Det här var jag

... för cirka fyra år sedan. Då jag kämpade. Soffan, fåtöljen, bordet. Inget, eller ingen, är sig lik(t). Åtminstone inte på ytan. But I know that look. Och jag känner likadant inför att få dyka in i världar jag själv skapar. Solen skiner ute, himlen är blå, och här sitter jag och försakar allt sådant för att få skriva. Det är, trots allt, så man måste göra.