Skriva i helgen?
Här kommer lite redigeringstips!
Varje gång jag avslutar ett manus försöker jag låta det vila ett tag. Med betoning på försöker. Jag vet att Amanda Hellberg bland andra jobbar så. Men jag kan oftast inte släppa manuset med tankarna, och kommer på bra grejer att ändra, så jag ändrar. Och plötsligt har jag börjat redigera …
Det är ändå ett råd jag vill ge: låt manuset vila i åtminstone två veckor, då du gör annat. För att liksom tvätta ögonen lite.
Ett annat råd, som jag själv borde följa, är att läsa en bok under dessa två veckor. För att möblera om bland tankarna.
Ett tredje råd, som jag däremot följer, är att släppa taget om manuset när det är klart. Liksom ta ett steg tillbaka, och tänka att detta är något jag gjort, inte något jag är. Att detta är något fullt med fel och brister, som måste stärkas. Något jag ska se på objektivt, och bedöma, som jag kan bedöma andras texter. Hårt och rättvist. Utan att backa för större ändringar och tveksamheter. Allt ska kännas bra, annars kommer Ada reagera på det, det vet jag ju nu …
När jag väl börjar redigera, brukar jag kunna göra det på datorn första omgången. Då läser jag igenom hela texten och ändrar där jag tycker att det behövs. Småpill, som felstavningar, men även större ändringar om något inte känns bra, eller inte stämmer. Som scener, hela stycken, placering på vissa kapitel och så vidare.
När jag redigerat i datorn, skriver jag ut manuset. För att spara papper kör jag alltid dubbelsidig utskrift. Så läser jag igenom texten, gör markeringar direkt i, skriver i marginalerna, eller skriver mer utförligt i ett anteckningsblock. Sedan (puh) för jag in ändringarna i manuset på datorn.
Och när det är gjort (plus lite mer pill, förmodligen) tycker jag oftast att manuset är klart, så långt jag kan ta mig på egen hand. Då skickar jag till Ada på Gilla Böcker och håller tummarna.
Jag använder mig i dagsläget inte av några betaläsare, alltså duktiga skrivvänner som läser och kommer med kritik. Men det kan man så klart göra, oavsett om man redan är utgiven eller försöker! Dessa kan man annonsera efter på sin egen blogg, eller hitta på exempelvis Kapitel1. Man får då också ge kritik tillbaka, som ett slags tjänster och gentjänster. Skrivkurserna innehåller några av de bästa skribenterna jag träffat på. Funderar man på att gå en kurs i skrivande, tycker jag absolut man ska ta klivet och våga!
Varje gång jag avslutar ett manus försöker jag låta det vila ett tag. Med betoning på försöker. Jag vet att Amanda Hellberg bland andra jobbar så. Men jag kan oftast inte släppa manuset med tankarna, och kommer på bra grejer att ändra, så jag ändrar. Och plötsligt har jag börjat redigera …
Det är ändå ett råd jag vill ge: låt manuset vila i åtminstone två veckor, då du gör annat. För att liksom tvätta ögonen lite.
Ett annat råd, som jag själv borde följa, är att läsa en bok under dessa två veckor. För att möblera om bland tankarna.
Ett tredje råd, som jag däremot följer, är att släppa taget om manuset när det är klart. Liksom ta ett steg tillbaka, och tänka att detta är något jag gjort, inte något jag är. Att detta är något fullt med fel och brister, som måste stärkas. Något jag ska se på objektivt, och bedöma, som jag kan bedöma andras texter. Hårt och rättvist. Utan att backa för större ändringar och tveksamheter. Allt ska kännas bra, annars kommer Ada reagera på det, det vet jag ju nu …
När jag väl börjar redigera, brukar jag kunna göra det på datorn första omgången. Då läser jag igenom hela texten och ändrar där jag tycker att det behövs. Småpill, som felstavningar, men även större ändringar om något inte känns bra, eller inte stämmer. Som scener, hela stycken, placering på vissa kapitel och så vidare.
När jag redigerat i datorn, skriver jag ut manuset. För att spara papper kör jag alltid dubbelsidig utskrift. Så läser jag igenom texten, gör markeringar direkt i, skriver i marginalerna, eller skriver mer utförligt i ett anteckningsblock. Sedan (puh) för jag in ändringarna i manuset på datorn.
Och när det är gjort (plus lite mer pill, förmodligen) tycker jag oftast att manuset är klart, så långt jag kan ta mig på egen hand. Då skickar jag till Ada på Gilla Böcker och håller tummarna.
Jag använder mig i dagsläget inte av några betaläsare, alltså duktiga skrivvänner som läser och kommer med kritik. Men det kan man så klart göra, oavsett om man redan är utgiven eller försöker! Dessa kan man annonsera efter på sin egen blogg, eller hitta på exempelvis Kapitel1. Man får då också ge kritik tillbaka, som ett slags tjänster och gentjänster. Skrivkurserna innehåller några av de bästa skribenterna jag träffat på. Funderar man på att gå en kurs i skrivande, tycker jag absolut man ska ta klivet och våga!
Kommentarer