Sant

Det här är ett sant inlägg. Jag känner igen mig i vissa delar. Än svajar jag, som ni säkert har läst här, vad gäller att hitta balansen mellan framgång och privatliv. Men ett är då säkert. Genom att ha skrivit, färdigställt, redigerat, skickat in, blivit refuserad och börjat om, om och om igen, och varje gång blivit lite vassare, har jag anammat en vinnarskalle jag tidigare saknat. Stöter jag på ett problem och vill lösa det, då löser jag det. Om jag inte löser problemet är det för att jag inte vill. Men jag har byggt upp ett slags resurs i min strävan efter författardrömmen, en resurs jag kan lägga bakom min vilja. Ett jädrans kraftpaket.

Med andra ord; jag tror det är bra att lära sig kämpa och verkligen vilja någonting. Man blir starkare av det, och man lär känna sig själv samtidigt.