Känslan av att göra rätt

... var extra tydlig när jag skulle skriva Kaninhjärta. Jag hade precis avslutat DMG och Kaninhjärta var från allra första början tänkt som tredje uppföljare till den. Emellan skulle det komma en annan bok, jag kallade den Road King då, en vägromantisk spökhistoria. Men jag kickade inte igång på den, kan man säga. Det kändes trögsått och luddigt i mitt huvud, och jag drogs och lockades att skriva Kaninhjärta. Det var som magnetism. Oemotståndligt. Till slut gav jag upp och satte mig med hjärtat istället, och det har aldrig gått så lätt och varit så självklart att skriva som den där gången.

Vilket givetvis ger mig lite ågren inför bok två. Som ju redan är skriven (färdig för några veckor sedan) men inte riktigt håller måttet, tycker jag. Så nu har jag styckat ner den i synopsbitar igen och finputsar och justerar. Och tänker att jag nog ska applicera samma takt på detta manus som på Kaninhjärta; att inte stressa, utan låta manuset växa fram så tid finns för infall och improvisation. Och framförallt lust och glädje. Ingen ågren ska få skriva min andrabok!

Därför är det viktigt att följa sin magkänsla. Känslan av att göra rätt. För när det känns luddigt och trögt, då tror jag man är fel ute. Egentligen tror jag inte man är fel ute, egentligen vet jag.

Idag! Lunch i Kungsbacka med Kristoffer, lillebror, lillebrors flickvän och mor! Sedan ut till Valldahuset för samkväm! Ska även ta med mig en bunt rosor för mamma att provbinda med. Hon ska få göra brudbuketten när det väl beger sig...
Lördag! Ingenting planerat och det är skönt!
Söndag! En tur till bröllopsplatsen med vårt tänkta värdpar; Lotten, min barndomsvän, och Lars, Kristoffers gamla skolkamrat och vän. Guidad visning och lunch på det. Kommer bli fantastiskt. PIRR, PIRR!