Vad är väl en bal på slottet?

Det är väl ändå den typiska titeln till ett inlägg om att inte ha varit på bokmässan i år? Å andra sidan brukar jag alltid känna att bokmässan är bäst på håll - det har aldrig hänt mig att det känts lika härligt som det sett ut att vara i social media. Som att jag vill djupare in i detta fantastiska men aldrig riktigt lyckats. Som att den verkliga festen pågår i rum dit jag inte har nyckeln.
Vilket nog också är sant.

Hur som helst, det har sugit av längtan i hela min mage när jag sett bild efter bild efter bild på instagram (och lite irritation över att folk vågar ta selfies med varandra, jag vågar aldrig ens fråga), små, korta anekdoter om möten och framgångar och scenframträdanden - det ska bli så kul nästa år, så himla spännande att se vad som händer med ny bok i ny genre på "nytt" förlag och med ny agentur i ryggen!

Jag fick lov att följa med ut på årets förlagsmiddag i alla fall, sitta bordsgranne med Christoffer Carlsson, Patrik Bergström, Ada Wester, Sara Ohlsson och Christina Kivi på Byns Bistro, dricka mitt första och andra glas på snart ett år och försöka hänga med i de litterära diskussionerna. Och det räckte gott. Som jag skrev på instagram är jag inte uträknad än! Fast det snart gått 3 år sen jag sist gav ut nåt. 3 år! Herregud..

363 dagar kvar till bokmässan, och jag räknar.
Under tiden filar vi på Vita Tigern. Snart tror jag faktiskt vi är klara. Några omgångar finredigering och sen sätter Ada ihop korrekturversionen. Och sen ska vi kontrolläsa. Och sen ska ett omslag godkännas.
Och sen går boken till tryck. Kanske med hårda pärmar denna gång.

Från släppminglet för Rävsång, hösten 2014