Jag pausar nu

Som Johanna Wistrand berättar på sin blogg skriver hon innan, eller under tiden som hon äter, frukost. Jag är likadan, och det fungerar på samma sätt för mig. Mina tankar är klarare innan maten, när jag är hungrig, när jag är tom. Sedan maler skrivandet på inom mig under återstoden av dagen. Har jag inte inlett min dag såhär känns det inte bra, helt enkelt. Så detta är min rutin.

Baksidan med den sortens skrivande är att när man som jag skrivit klart ett manus, släppa vanan att slå på datorn på morgonen. Släppa vanan att ständigt vara effektiv inuti och ta varje tillfälle som ges till att fundera på sitt manus, lägga till, ta bort, ändra. Jag försöker stänga av min författarröst i huvudet nu, försöker tränga undan den med andra böcker. Det går faktiskt ganska bra. Till saken hör att författarrösten har stressat mig det senaste, tillsammans med brödjobb och annat. Det har blivit ångest av det hela, skaparångest, vilket ju är ett naturligt tillstånd för alla kreatörer men inte desto mindre jobbigt för det. Nu känner jag ett trängande behov av att bryta min självdisciplin och faktiskt varva ner och INTE gripa varje tillfälle som ges till att skriva. Det är paus-tid som gäller. Jag pausar nu, och korrar lite smått, men utan press.

Jag, när jag korrade mitt manus för ett år sedan. Både jag, och manuset, såg annorlunda ut.