Gottigott!

Plus för det snygga omslaget!

Läser Simona Ahrnstedts Överenskommelser. Det är lättsam litteratur där storyn är viktigare än språket, och även om jag hakar upp mig på hur många gånger hon anser att brösten häver sig i korsetterna (aja baja att slita på uttryck så) eller att det mest utspelar sig på tillställningar (först hundra sidor in i boken kommer vi till en stund mellan Beatrice och Seth som bränner; då de talar om sin historia, och blir något mer i mina ögon än kostymfigurer) sugs jag IN och kan inte SLUTA läsa. Det är ju för sjutton ROMANCE! Det är värmande, vurmande, rart. Det är kyssar och gentlemän och koketterande kvinnor med små hjärnor (ja, utom Bea, även om hon ibland faller in i offerrollen lite väl mycket och ska ha hjälp över stockar och stenar och allt vad det är), och jag som älskar kostymfilmer och kärlek som måste genom nålsögon och nyckelhål innan den får lov att existera (tänk, så lätt vi har det i dagsläget, som kan välja vår partner förhållandevis fritt) kan inte annat än älska den här boken. Den påminner om mina tidigaste läsningar, och ibland behöver även en språkpolis som jag (jaja, en spårkspion, jag har ingen bricka) någonting behagligare att läsa. Någonting fyllt av kärlek, av längtan. Någonting som kväver min cynism och ironi en aning och gör så att jag vågar skänka även min text lite mer, ja, känslomässigt kladd.

Uppdatering: jaha. Det var det. Jag slukade den HEL och den visade sig innehålla bra mycket mer än jag först trott. Tack Simona. Efter allt hemskt, och alla sexscener, känner jag mig märkligt... närvarande. Och kvinnlig.