Ada är tillbaka från semestern!

Och hon är, som alltid, ett lockigt litet solsken som är jättepepp på att läsa mitt nästa manus, jättepepp! Så kittlar det i magen på mig, ut armarna, för det här är grejen, this is it, kan jag skriva böcker, eller var jag en one-hit-wonder? Nervigt, och oroligt, lite lätt ångestfyllt, samtidigt som jag tycker det känns värdefullt, och viktigt, som om jag, som omväxling, är precis där jag ska vara. 

Ja, då börjas det; redigeringen. Eller, som Gandalf säger; "We must face the long dark of Moria". Eller, som studenten säger; "In i dimman."

Lite kaffe på det, så kör jag.

Fann tyvärr inte fotografens namn, om ni vet, meddela mig!