Här är jag

 

Regnet piskar marken och mina fönster, och här är jag, inomhus, med en skål choklad och ett manus till bok två att brottas med. Jag tror det går bra. Och sviterna efter helgen börjar lägga sig. Så detta är en i sanning god dag, och det känns som om jag verkligen är där jag borde vara, vilket inte är mig förunnat särskilt ofta. Åtminstone har jag levt fram tills nu ganska vilsen och trevande, fram tills Ada ringde och sa som det var, att jag var antagen. Därför är det en särdeles god dag, och god känsla.

 

Sedan tänkte jag vara duktig och träna yoga. Eller så skiter jag i det. Vi ska ju dansa ikväll, Kristoffer och jag, brudvalsen måste sitta nu, det är elva (11??) dagar kvar innan vi ska dra den inför alla våra nära och kära.

Herregud. Jag börjar få seriöst PIRR. Jag menar, det här?

 

 

Det är lite att vara pirrig inför, känner jag. Både allt som ska klaffa, som innebörden i sig.