Vallda
Vi vart i Vallda igår, hela familjen (jag, Kristoffer, syster, systerdotter, bror, brors flickvän, pappa och mamma), och tog upp båten och grillade. Och nu är jag fullstoppad med skriv, och jobbar heldag på brödjobbet = dålig tajming. För där ute, där historia möter nybygge, och landskapet ibland kan sträcka ut sig, och ett rådjur lyfter huvudet och tittar efter bilen, finns något. Om det så är historien som sådan eller människorna som en gång levde där, jag kallar den "en extra dimension". Jag kan liksom känna livet i mig varje gång jag åker dit, och livet inspirerar.
På väg ner till hamnen passerade vi huset där Mary och Anne växte upp. På väg tillbaka hem passerade vi huset där Hanna växte upp ...
 |
| Ser ni så träden hukar sig för havsvinden? Små och knotiga. |
 |
| Här kan jag se någon stå, mitt ute på ängen. För min inre syn, det vill säga. Och varje gång jag passerar hus som det till vårt höger spinner en tänkbar historia igång om vad som utspelat sig där. |
Kommentarer
Förresten, det där stycket där du beskriver den lilla sjön/träsket i Vallda är en av mina favoritpassager i Kaninhjärta. Jag kan inte förklara varför, det är bara så himla fint.
Alltid jätteroligt att höra andras reflektioner!! Dammen i Vallda, där har jag lekt sen jag var liten. Fångat grodyngel och sett dem kläckas och simma runt i en glasburk, och sen släppt ut dem i dammen igen. Det är en särskild liten glänta :)
Tack för inklistrandet! Så roligt att du ska läsa! Jag ska baskemig läsa din också!
Jag såg precis på din blogg att det var poetryslam, jag har ju ingen aning om vad detta är (och känner mig väldigt gammal eller ohipp, sådär ...), det kan gott hända att vi dyker upp. Var? När?