Det privata livet

Skrivet är verkligen on hold just nu, till förmån för gravidgrubblerier, inköpslistor och den allt mer närvarande nedräkningen. Jag menar, det är bara 3 månader kvar! Sen kan vi räkna timmar, minuter, sekunder! Så jag blir alltmer låst i mitt huvud, och har allt mindre att säga här över som är intressant.

Det här vet jag i vart fall: jag är med i reportaget Staden som litteraturen glömde (Göteborg) i sommarkatalogen från Svensk Bokhandel, agenturen var på Londonmässan förra veckan, förlaget var i Bologna veckan innan dess och jag får snart första grovredigeringen från Ada. Och då hoppas jag att hjärnan är up to the challenge och kan släppa tankar på barnvagnsbeställning, fynda sparkdräkter på Majornas veckovisa bagageloppis, åkatillIkeaåkatillIkeaåkatillIkea - jag berättar hur det går då. Det lär också komma ett nytt Att-inlägg i samband med detta.


I det privata livet händer desto mer. Vi går på kalas efter kalas efter kalas (svärfar i februari, svåger och systerdotter i mars, syster, svägerska och svärmor i april, äkta make, pappa, bror och systerdotter i juni, hur planerar folk?!), samlar skänkegrejer från vänner och släktingar, går på lägenhetsvisningar eller håller egna och säljer stugan i Mellbystrand (mäklarkontakt dagligen, nya intressenter som poppar upp, bud som läggs). Roliga tider, glada dagar!

Kommentarer

Skriviver sa…
Jag har inte tittat in här på väldigt länge, märker jag.
Grattis till bebismagen! Så himlans roligt :)(och konstigt nog hade jag det på känn, det var något med den där drömmen om en bläckfisk för länge sedan, den satte mig på spåret, tror jag)

Jag känner att jag är på randen till ett utbrott av bebisrelaterade och föräldrablivande- relaterade visdomsord. Men jag ska hejda mig. Bara säga att det ni har framför er är det största en människa kan vara med om. STORT lycka till!

/Linda

Christin sa…
Men hej!! :) roligt att höra från dig!

Och tack. Det börjar bli mer och mer verkligt nu, men som en sa på mammavattengympan igår: har ni fattat att ni ska bli gravida än, då? Alla svarade unisont "nej" och skrattade. För det är fasen svårt att helt relatera innan ongen är ute, och säkert tar det tid även då :)

Haha, fint av dig att hålla igen! Och stort! Långt ifrån alla klarar det, särskilt att låta bli att berätta om sin förlossning. Jag vill INTE höra just nu :) har ju så nära till min egen, och alla upplever smärta så olika, och alla födslar är så olika ... men tack för peppen, det ska bli så spännande, allting! Särskilt att lära känna henne.

Kram på dig!