Bekymret ...

... med att välja lagom långt stycke ur Kaninhjärta att läsa upp på släppfesten är överhängande. Det finns saker att ta hänsyn till:
  1. mina kära vänner och gästers tålamod
  2. min egen scenskräck
  3. faktum att de flesta inte kommer att ha läst boken än, och därför inte vet så mycket.

Alltså måste jag hitta ett stycke som är lagom på alla de sätt, och som inte spretar utan summerar, så alla fattar, och ju mer jag letar, ju mer jag föreställer mig den lilla scenen på Kontiki och alla ansikten nedanför, och mikrofonen (som jag säkert kommer dunsa i och skapa rundgång), desto mer nervös blir jag. Så provläser jag högt och snubblar på orden och undrar litegrann vad jag gett mig in på.

Jag vet, jag är starkare än jag ser ut (och tror). Det kommer gå fint, det här.

Försökskanin nummer 1: Kristoffer. Han har nämligen inte läst än. Böcker fungerar som sömnpiller för honom. Massa kaffe, sen ska han få högläsning!

Kommentarer

cyndi sa…
...mina kära vänner och gäster...
skrev du ju ;-)
Dina kära vänner och finfina gäster är ju där för att få höra lite rundgång och skrap i micken och en harkling och en osäker liten röst som knappt hörs i början men mot slutet läser den som om den aldrig gjort annat och någon får hoppa upp på scenen och hejda dej så att du inte läser hela boken...

Bland vänner.
Det går bra :-)
Christin sa…
*skrattar* tack, Cyndi :) önskar att du kunde vara med! O du har väl rätt. Jag ska allt övervinna min scenskräck.
cyndi sa…
Du ska veta att jag skulle vilja vara där.
Verkligen.

Har tänkt flera gånger.
Tänk om jag skulle...

Låtsas att jag står där i ett hörn och blinkar åt dej ;-)