Fan-mail, och recensioner

Jag har fått lite fin fan-mail på brevlådan. Eller ja, brevinkastet! Det ena var från Kristoffers faster, Ingelis, som ville gratulera till boken och tipsa mig om sitt skolspöke, som ju kan bli en karaktär i någon kommande bok. Spöket huserar fritt i den gamla skolan Ingelis numer driver som hunddagis. Mhm, ja-a, intressant är det allt.
Det andra kortet var från en bekant till mamma, Lena Brorsson Alminger, varsamt tillverkat, personligt och fint!
Stort tack till er båda!

Sedan ställde Helena/Lovable en fråga: Jag som novis trodde det var i princip omöjligt att få recensioner i så stora dagstidningar så snabbt. Hur går det till egentligen?

Hur recensionen i Göteborgs-Posten gick till har jag ingen aning om, faktiskt. Jag trodde Kristoffer skojade först, när han kikade in på mig där jag låg och sov och sa att jag inte behövde "oroa mig för recensionerna idag", och sedan, när jag läst recensionen i tidningen ett par gånger, blev den 23 april 2012 en av de finaste dagarna i mitt liv.
Som jag förstått det skickas recensionsexemplar av böcker ganska friskt till en massa olika ställen, som tidningar, radio, bokbloggar, kanske också tv? Vi snackar massor av böcker. Sedan sätts ett recensionsdatum, och bokbloggarna brukar hålla detta bra. Övriga ställen, not so much. Som debutant bör man ha som inställning att tidningar, radio och tv recenserar på sikt, det kan ta veckor, månader! Och somliga recenserar inte alls.
Därför får jag en känsla av att recensionen i Göteborgs-Posten var, till stor del, ren skär tur. Cecilia Nelson var rätt person att läsa boken, det märktes att hon förstod vad jag ville ha sagt, och på den vägen är det.