Typexempel på paniklapp
... nerkluddad under brödarbetstid. För oftast är det när man gör annat som skrivet blir tydligt, och man kommer på saker man måste kolla upp. Som fracking, till exempel. Hört talas om detta eminenta fenomen? Om inte, se med fördel filmen Promised land (Matt Damon):
Medan andra saker, som att vattennivån har stigit 6 meter om 300 år, inte riktigt stämmer. Fast det kom jag inte på själv, det upptäckte jag som av en slump (jag trodde jag hade gjort min research ... och, hur som helst, finns slumpen?). Och det kan tyckas vara ganska apokalyptiska saker att kolla upp (det kommer definitivt inte vara ännu en berättelse om att rädda världen!), men det tåls att upprepa: kärnan i min berättelse är kärlek, inte regim, politik, samhällskritik, miljökaos (a la Hungerspelen) (kan man skriva framtidsböcker utan att jämföra världar och fördöma?), huvudsakligt fokus vilar på berättarjaget och hennes coming of age och stora kärlekar i livet. Det råkar bara vara så att jag, för att skriva om framtiden, behöver ha koll på hur mycket vi förstör miljön för nästkommande generationer. Med det till grund kan jag fantisera fram en annan värld, ett nytt sätt att leva, som trots sin sensation ändå, eventuellt, kan vara fullt möjlig.
Jag har nu, under morgonen, pressat mig förbi sida 80. Den "magiska gränsen" brukar ligga någonstans där, för mig. Lagom till sida 80-90-isch brukar jag ha hunnit presentera det mesta och de flesta, och studsar tillbaka till själva storyn, varför jag kan uppleva en seghet, ett slags dramaturgiskt svaj: miljö, karaktärer och deras problem är inte längre nytt och fräscht, istället blir det att tugga på mot klimax. När jag dessutom skriver en trilogi som starkt hänger samman (jag lovar, det blir cliffhangers, men inte så mycket att ni vill slå ihjäl mig) pågår flera trådar samtidigt. Alltså, flera, både kortare som avslutas i första boken, halvlånga som avslutas i bok två, och hellånga som avslutas först i slutet av hela trilogin, och jag glömmer (kanske inte särskilt märkligt, ändå) hela tiden att peta in saker som gör att jag inte tappar någon av dem (exempelvis en fågelbur, under dagens skriv, för att inte tala om ett möte mellan huvudkaraktären och hennes substitutmorfar, som plötsligt bara trillade ur bilden utan att det riktigt var meningen!). Genom att låta det gå tillräckligt lång tid mellan skrivtillfällena brukar jag söka upp spretande trådar och knyta in dem, igen. I annat fall får vi hoppas att jag får en bra redaktör.
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Jag har nu, under morgonen, pressat mig förbi sida 80. Den "magiska gränsen" brukar ligga någonstans där, för mig. Lagom till sida 80-90-isch brukar jag ha hunnit presentera det mesta och de flesta, och studsar tillbaka till själva storyn, varför jag kan uppleva en seghet, ett slags dramaturgiskt svaj: miljö, karaktärer och deras problem är inte längre nytt och fräscht, istället blir det att tugga på mot klimax. När jag dessutom skriver en trilogi som starkt hänger samman (jag lovar, det blir cliffhangers, men inte så mycket att ni vill slå ihjäl mig) pågår flera trådar samtidigt. Alltså, flera, både kortare som avslutas i första boken, halvlånga som avslutas i bok två, och hellånga som avslutas först i slutet av hela trilogin, och jag glömmer (kanske inte särskilt märkligt, ändå) hela tiden att peta in saker som gör att jag inte tappar någon av dem (exempelvis en fågelbur, under dagens skriv, för att inte tala om ett möte mellan huvudkaraktären och hennes substitutmorfar, som plötsligt bara trillade ur bilden utan att det riktigt var meningen!). Genom att låta det gå tillräckligt lång tid mellan skrivtillfällena brukar jag söka upp spretande trådar och knyta in dem, igen. I annat fall får vi hoppas att jag får en bra redaktör.
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Kommentarer