Christin Ljungqvist

... so slowly. Trevlig helg, vänner! Själv ska jag på bröllop och vän-fika, skönt med roliga saker som tar tankarna från väntandet.

... är inte roligt, men jag vill säga att det händer grejer nu, att det rör på sig och att jag så snart det blivit mer definitivt ska berätta allting från början. Tänkte bara dela känslan av att vänta med fler. Nu väntar vi tillsammans, okej? The more the merrier.

Det är studentfirande, det är födelsedagar, det är sommargäster från Stockholm, det är pulshöjande telefonsamtal, det är jobb, jobb, jobb, det är VARMT, det är första myggbettet i KNÄVECKET, det är frukter som blir dåliga snabbt, det är bärpajer och vispgrädde, det är mitt-i-livet-ångest. Det är mycket nu. Men jag är här och jag läste klart Elin Boardys Allt som återstår och tyckte den var vacker om än i det mest stillastående laget, eller, jo, det händer ju saker och berättelsen förs framåt men när jag avslutar den är det med en fundering; vad hände egentligen? Det känns som om boken mest skildrar ett liv som inte nödvändigtvis var särskilt, det bara var. Säkert levde en kvinna i början av nittonhundratalet som var lite mer intressant? Boken borde ha handlat om henne. Emma är särskild så som alla människor är särskilda men inte låt-oss-skriva-en-roman-om-henne-särskild. Så dyker jag in i Vincent Franke och är klart mer road. Jag är en modern läsare, jag är lat och kräsen. Men jag ...

Det började tidigt med sommarlov som regnade bort och sagostunder i Perssons lekstuga, spontana sagor plockade ur luften som vi barn satte ihop medan dropparna föll hårt över papptaket och plastfönstret immade igen och vi låg på rygg på det sandiga laminatgolvet och drömde oss bort. Sedan fortsatte det i skolan när jag lärde mig skriva och fattade tycke för skräck och död och gjorde illustrationer till mina historier i tunna små skolblock. Så dog min mormor och jag var tretton år och hon var femtiosex, och för att förstå livet och döden och människosjälen och vart vi tar vägen när vi tagit vårt sista andetag började jag och min bästa vän, Charlotte Knutsson, att skriva fantasy. De var sagor om liv och död, monster och överlevnad mot tuffa odds och magiska krafter, det var världar bortom vår och spöken mitt ibland oss och vilda vita hästar som for fram över öppna ängar. Vi skrev tolv böcker för hand, vi skapade illustrationer och stora tavlor till våra sagor, vi levde oss in i dem och l...