Styggelsen

Åh, jag känner mig SÅ inspirerad. Den här boken var BRA. Vilket fantastiskt språk, jag bara älskar när skribenter har takt och rytm och poetiska drag i sin prosa, som ger en personlighet till texten, som ger texten en egen PLATS i berättelsen. Annars kan böcker, som jag ser det, få svårt med att lämna avtryck, om prosan är alldeles för platt. Jag känner mig smått avis på hennes sätt att dyka in i detaljerna, som när Maja faller i sömn, drömmer att hon svävar över markerna, kan blicka tvärs ner på harar och rävar, på sländor som svävar över sjövattnet, djupare ner i skön till en CYKEL som ligger och ROSTAR, och KRÄFTORNA som krälar om varandra. Det är bara så vackert, så nära, ger sådan tyngd till berättelsen. Det är detaljerna som gör det, helt klart. Istället för att skriva att hon svävade iväg över marken och såg långt, säg VAD hon ser, liksom.

Dessutom har Amanda Hellberg gjort sin research vad gäller det övernaturliga. Det är ju såhär det har sett ut, och till stora delar ser ut, inom det paranormala idag. Jag blir så glad för det. Avskyr när jag läser böcker, eller ser filmer, där de faktiskt inte har en aning och gör det övernaturliga till något så långt bort från oss att det inte längre är realistiskt, alls. Övernaturliga inslag har till stort med vårt psyke att göra, inte i form av en sjukdom utan i form av outnyttjade resurser. Vi använder ytterst lite av våra hjärnor och det är min starka övertygelse att de som idag kallar sig medier har en högre hjärnaktivitet. Det handlar också om energier, som allting består utav, och det handlar om liv. Varken gott eller ont. Det handlar om människor. Himmel och helvete är bara en tolkning, det goda och det onda finns inom oss alla och jag tycker det är fel att kalla det så. Ingenting är i sanning gott, och ingenting är i sanning ont. Det är två olika sidor av samma mynt. Vi är alla tudelade, som livet. Vi lever, vi dör, älskar och hatar, och så vidare.

Min uppmaning till er alla är att läsa den här boken. Den har ett sådant driv, blir till en sidvändare där varje liten detalj spelar en roll, det gäller att ha ögonen med sig. Min enda önskan är att den vore längre; det finns så mycket att ta ur den här berättelsen. Som syster Evas story, särskilt det om hennes tvillingbror, och vad som verkligen var, och hur det verkligen stod till.