Jag är vaken!

Isch, men jag sov för få timmar i natt, och idag är officiellt den första brödjobbsdagen. De var rara nog att ge mig fem timmar som ett slags mjukstart och det uppskattas. Värre var det på det andra brödjobbet, där jag började direkt med en niotimmarsdag. Jag var i chocktillstånd. Särskilt när jag behövde kliva upp klockan halv sju. Idag var jag uppe vid halv nio :)

Inte mycket skrivit i helgen. Inte mycket skrivit överlag. Jag funderade igår och insåg att skrivandet har gått från att vara en tillflyktsort till en lång och bitterljuv process. Jag gillar att påbörja och slutföra något, jag gillar att skriva, jag gillar hantverket. Men jag är inte kvar där jag var som nittonåring, när jag kände ett visst sug, en närmast oemotståndlig längtan efter att få försvinna in i min egen värld. Jag tror jag har insett vad det innebär att vara skribent (författare), och jag tar det med ro. Trots att suget har försvunnit känner jag en viss längtan och tycker att författaryrket är roligare än alla andra yrken. Alla andra. Därför gör det ingenting att in inställning till skrivandet raffinerats. Jag vet mer nu och det är jag glad för.