Bokens verkliga värde
Idag lyser solen obehindrat över Göteborg. Bränner våra skallar genom fönstret. Jag vaknade vid 9 och har suttit här sedan dess, alltså, noll och ingen frukost. Vilket jag ska råda bot på. Men first things first! Innan bovetegröten ...
... för jag vaknade med ett redan uppstartat grubbel i huvudet, det med bokens verkliga värde. Om författare, som alla andra, skulle ha ett slags facklig lön, och böckerna skulle kosta vad de egentligen borde kosta; 999 kronor styck? Oh yes. Bara för att jag skriver böcker förtjänar jag ta mig tusan lika mycket i lön som den vanliga arbetaren! 126 kronor i timmen! Spit it up!
Och så kommer kunderna in i butiken och reagerar över våra priser med rynkade pannor? Och så ler jag mitt allra sötaste leende, visar runtom, säger att det är lokalhyran, så klart, och lilla jag, som kostar extra. Lilla jag, med stora kunskapen, förmågan att hitta svaren du söker, förmågan att tipsa om böcker du inte ens visste fanns. Och som fucking sitter och skriver dem. Och ändå ... prispressas det? Nätbokhandlarna och "mataffärerna" får lägre inköpspriser, bunkrar upp böckerna som en trave snorpapper vid chipsen, utmanövrerar oss.
269 kronor för en inbunden förstautgåva som en författare suttit och skrivit på under säkerligen ett år, som förlag haft otaliga möten om, investerat i, redigerat, formaterat, marknadsfört? Är det något att pressa? Rynka pannan åt?
Det är alltmer uppenbart att kunderna inte vet vad de betalar för. Här kommer en sammanfattning:
Förlagsbilden är något skev, det kan jag medge. Förlagen behöver på sikt bli effektivare och mindre, så att författarna får bättre löner. Men alternativet, då vi tänker bort förlagen, och författarna publicerar själva, är det verkligen alls ett alternativ?
Okej. Förlagen, puts väck. Boklådorna, borta. Man handlar böckerna på nätet. "Provläser" dem på smakprov.se. Och författarna publicerar själva. Investerar i redaktör, omslagsmakare, PR-nisse. Eller inte alls. Men ändå, ponera att det är så man gör som författare. Ponera att det går ihop rent ekonomiskt och tidsmässigt och mentalt, vilken instans i det hela ser till att böckerna som självpubliceras över nätet håller litterär kvalitet? Hur ska läsarna sålla bland mängden böcker som plötsligt ges ut av varje människa med skrivdrömmar? Hur ska bokhandlarna på nätet? Tidningsrecensenterna? Bryr de sig ens, eller har man helt slutat recensera(som läget idag verkar bli för ungdomsböcker, bland annat)?
Innan författaren säljer så pass bra att hen kan få det här att gå runt, ska författaren jobba heltid med någonting annat? När nästa bok ska skrivas, har författaren råd att ta sig tid till att skriva, då? Kommer författaren sälja någonting, alls? På den bokmätta marknaden?
Ska man köra print-on-demand uteslutande?
Ska man inte köra print, alls?
Ska man helhjärtat satsa på e-böcker, Ipads? Ska hela ens bibliotek finnas innanför en skärm? Ska man ta med sig skärmen till stranden? I badet? Om man tappar den, då? Om man lämnar den obevakad i en väska på stranden, och någon snor alla ens böcker i ett nafs?
Och hur lånar man ut en bok till någon annan?
Får den signerad?
Sparar den?
Hur botaniserar gästerna bland ens böcker?
Är man inte stolt över sin bokhylla längre?
Nej. Kanske inte.
Men ... ska man inte lämna någonting kvar för efterkommande värld, då?
Ska den digitaliserade versionen av kultur ta ett helt kulturarv med sig ut ur människans historia?
Och mässorna? Ska vi stryka utlandsrättighetsmässan i Frankfurt? Själva leta översättare, jobba mot andra marknader? Eller anlita agenter för det? Hur får man läsare i andra länder att köpa ens böcker i en allt större bokmarknad med allt sämre kvalitet? Hur sållar läsarna i andra länder?
