Inlägg nummer 300 - a sad story

Äsch. Jag är bara ganska låg idag. Lite sådär lagom. Igår var en ganska händelserik dag. Människor jag inte hört något av på länge bara hörde av sig helt plötsligt och jag fick brödjobbsbesked och jag skrev hyfsat bra innan dess och solen sken. Men idag är jag tillbaka på ruta ett. Det är bara att inse, ruta ett, 1, näst efter noll, 0, och jag som tänkte att inlägg nummer 300 skulle bli någon form av paradnummer. Tadaaa! Häpp!

Jag kan väl trösta mig själv med att manuset jag skriver nu om tvillingsystrarna är bra, riktigt bra. Så bra att jag undrar om de inte kommer platta till mitt första manus Död mans grepp. Men det hoppas jag inte. Det är ju så, varje gång jag skickat iväg ett manus till förlagen och tappat kontrollen över det så blir det sämre och sämre. Jag tänker på brister, logiska hopp, scener som behöver stärkas. Jag minns inte massan utan bara det negativa (som vissa gånger inte ens finns där då min hjärna även sorterar bort visst korrarbete) och tänker att det är kört. Det behöver ju inte vara kört, inte alls. Man vet aldrig.

Så, där ser ni - ganska låg idag, men inte helt hopplös.

Nu ska jag äta frukost, sedan cykla (här sparars pengar, slösas författarhull!) till centrum tillsammans med Kristoffer och köpa ettårspresent till systerdotter Theya: