Den stora frågan?

Ska vi fika på byns enda fik, en köttbullemacka till mig och en räksmörgås till honom, i lokaler som byggdes på åttiotalet och inte har förändrats?

Eller, ska vi fika på stans laxrökeri, där de har så jäkla god mat att jag storknar, och som ligger precis vid ån?

Sådant funderar jag på.
Innan frukost.
Det kallar jag faktiskt ett sundhetstecken. Här nere begränsas tankarna successivt till nuet och vad jag har för händerna. Här nere behöver jag inte fråga mig själv var jag är hela tiden. För det vet jag.

Jag är här.
Och jag skriver. Och Kristoffer tände precis en knastrig morgonbrasa som bränner bort dåliga energier.

På den här bilden ser jag riktigt LURIG ut.