Kapitel1:s vinnare Sara Lövestam

... kommer ut med en ny bok som jag är riktigt sugen på. Här kan man läsa en intervju med henne på Piratförlagets hemsida. Jag tror starkt på att vår barndom formar oss till vilka vi är idag och har vi några issues är det i vår historia vi ska gräva. Även om kognitiv beteendeterapi också är användbar. Men tänk bara vad det som händer oss nu, i vuxna livet, tenderar fastna och byggas upp till monster inom oss, vad gamla minnen från skolgång eller ännu tidigare måste ha blivit inuti vid det här laget. Vad som helst kan ha blivit vad som helst. Därför tycker jag att böcker som behandlar barndom och senare vuxenliv, händelser och konsekvenser, är mer intressanta än de som inte rör vid ämnet. Jag märker själv när jag skriver att jag har väldigt svårt för att låta bli mina karaktärers uppväxter. Händelser och följder. Här är jag för att jag var där då. Vi är fulla av röda trådar.

Ett urklipp ur intervjun:

I havet finns så många stora fiskar är skriven utifrån femårige Maltes perspektiv, men i romanen framträder de vuxnas förmåga att rättfärdiga sina handlingar inför sig själva.
Huvudpersonen Maltes mamma skyller på förskolepersonalen. Förskolepersonalen följer sina bestämmelser. Alla intalar sig själva att de har gjort rätt, även om allting går fatalt fel.
Sara Lövestam tillhör de lyckligt lottade. Hon hade en harmonisk uppväxt och hon minns den tydligt.
Hon minns hur det var att sitta i gräset, minns vintrarna som aldrig tog slut och att hon som femåring satt på en stol och tittade ner på sina dinglande ben.
– Jag tänkte att jag måste komma ihåg hur det känns att vara så här liten när benen inte når ner till golvet. Jag var ett nördigt och reflekterande barn. Även i dag så identifierar jag mig med barnen som står och tänker och lägger ihop ett och ett.