Det är Amandas fel

Jag menar, titta bara? Såhär höll hon på när jag kikade in senast, och jag blev helt förtrollad av alla bollar och färger och fluff. Och jag tänkte att så, precis så ska det se ut i lilltutans framtida rum. Än är inget byte klart för ett större och friare boende, men vi hoppas, hoppas, hoppas. Nya visningar väntar om ungefär en vecka, i början av mars! Då, efter att vi flyttat, kan vi börja måla lilltutans väggar och skruva ihop hennes möbler, då.

I alla fall. Jag beställde mina pom pom-makers här. Det är samma slags garnbollsgörare som Amanda har, tror jag, och enda stället jag lyckades hitta som säljer till oss svenskar. Amazon gör det tydligen inte (inte i det här fallet) och Panduro har några platta, trökiga varianter. Jag beställde bebisgarn av 100% merinoull, supertvättat och utan massa ämnen, och började igår.

Och det gick skitbra! Sticka och virka är inte riktigt min grej, jag tror jag klarar det om jag ger mig den på det, men här är det bara att vira, klippa, knyta, klart! 

De två första blev lite taniga, mest för att jag inte vågade vira på ordentligt. De andra blev större och bastantare. Snart har jag en av varje färg och kan börja om på en annan storlek av garnbollsgörarna. Och sen, när jag har tillräckligt många, ska jag sy ihop dem till en rund bollmatta! 

Som jag skrev på instagram igår börjar jag se lite fet ut, i vart fall på mittpartiet. Och denna lilla bula ska snart iväg på sommarstugsröj, sen överraskningsfirande av bästa vän, sen tågresa till Stockholm. I den stora staden vankas bokkontraktsskriv, förlagslunch och släppfest av bok (inte min!! Så klart). Det vankas middag med goda vänner och hotellfrukost också. Hotellfrukost.
Nånstans däremellan ska vi förhoppningsvis få det förbenade lägenhetsbytet att gå i lås, också. Håll tummar och tår!!!