Nej, det är inte så kul

Att vara författare för barn och unga, that is. Det här var ett väldigt bra inlägg som jag instämmer i förutom en grej: varför göra en Barn-Babel? Jag menar, det blir ännu en särbehandling. Barn- och ungdomslitteraturen ska vara med i det riktiga Babel. Det ska ta plats samtidigt som all annan litteratur eftersom den är all annan litteratur.

Barnböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Ungdomsböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Författarna till dessa ska bjudas in till tv-soffor, radioprogram och litterära sammanhang, som Babel, Books and Dreams författarkvällar och Vi's Litteraturbåt.
Och nej, det är inte småbarnsföräldrar som lyssnar på oss. Alla lyssnar på oss. För alla har på nått sätt med den unga litteraturen att göra - du är moster, mormor, fadder, gudmor, bästa vän med barnets föräldrar, du läser YA-böcker eller böcker för 9-12 år, du uppskattar all form av välskriven litteratur, du tycker om att lyssna på författares olika sätt att jobba. Och det är den springande punkten: författare av ung litteratur jobbar på exakt samma sätt som författare av vuxen litteratur. Vi har lika mycket att säga. Vi är lika komplexa.
Och barn är inte barn, de är små vuxna. De förtjänar lika god litteratur som vi.

Det här daltande huvudklappandet gör mig jäkligt uppgiven. Jag vågar påstå att min penna är en av de vassaste i Sverige.