Och allt detta, för vilka pengar då?
Återigen, för vilka pengar då?
Bokmässan i Göteborg, ska den finnas kvar? Ska författare gå ihop för att ha råd till en monter? Slåss med massor, massor av andra om tid för kortseminarium, och ta sig råd att alls hålla ett?
Hur ska Svenska Mässan sålla bland alla författare?
Hur ska författarna fånga läsarnas uppmärksamhet där, på mässgolvet? Ska de ställa sig att skrika bredvid Ranelid?
Ska vi ställa in bokmässan, och göra den digital?
Ska vi helt och hållet rationalisera bort mänskliga möten i litteraturen?
Vem vill bli författare, nu?
Bokskåpet
... för jag vaknade med ett redan uppstartat grubbel i huvudet, det med bokens verkliga värde. Om författare, som alla andra, skulle ha ett slags facklig lön, och böckerna skulle kosta vad de egentligen borde kosta; 999 kronor styck? Oh yes. Bara för att jag skriver böcker förtjänar jag ta mig tusan lika mycket i lön som den vanliga arbetaren! 126 kronor i timmen! Spit it up!
Och så kommer kunderna in i butiken och reagerar över våra priser med rynkade pannor? Och så ler jag mitt allra sötaste leende, visar runtom, säger att det är lokalhyran, så klart, och lilla jag, som kostar extra. Lilla jag, med stora kunskapen, förmågan att hitta svaren du söker, förmågan att tipsa om böcker du inte ens visste fanns. Och som fucking sitter och skriver dem. Och ändå ... prispressas det? Nätbokhandlarna och "mataffärerna" får lägre inköpspriser, bunkrar upp böckerna som en trave snorpapper vid chipsen, utmanövrerar oss.
269 kronor för en inbunden förstautgåva som en författare suttit och skrivit på under säkerligen ett år, som förlag haft otaliga möten om, investerat i, redigerat, formaterat, marknadsfört? Är det något att pressa? Rynka pannan åt?
Det är alltmer uppenbart att kunderna inte vet vad de betalar för. Här kommer en sammanfattning:
- en författares lön på sisådär 1 öre i timmen
- ett förlags hela ryggrad
- en bokhandels hela ryggrad
Förlagsbilden är något skev, det kan jag medge. Förlagen behöver på sikt bli effektivare och mindre, så att författarna får bättre löner. Men alternativet, då vi tänker bort förlagen, och författarna publicerar själva, är det verkligen alls ett alternativ?
Okej. Förlagen, puts väck. Boklådorna, borta. Man handlar böckerna på nätet. "Provläser" dem på smakprov.se. Och författarna publicerar själva. Investerar i redaktör, omslagsmakare, PR-nisse. Eller inte alls. Men ändå, ponera att det är så man gör som författare. Ponera att det går ihop rent ekonomiskt och tidsmässigt och mentalt, vilken instans i det hela ser till att böckerna som självpubliceras över nätet håller litterär kvalitet? Hur ska läsarna sålla bland mängden böcker som plötsligt ges ut av varje människa med skrivdrömmar? Hur ska bokhandlarna på nätet? Tidningsrecensenterna? Bryr de sig ens, eller har man helt slutat recensera(som läget idag verkar bli för ungdomsböcker, bland annat)?
Innan författaren säljer så pass bra att hen kan få det här att gå runt, ska författaren jobba heltid med någonting annat? När nästa bok ska skrivas, har författaren råd att ta sig tid till att skriva, då? Kommer författaren sälja någonting, alls? På den bokmätta marknaden?
Ska man köra print-on-demand uteslutande?
Ska man inte köra print, alls?
Ska man helhjärtat satsa på e-böcker, Ipads? Ska hela ens bibliotek finnas innanför en skärm? Ska man ta med sig skärmen till stranden? I badet? Om man tappar den, då? Om man lämnar den obevakad i en väska på stranden, och någon snor alla ens böcker i ett nafs?
