Missläsning

Jonas Gardell är så rolig. Läser hans blogg så snart han uppdaterar.

Särskilt det här blogginlägget.

Hur som helst. Missläste en mening i hans blogg och tyckte att missläsningen på något sätt blev vackrare.

Det stod: hur vi är försvinnande röster i ett dånande brus.

Jag läste: hur vi är försvinnande röster i ett dånande hus. Genast filosoferade jag iväg, såg jorden som ett hus, och att vi alla lever i detta hus, tillsammans, och alla röster som ska rymmas i detta hus, hur de steg mot taket, pressades mot bjälkar och innerplankor, och liksom försvann.
Vilken metafor.