Inre frid?

Sedan en viss tid tillbaka (ungefär1,5 månader, då Kaninhjärta släpptes) har jag inte kunnat låta bli att googla boken, och mig själv, och kolla mailen väldigt ofta varje dag, för att inte säga FB, och nojjat över recensioner, och bok två. Det är ett ständigt pågående sammelsurium inombords som inte gärna låter sig tystas (om jag befinner mig i Vallda med familjen, eller vid havet, eller på en bergstopp någonstans så kanske, men bara kanske, och det är långt ifrån alltid det där går att ro ihop, familjen, havet, bergstoppen), och rastlösheten sprider sig i kroppen, holy crap säger jag bara. Jag sitter som tonårspojkarna och skuttar med ett ben, eller båda, och jag biter ihop tänderna, och jag går runt precis som min kära protagonist, Hanna; med knutna händer.

Jag. Måste. Skärpa. Mig.

Så, jag dämpar alltsammans nu, som ett slags medvetet val. Kommer en recension av Kaninhjärta, eller någonting annat trevligt, lägger jag upp det här, men annars; hårda googlings-restriktioner, en mailkoll/dag, och råmanus till bok två är ju skrivet, jag kan inte göra mer där. Det ska få vila, och om några veckor blir det korr och redigering, och sedan är det inlämning 1 augusti.

I juli, närmare bestämt 19 juli kl. 18 på Bokhandeln Laholm, har jag min första riktiga signering med Lina Arvidsson. Utöver detta tar jag det lugnare, även på bloggen, och fokuserar på bröllopslistorna, brödjobbet, cyklingen och yogan, familjen, vännerna, och, kära någon, midsommar!

Och jag får inte, under några som helst omständigheter, påbörja bok tre innan jag har haft SEMESTER.
Okej?
Okej.

Hej på er.

Kommentarer

Musimus Maximus sa…
Hehe, låter som en bra deal att göra med dig själv!

Ibland rymmer ju ens karaktärer från sina burar och spexar järnet så att man bara inte kan ignorera dem… Uppmärksamhetskåta j*vlar! Och då går författarmamman igång igen. Hur lär man sig att kontrollera sin fantasi egentligen? Köpa On/Off-brytare på ClasOlsson kanske ;) Eller bara vara tacksam för att man i alla fall inte lider av skrivkramp - tacka och ta emot liksom!

Fast lite semester skall du nog sno åt dig!



Ps. Det var baske mig en söt 'nin i förförra inlägget! :)
Polly sa…
Hej Christin!

Jag har precis läst klart Kaninhjärta. Vilken sorg - att den tog slut. För vilken läsupplevelse!

Stämningen, karaktärerna, relationerna, spänningen som nästan imploderade i nån undertryckt sommarhetta. Det kändes väldigt mycket som en Sofia Coppola-film, mystik och striligt ljus genom sommarmolnen oändliga kvällar. (Jag älskar Sofia Coppola, don't get me wrong om du inte gör det)

Jag lämnade man och barn hemma tidigare än vanligt för att kunna sitta på busshållplatsen och läsa, Kaninhjärta ville inte släppa mig och fortfarande kan jag gå och tänka på olika scener ur boken.

Jag vet att Kaninhjärta lanseras som en ungvuxen-bok, men inte gjorde det mina 30 år någonting. På ett sätt önskar jag att jag fick läsa den när jag var 17/18 men samtidigt kan jag ta den till mig på ett helt annat sätt som den jag är idag.

Tack för läsupplevelsen!
Christin sa…
MM: det är precis vad som händer; mina karaktärer smiter. Jag tror jag gör rätt som släpper taget litegrann, men såhär rastlös var det längesedan jag var ...

Polly: tack så jättemycket för din feedback!! Så glad jag blir, det behövde jag verkligen idag :) tack!