Dissekera

Dissa, av svenska ordet dissekera? Hur som helst. Jag tänkte visa vad jag har lärt mig de senaste åren genom en demonstration och samtidigt visa hur oerhört mycket jag sympatiserar med förlagen.

Jag vill passa på att be om ursäkt för det manus jag jobbar på nu och planerar att posta till er! Säkert har det sina brister, sin självgodhet, sin svåruthärdliga charm och jag vet hur det känns att med helt nya ögon (de blir ju sådär plågsamt nya efter några år, när man återplockar ett nerpackat manus från datorns inre och börjar läsa och FÖRFASAS) läsa ett manus som är SKIT. Vi författare är egoister. Så är det. Egoister. Och när vi tvagats och skrubbats och pytsats och målats, kan vi förhoppningsvis också ge någonting tillbaka till den mänsklighet och värld vi är en del av.

Ja. Var var jag? Här har vi en gammal bit text:

Jag jobbade på Bukärrsgården då, ett ålderdomshem i Särö, Hallands Län, söder om Göteborg, norr om mitt hem i Vallda. Tro mig, det var inte mer glamouröst än det låter. Där arbetade jag i köket med ett glatt gäng bestående av fem stycken äldre kvinnor. Min chef var helgalen, ett riktigt litet busfrö på fyrtio år som älskade vin och att vara social. Hon frågade alltid hur helgen hade varit och höll reda på mig. Det gjorde i och för sig resten av damerna också, om jag råkade erkänna att jag skulle på dejt, igen, var de idel öra måndagen efter.

Här har vi den gamla biten text dissad:

Jag jobbade på Bukärrsgården då, ett ålderdomshem i Särö, Hallands Län, söder om Göteborg, norr om mitt hem i Vallda. För många angivelser på rad. Istället för att specificera platsen, varför inte gestalta stället? Hur ser ålderdomshemmet ut? Och ta nu inte detta som en invit till ett flersidigt broderi, för sjutton gubbar. Tro mig, det var inte mer glamouröst än det låter. Ett direkt tilltal till läsaren kan låta krystat, fånigt, inställsamt, och kan vara störande. Som här, till exempel. Där arbetade jag i köket med ett glatt gäng använd ett av orden jobbar eller arbetar, helst jobbar, då det är vad man oftast säger, och låt läsaren avgöra om de är glada eller inte; gestalta! Beskriv inte, gestalta! bestående av fem stycken ? stryk äldre kvinnor äldre som i åldriga? Vi befinner oss på ett ålderdomshem, den här meningen skulle jag formulera om. Min chef var helgalen gestalta..., ett riktigt litet busfrö alltför samtaligt för att passa in i sakprosa på fyrtio år fyrtio jordsnurr? Kom igen... som älskade vin och att vara social. Hon frågade alltid hur helgen hade varit och höll reda på mig. Det gjorde i och för sig resten av damerna även om det är jag-perspektiv skulle jag se upp med anmärkningar och nyanseringar av det här slaget, det är för samtaligt, men också ett störande ord också, om jag råkade erkänna att jag skulle på dejt, igen, var de idel öra måndagen efter.

Mer än såhär vill jag inte lägga upp, det är SÅ pinsamt. Jag försökte peta till och ändra om efter bästa (klockan är 23:45, jag är trött, förlåt och så vidare) förmåga. Men det är säkert skit ändå, och då säger jag BÄTTRE skit än skiten här ovan.
Den reviderade versionen:

Jag jobbade på Bukärrsgården, ett ålderdomshem i Särö. Det var en sömnig tvåplansbyggnad med ljus fasad och många fönster, blanka, tomma, som glasögon. Att köra dit på morgnarna och att köra hem på eftermiddagarna var det roligaste. Jag kunde längta till bilen, till stereon och Robbie Williams. Även om jag tycker om mat hade jag större drömmar än att klä mig i förkläde och träskor och mixra fiskgratäng till oigenkännlig sörja, men kvinnorna jag jobbade med gjorde dagarna genomlidliga. 

Mina arbetskamrater var äldre än jag, somliga väldigt mycket äldre. De var stadgade, mödrar och husägare. De var också väldigt nyfikna, särskilt efter helgerna. På måndagarna var de väldigt lite stadgade, mödrar, husägare och väldigt mycket idelöron, tinderögon, cigaretter mellan fingrarna. Jag brukade träffa någon om helgerna, olika någon med olika mellanrum. Mitt kärleksliv var betydligt mer intressant än de där glasen vin chefen druckit efter lördagsmiddagen och slocknat av på soffan. Det sa hon själv medan hon fimpade cigaretten i en tömd hink lingonsylt; "Det enda jag får är rödvin på lördagskvällarna, jag börjar undra var min man har gjort av sin stake".