Och hur lånar man ut en bok till någon annan?
Får den signerad?
Sparar den?
Hur botaniserar gästerna bland ens böcker?
Är man inte stolt över sin bokhylla längre?
Nej. Kanske inte.
Men ... ska man inte lämna någonting kvar för efterkommande värld, då?
Ska den digitaliserade versionen av kultur ta ett helt kulturarv med sig ut ur människans historia?
Och mässorna? Ska vi stryka utlandsrättighetsmässan i Frankfurt? Själva leta översättare, jobba mot andra marknader? Eller anlita agenter för det? Hur får man läsare i andra länder att köpa ens böcker i en allt större bokmarknad med allt sämre kvalitet? Hur sållar läsarna i andra länder?
Och allt detta, för vilka pengar då?
Återigen, för vilka pengar då?
Bokmässan i Göteborg, ska den finnas kvar? Ska författare gå ihop för att ha råd till en monter? Slåss med massor, massor av andra om tid för kortseminarium, och ta sig råd att alls hålla ett?
Hur ska Svenska Mässan sålla bland alla författare?
Hur ska författarna fånga läsarnas uppmärksamhet där, på mässgolvet? Ska de ställa sig att skrika bredvid Ranelid?
Ska vi ställa in bokmässan, och göra den digital?
Ska vi helt och hållet rationalisera bort mänskliga möten i litteraturen?
Vem vill bli författare, nu?
Tilltalar denna värld dig? Mig tilltalar den inte. Försvinner förlagen, försvinner boklådorna, försvinner biblioteken, försvinner kulturhusen och de mänskliga mötena, då slutar jag skriva böcker.
Och jag tror inte jag är ensam. Med andra ord, försvinner boklådorna, försvinner förlagen, försvinner en stor del av författarna. De flesta av oss skulle helt enkelt inte klara av att vara författare och förlag samtidigt, varken ekonomiskt, tidsmässigt eller mentalt.
Författare idag lever inte på sitt författarskap, de kommer med största sannolikhet inte göra det utan förlag, heller. Men fördelarna med ett medelstort, effektivt förlag med stark ekonomi är fler än nackdelarna. Fler än att stå ensam, och ensam bära ansvaret. Förlagen är en viktig del av den artrika, kvalitetsrika bokbranschen. Alltså är dagens och framtidens problem framförallt detta; tungrodda jätteförlag, och nätbokhandlarnas prispress. Böckerna där är för billiga.
De enda som närmar sig böckernas sanna värde är de som kämpar i privata boklådor, faktiskt. Inte ens Akademibokhandeln är helt rätt i läge. De privata boklådorna engagerar sig i författarna, böckerna och läsarna, ordnar litterära event på löpande band, tar betalt för alla i näringskedjan. Inga jävla kreatursinköpspriser, utan riktiga, och med hjärtat för litteraturen på rätt ställe. Skulle fler jobba som dem, skulle fler läsare förstå vad böcker är värda, skulle förlagen effektiviseras, skulle författarna kunna få bättre löner.
Heder åt
Lohrs Pocket MedMeraBokskåpet
För att bara nämna några. Stödj dem, för tusan gubbar! Det vi stödjer, det växer. Och våga pröva andra författare än The Big Five (Mankell, Läckberg, E L James ...), exempelvis Gilla Böckers böcker, de är superba!
Böcker är mycket, mycket viktiga. Läsande är viktigt. Genom läsning får vi fler ord att uttrycka oss med, ett rikare inre liv, tänkarförmåga, själalugn. Jag väljer att lägga extra pengar på en levande bokbransch.
Samtidigt, någonstans, måste det tillåtas finnas en ljusning för oss bakom böckerna. Jag är inte beredd att offra mitt allt för det här, eftersom det är en del av mitt jobb, och jag kräver lön. Utvecklingen går åt fel håll. Vi alla, tillsammans, måste vända den. Som vi måste vända en massa andra utvecklingar mot hållbarhet, och värde.
Kommentarer