Äh, fan också

Jag tittade precis på How to train your dragon (älskar tecknat/animerat, så härligt att se på ibland!) och kände mig (som vanligt när jag tittar på fantasikvillrande filmer) lite deppad. För filmen tar ut svängarna på ett sätt som romaner planterade i vår värld, i vår tid, aldrig kan göra. I den här världen är jag låst vid givna naturlagar och pågående konflikter. Ska jag skriva om någonting jag inte vet så mycket om måste jag göra research istället för att själv fantisera ihop något. Dessa begränsningar gör mig lite ledsen. Samtidigt vet jag inte om jag har den fantasin kvar som jag hade vid nitton års ålder (jag skrev ett 600 a4-sidor långt manus, helgalet...). Kommer jag ens att kunna skriva fantasy längre?
Hm.