En nästantegelsten!

Sen december månad har jag och Klara Bjelkenäs, redaktör på Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, skickat Vita Tigern mellan oss. Först ganska glest men nu, de senaste dagarna, fram och tillbaka med som minst några timmar mellan skicken! Senast fredag ska korrversionen vara satt (= korrektur, när man omvandlar, i det här fallet, worddokumentet till tryckfärdiga boksidor för ett par slutliga genomläsningar).

Det har inte alls varit som med tidigare böcker. Istället för att koka mig en pava te, ta på mig terminalglasögonen, handledsvärmarna och bara KÖRA har jag istället fått sätta mig när Rut sovit, snarare kastat mig ner på stolen, och inte haft tid för nån lyx. Bara sökt efter Klaras kommentarer, skrivit till/dragit ifrån/godkänt hennes ändringar, kommit med egna och sen, kanske mitt i en mening, fått avbryta för att fortsätta bebismysa. Och det har så klart gått bra, men slitit en del. Ibland har jag känt förbannad frustration, andra gånger rent tålamod över situationen. Och ibland, väldigt ibland, har jag längtat efter allt tid jag hade innan Rut. Tid att bara sitta ner och fundera lite. Jag tänker att den tiden kommer igen, men nog ganska långt från nu.

Det här manuset innehåller en hel del klur också, då det är ett öde storlek L jag ska berätta om. Många, många trådar att hålla redan på och visa lagom mycket av, parallella historier som lämnar utrymme för logiska luckor - sånt jag nästan skäms för när de uppdagas. "Varför måste x gå in den vägen?" eller "Varför gör de si, när de brukar göra så?" och så vidare. Vissa grejer vill jag ju bara ska hända, för storyns skull, och de är absolut svårast att jobba om. Andra undrar jag själv över hur jag tänkte. Och några få är kvarlevor från gamla manusversioner och har inte ens nån relevans längre, eller nån förankring, eller nån förklaring. Såna är det bara att stryka. 

Annars har vi mest flyttat om ord, eller kastat om meningar - petat på partikelnivå.

Och så idag, efter flera snabba skick fram och tillbaka, kom PLÖTSLIGT korrversionen! Var så inställd på fredag att det pirrade i magen - redigeringen är alltså klar! Nu ska vi "bara" korrläsa för att se så att boksidorna ser snygga ut, att inget bindestreck eller ord hamnat snett, att inga oönskade tomsidor uppstår, och kolla ett par trådar som vi fortfarande har lite frågetecken kring, så att de är konsekventa. Alla dessa trådar ... värst är när man måste ändra en tråd, och gräva fram den/hålla koll på var den dyker upp. Min HJÄRNA, alltså.

Typsnitten i den tryckfärdiga versionen är jättefina, och vi har även fixat till datumindelningar som ger boken och läsupplevelsen mer tyngd. Och tyngd, ja. Gissa hur lång boken blir? 404 sidor!! En nästantegelsten, enligt Bokhora!


Det, tillsammans med det här här från Klara: "så himla himla bra jobbat av dig senaste dagarna! Så impad av hur du hinner och öht klarar av att redigera när det ska varvas med att ta hand om en bebis!", gör att jag känner mig stolt. Självstolt. Jättesjälvstolt.