Synopsis - välkommen att diskutera!

Vi kör ett separat inlägg om synopsis, mina tankar kring, hur jag gör rent praktiskt, och så får ni som läser och är engagerade jättegärna diskutera i kommentarsfältet. The more the merrier!

Läsarfrågor från Charlotte:
Vet du vem mördaren är? Vet du varför den äldre mannen alltid är så arg? Vet du dina protagonisters önskan och rädslor? Känner du antagonisten? Vet du hur det ska sluta? Det känns som typiska saker att ha i sin synopsis - men jag vet inte detta innan jag är där. Övning i att skriva synopsis mottages tacksamt ;)

Jag vet vem mördaren är och jag känner henne väl. Jag vet exakt vad som triggar den äldre mannen, jag vet mina protagonisters önskningar och rädslor, jag vet hur det ska sluta. Åtminstone gör jag ett ordentligt försök till att veta detta och mer när jag väl börjar skriva, sedan brukar allting utvecklas, invecklas och smälta samman allt eftersom jag lär känna karaktärerna och historien, och märker vad som stämmer in och vad som måste ändras/strykas.

Exempel: 
karaktär X i mitt pågående skrivprojekt skulle vara en ljus, vänlig, okomplicerad person som höll god min, och lite husmoderlig koll på alla. Istället visar hon sig vara en svårtolkad karaktär med en svårtolkad position, som absolut håller husmoderlig koll på alla men möjligen inte alltid av de rätta anledningarna.
Att hon är på detta sätt gör verkligen ingenting! Jag försöker aldrig tvinga karaktärer till att stämma med min förutbestämda mall, jag lyssnar snarare in dem, både till röst och beteende, samt förstår varför de är som de är, vad som driver dem.

Fördelar med synopsis:
tydliga karaktärer, tydliga viljor och drifter, goda, välgrundade anledningar, betydligt färre logiska luckor (finns inget värre än att ha skrivit en hel bok och sedan inse att man missuppfattat tidsramen och måste sitta och räkna ut vilka kapitel som utspelar sig under vilka datum medan sista inlämningsdag närmar sig!), betydligt färre karaktärsbrott (när karaktärer gör någonting som inte hör till deras person), bekvämligheten i att veta vad man ska skriva nästa gång man sätter sig, möjligheten att överväga sannolikhet, hållbarhet, spänning i ett första skede, möjlighet att lägga till och dra ifrån sådant man gillar eller ogillar, möjlighet att få en överblick och så vidare.

Eftersom jag förespråkar synopsis har jag inga nackdelar att dra upp. Möjligen kan det hämma några av oss att veta vad som ska hända - jag vet vad som ska hända, men vägen dit kan ändra sig, och som ovan: karaktärer kan visa sig vara några andra, vilket påverkar hela historien till att bli någonting annat, någonting mer.
Mina synopsis är historiernas ryggrad, en väg att gå på, ett mål. Detta. Är. Historien. Jag får ett tydligt svar på varför jag ska berätta, hur jag ska berätta, vad för slags historia det är, vad som kan passa in och när. Däremot kan jag behöva ett annat system än nu: vanligt word-dokument, som när det börjar bli närmare 100 sidor långt kan vara svårt att hitta i (om man ska lägga till en snygg dialog i en viss scen och hitta denna scen). Jag överväger postits, där jag sammanfattar varje scen/kapitel, sätter upp dem på ett stort ark som ska föreställa tidsram, och skriver dit ett sidnummer. Jag funderar också på om det finns något bra dataprogram?
Vanligast minns jag dock scenerna, när de infaller samt vad de handlade om, och kan på så sätt söka på ord och hitta rätt.

Sedan kan man givetvis skippa synopsis helt om man skriver bara för att skriva, som i flödesskrivning, poesi, vad som helst. Alltså: har man inte tänkt sig att skriva en bok är synopsis överflödigt.

En övning i att skriva synopsis:
öppna ett word-dokument, skriv ner en sammanfattning av en historia från början till slut med max 200 ord, tadaaa: en synopsis!
Utifrån detta kan du sedan utveckla del för del, skriva till saker du kommer på, utveckla trådar du vill ha med, stryka det tycker verkar svagt eller ointressant. Du ska se att synopset blir som ett skrivprojekt i sig! Vilket jag tycker är fantastiskt roligt, som att jag just byggt ett hus och ska flytta in i det.

Kommentarer

Charlotte sa…
Har du provat Scrivener? Jag kan tänka mig att du skulle kunna ha nytta av det. Du kommer få det till rabatt när du vinner Nanowrimo också :)
Christin sa…
Jo, jag har hört talas om detta program! Gillar word, men det kan ju så klart röra sig om ren, bekväm vana ... då vinner jag väl Nano och får det till rabatt, tjohej!

Vad använder du för program?
Jag är avundsjuk på er som kan göra synopsis ... Jag vet aldrig i förväg hur det ska gå i mina böcker. Det kommer när jag skriver. Men jag inser att jag bör öva upp mig i den här konsten om jag ska skriva längre böcker.
Christin sa…
Ann-Charlotte: jo, så är det. Skriver man kortare böcker går det absolut att strunta i synops. Men längre böcker, med allt man ska tänka på, då är det närmast ett måste för att slippa luckor och glömskor och missar ... för att inte tala om karaktärsdokument :D fast det är ytterligare en grej ... jag fyller i ett dokument på de viktigaste karaktärerna, i vart fall om jag har många att hålla reda på, som födelsedagar, utseende, vanor. Så att jag vet hur jag ska passa in dem i olika scener och situationer. Och så att jag undviker karaktärsbrott.
Men karaktärsdokument, DET jobbar jag med ;-) Jag skriver serier och läsaren ska känna igen huvudkaraktären i alla böckerna.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Nina sa…
Jag älskar synopsis. ÄLSKAR!

Börjar att skriva ner idéer i en skrivbok, när jag tror jag har tillräckligt mycket använder jag postist för att göra en mer detaljerad plan. Sedan för jag in det hela i scrivener och skriver på.

Och när jag väl skrivit en ordentlig synopsis känns skrivandet så himla lätt. Klart att det händer jag måste stanna upp och ändra om ibland, men i stort har jag redan upptäckt "de stora luckorna" på ett tidigare plan tack vare att jag skriver synopsis.

LOVE synopsis!!!
Christin sa…
Ann-Charlotte: bra tänkt! Att använda karaktärsdokument just för att man skriver serie, torde ju vara främsta skälet!

Nina: jag är med dig!