Den här tjejen kan sin sak

Fröken (fru?) Jannice har precis den stilen, den smaken och det HUSET jag vill ha (fast helst vill jag ha lite längre till grannarna...). Däremot vill jag inte bo i Råå. Även om det är ett fint namn och ligger precis vid havet. Jag trivs så gott i eller i närheten av Göteborg, staden är alldeles lagom för mig och jag gillar stadsatmosfären. Det är goa göbbar överallt. Även om det rör sig snabbare där än här. Så, nånstans nära Götet, det blir det. I nåt sött, vitt hus, lagom för oss, med burspråk, tjocka väggar, bergvärme, flerglasfönster, solceller på taket, kanske ett litet vindkraftverk för att driva upp elbilen? Yepp. Ni fattar. Huset ska ha gammal charm, men vara nybyggt och superdupermiljövänligt. Så gott det bara går/vi har råd med.

Moussakan är i ugnen. Det blev så mycket att det nästan svämmade över. Får väl se om jag lyckas starta en brand. I övrigt gör jag mitt yttersta för att inte klättra på väggarna här. Men jag måste erkänna en sak. Jag tjuvbörjade på synopset till manus två igårkväll och kunde inte slita mig. Det bara flödade, och jag satt kvar. Till klockan ett. Sov bara några timmar, upp klockan sju (chockskada!) och iväg genom ett snöigt landskap till jobbintervjun. Men det var det värt. Synopset is a keeper.

Men jag SKA hålla mig från att börja skriva, jag SKA. För börjar jag vet jag att fokus slås på igen och så försakar jag roliga (träffa människor, gå på bio, handla julklappar) saker och viktiga (äta, sova, städa) saker bara för att bli klar, klar, klar, och sliter ut min själ.
Aja baja.