandskarna, fram med motorsågen och så vidare. Jag ger mitt manus en sista chans. Om inget förlag nappar då tänker jag gå upp till heltid på brödjobbet och spara till bröllop och hus. Då blir det mina drömmar istället, och kanske en dag, långt fram från denna, att jag dammar av mina gamla pappershögar och tar mig en funderare. Orkar jag en vända till?

Man måste inte bara gilla sitt eget sällskap om man vill bli författare, man måste också vara smått galen, eller?