Veckans skrivtips!
Hur skrev du ditt presentationsbrev och synopsis/pitch när du antogs?
Jag antogs på ett lite udda sätt - jag hade redan kontakt med båda förlagen, de hade läst ett tidigare manus av mig och antog mitt andra manus. Men råd jag själv har fått kring följebrev är dessa; sammanfattningen av manuset OCH presentationen av dig själv ska helst rymmas på ett och samma a4-papper, texten ska vara säljande (tänk baksidestext på bok), och presentationen av dig ska vara kort och lätt (gå inte in på alla jobb du haft, om det inte har med manuset att göra).
När vet du att du har en tillräckligt bra idé att satsa järnet på? Känns det direkt och omedelbart (vid första ögonkastet) eller ”växer idén/idéerna fram”, allt eftersom?
Både och, måste jag säga. Bara man låter idén få växa, och följer sin magkänsla, brukar det bli hur bra som helst. Känslan jag hade för Kaninhjärta var omedelbar, från första stund, som om den ville bli skriven. Sedan hade jag, längre in i manuset, mina tvivel, men de hör till.
Kanske jag bör gå en skrivkurs? Eller kan man klara av det fast man inte hade topp betyg i svenska?
Man behöver inte ha toppbetyg i svenska, så länge man har ett unikt sätt att uttrycka sig på och använder rättstavningskontroll i efterhand. Sedan behöver man så klart hantera språket, annars gör man sig nog inte förstådd. Skrivkurser jobbar inte särskilt mycket med svenskan som språk, utan historieuppbyggnad.
Hur lägger du upp en skivardag? Är det antalet skrivna ord som du vill uppnå som avgör när dagen är slut, skrivna sidor eller känslan du har inför den skrivna texten?
Jag brukar börja innan frukost, då är jag som klarast i knoppen konstigt nog, och jag räknar aldrig ord, eller har några särskilda mål per dag. Däremot brukar jag försöka avsluta ett kapitel åt gången så jag inte slutar mitt i, och fortsätter det nästa dag, med en annan känsla. Det bästa tycker jag är att skriva ett kapitel i ett svep.
Brukar du tvivla på dina manus under skrivandets gång?
Absolut, och särskilt efteråt, när jag släppt taget, som nu. Jag tvivlar snart ihjäl mig. Men det gjorde jag, nästan, med Kaninhjärta också, så det säger tydligen ingenting om manusets kvalitet.
Jag antogs på ett lite udda sätt - jag hade redan kontakt med båda förlagen, de hade läst ett tidigare manus av mig och antog mitt andra manus. Men råd jag själv har fått kring följebrev är dessa; sammanfattningen av manuset OCH presentationen av dig själv ska helst rymmas på ett och samma a4-papper, texten ska vara säljande (tänk baksidestext på bok), och presentationen av dig ska vara kort och lätt (gå inte in på alla jobb du haft, om det inte har med manuset att göra).
När vet du att du har en tillräckligt bra idé att satsa järnet på? Känns det direkt och omedelbart (vid första ögonkastet) eller ”växer idén/idéerna fram”, allt eftersom?
Både och, måste jag säga. Bara man låter idén få växa, och följer sin magkänsla, brukar det bli hur bra som helst. Känslan jag hade för Kaninhjärta var omedelbar, från första stund, som om den ville bli skriven. Sedan hade jag, längre in i manuset, mina tvivel, men de hör till.
Kanske jag bör gå en skrivkurs? Eller kan man klara av det fast man inte hade topp betyg i svenska?
Man behöver inte ha toppbetyg i svenska, så länge man har ett unikt sätt att uttrycka sig på och använder rättstavningskontroll i efterhand. Sedan behöver man så klart hantera språket, annars gör man sig nog inte förstådd. Skrivkurser jobbar inte särskilt mycket med svenskan som språk, utan historieuppbyggnad.
Hur lägger du upp en skivardag? Är det antalet skrivna ord som du vill uppnå som avgör när dagen är slut, skrivna sidor eller känslan du har inför den skrivna texten?
Jag brukar börja innan frukost, då är jag som klarast i knoppen konstigt nog, och jag räknar aldrig ord, eller har några särskilda mål per dag. Däremot brukar jag försöka avsluta ett kapitel åt gången så jag inte slutar mitt i, och fortsätter det nästa dag, med en annan känsla. Det bästa tycker jag är att skriva ett kapitel i ett svep.
Brukar du tvivla på dina manus under skrivandets gång?
Absolut, och särskilt efteråt, när jag släppt taget, som nu. Jag tvivlar snart ihjäl mig. Men det gjorde jag, nästan, med Kaninhjärta också, så det säger tydligen ingenting om manusets kvalitet.
Kommentarer
Länge sedan sist.
Nu har jag sett din härliga bok ute i hyllorna, och gläds åt att ha varit med om din resa. Jag kanske inte kommenterar jämt, men jag läser och känner igen.
Mitt manus Hat och en gnutta kärlek redigeras för fullt och slutar nog på runt 400 sidor.
Det har som ditt krävt att skrivas, och karaktärerna har samlats runt mitt bord för att berätta sin vidunderliga historia.
Jag tog kontakt med några förlag och skickade min synopsis dit, och har nu två, eventuellt tre som vill ha det.
Oj, oj...det killar i magen som innan ett bungyjump.
Jag gör som du, dvs skriver ett helt kapitel innan jag stänger av. Just nu är det lite körigt eftersom jag öppnat flera firmor, och jobbar jämt. Men skrivandet hittar alltid plats, och senast idag satt jag i bilen och skrev medan min kompanjon körde. Ha, ha...det gäller att utnyttja tiden väl, eller hur?
Nu ska jag hoppa ut från internet, och in i mina karaktärers hjärna.
Tack för att du delar med dig av ditt skrivarliv.
Kram
Tack för din kommentar, och roligt att du ser min bok lite här och där!
Och spännande med förlagen, har de alla tackat ja, eller visat intresse? Är du nära ett kontrakt?
Jag tycker det är jätteroligt att så många läser mitt dagliga blaj, det är liksom upplyftande :)
Stort lycka till nu med skrivet, jag hoppas det går vägen, det är så jädrans befriande när man lyckas med det man kämpat så länge med.
Kram/Christin