På tal om förra inlägget
... guess where I am?
Även om sommaren inte kommit gör det mig inget; det kan regna, det kan blåsa, det kan vara öde på stranden - sommarstuga för mig är tystnad, är lugn, är ingenjävelsomklamparpåmitthuvud. Här kan jag dricka mitt te och skriva mina texter och känna ett särskilt pirr i huden, som att min själ kan breda ut sig, och inte krypa längre och längre in.
Även om sommaren inte kommit gör det mig inget; det kan regna, det kan blåsa, det kan vara öde på stranden - sommarstuga för mig är tystnad, är lugn, är ingenjävelsomklamparpåmitthuvud. Här kan jag dricka mitt te och skriva mina texter och känna ett särskilt pirr i huden, som att min själ kan breda ut sig, och inte krypa längre och längre in.
 |
| Fast det är tvärtom; allting klär ett självförtroende, även spretlånga tår. |
Kommentarer
Jag planerar också att fly den ständiga ljudmattan snart, några veckor till bara. Sedan: ett grått hus vid havet, vågor och fiskmåsar (definitivt min sorts ljud) och förhoppningsvis tillräckligt varmt för att kunna doppa mer än bara fötterna.
Lycka till du! Jag ser att du har ett vasst språk och det värderar jag högt som läsare.
Ja, så upplever jag det nog. De sätter sig på tvären och där står man. Men visst är det svårt att veta när man ska släppa taget? Jag tänker att det är därför jag gör ett allra sista försök, så kan jag lägga den åt sidan sedan med känslan av att jag faktiskt gav den en ärlig chans. Nu lät det visst som om jag beskrev en haltande relation (man vill inte gå för tidigt men inte heller stanna kvar för länge) och inte en omöjlig text. Kanske har de två mer gemensamt än man anar. ;)