Christin Ljungqvist

Jag tar 2011 års summering på stort, stort allvar. Scrolla ner, så får ni se. Det här inlägget är långt . Men jag ville göra det så, långt , för detta år är viktigt för mig att minnas, det har känts som en enda lång nedräkning, en sugande magkänsla som vuxit sig starkare, och det visade sig ju att den talade sant, att det faktiskt varit en enda lång nedräkning fram tills dagen då jag blev författare. Först plockar jag ax ur varje månad: Sista inlägget i januari : Men vad jag märker att jag har jobbigt med är när karaktärerna helt plötsligt ska byta miljö och förflytta sig. Dessutom två karaktärer som inte riktigt känner varandra. Jag tänker mycket på sådant, både när jag skriver och läser, vad som är realistiskt. Om det i redan skrivna böcker eller på film går för lätt för karaktärerna att lära känna varandra blir jag störd. I verkliga livet är det oftast svårt att lära känna nya människor, och många gånger tänker vi att vi skulle vilja bli bättre vän med den eller den person

Jag har knaprat den här bokserien som mat. I natt drömde jag för första gången att jag var inkastad på en arena, vi åkte snabbtåg, jag slogs med en treudd. Läskigt. Den är enastående. Läs den, om ni ännu inte gjort, innan böckerna blir film 2012.

Jag borde ha blivit riktigt bra på det här med romaninledningar nu, så många som jag påbörjat, men det varierar med varje idé. Några manus är riktigt lätta att påbörja, kanske svårare att avsluta, medan andra är svåra att påbörja och det där vita arket breder ut sig som ett ångestfält. En skrivkamrat sa någonting till mig som jag hållit fast vid sedan dess, säkert inte någonting nytt och banbrytande för de flesta av er, men; in medias res . Att börja sitt manus i händelsernas mitt. Exempelvis tycker jag att Hungerspelen -trilogin är just sådan, böckerna börjar mitt i, varje kapitel fortsätter mitt i, och medan historien vecklar ut sig pytsar Suzanne Collins in beskrivningar av sin framtidsvärld. Alltså, lägger man mycket beskrivning i början av manuset och lite aktion, kan man tappa många läsare på det. Sedan finns det givetvis ingen mall för hur man ska göra, åtminstone anser inte jag det. Vissa skriver stilistiskt och kanske lägger en massa beskrivningar och information i början,

Julen är räddad!

Jag har läst i princip alla dina inlägg du skrivit med olika skrivar tips och de har verkligen hjälpt mig. Men jag saknar ett inlägg... Jag har precis skrivit färdigt mitt första manus och ska nu börja redigera. Men jag kommer liksom inte igång. Jag tycker det näst intill är lite läskigt. Det är ett så stort jobb och jag är rädd för att göra fel. Så det jag undrar är om du skulle kunna skriva ett inlägg med några redigerings tips. Vad man ska tänka på, hur man får distans o.s.v. Det skulle verkligen uppskattas! Jag hoppas du får en fortsatt trevlig helg, Sara Efter uppmaning av ännu en läsare tänkte jag här sammanfatta mina kunskaper av manusredigering, vad jag lärt mig och hur jag tänker och hur jag gör, och så vidare. Här kommer det i punkter: mental och känslomässig inställning hur jag rent praktiskt strukturerar upp det 1. Jag vet inte var jag hörde det först, men en mycket viktig grundtanke i allt skapande är att du är du och ditt verk är ditt verk. Det är svårt, o

... som jag bara slukade under ungefär ett dygn. Perfekt förkylningsbok, eller vadsomhelstbok, för vilken BOK, och jag måste se till att få tag i fortsättningen NU. Jag känner mig besatt. Host och nys! /Katching

Vad som just dunsade ner på hallmattan! Nu blev jag sådär löjligt stolt, men, det är ju faktiskt en massa belöning nu för all ångest och tid jag betalat med, som exempelvis att få se sina ord och sitt porträtt i tryck.

Ännu mer om kreativitet och flöde . Superintressant. Tack Kajsa !

Fin artikel om kreativitet att läsa. Tipstack till Kajsa . Trevlig tisdag!

... är en uppstickare i år. Förvånar mig inte ett dugg, den där Ada kan sina grejer och jag är mycket tacksam över att just hon ska sätta tänderna i mitt manus.