LitteraLund

Oj, oj, oj, vilken rolig och snurrig dag jag hade i Lund! Tack till Lina Arvidsson och Hanna Nyberg för kompletterande fotografier! Vi tar det bildvis, så försöker jag berätta under tiden.

Jag lämnade regnigt Göteborg 06.40. Svårt chockad över den tidiga tiden, SVÅRT!

Ni ser ju.

Tågresan gick fint, och sol, hård vind och Isol mötte mig i Lund. Hon var förvånansvärt liten och söt.

Vi försökte samla ihop fenorna i entrén, jag, Martin Bensch (moderator) och Lina Arvidsson.

Det gick, till slut.

Med kaffe, och glada miner, väntandes på Katarina Sandberg, vars tåg var 37 minuter försenat från Stockholm och gjorde oss alla nervösa.

Sedan kom hon. Thank GOD!

Scenen, och Lina.

Då kör vi!

Först kände jag mig lugn, sedan, någonstans i mitten, blev jag nervös, sedan kände jag mig lugn igen. Och sedan nervös.

Men det gick fint, och blev ett bra samtal!

Vi gjorde lite reklam för våra böcker, också. Japp.

Efteråt köptes och signerades böcker!

Det kändes fint. Tyckte Piff och Puff.

Vi fick en alldeles egen mapp, och en PENNA det stod LitteraLund på. Tjusigt!

Efter scenpratet käkade vi lunch. Vid 14-tiden blev jag intervjuad av Hanna Nyberg för Lunds Studentradio.

Sedan fikade jag och Lina på smarriga morotskakor.

Jäkligt goda.

Vi strosade en sväng, bland annat in i Lunds Akademibokhandel. Bara för att få se våra böcker noggrant frontade.

Jag menar?

Och här!

Vi pratade, pratade, pratade, om skriv, om killar, om LIVET. Det var fint. Vi gick också in i Domkyrkan, fantastisk byggnad! En golvplatta var bortplockad, och upp ur den ålade en kvinna. Lina och jag undrade om det var den vägen vi behövde ta oss för att komma till katakomberna. Vi tänkte i så fall avstå. Det skulle senare på kvällen visa sig att den som vara nere i hålet, utom synhåll för oss, var Jens Heimdahl*.

Mingel i Domkyrkoforum på kvällen! Till mitt höger = Jens Heimdahl*. Lustigt sammanträffande.

Ingelin Angerborg, Katarina Sandberg. Jag fick aldrig nöjet att skaka hand med herren till vårt höger.

Mera mingel! Och massor av plockmat.

Lina hittade en skofrände.

Perfect match!

Innan jag skulle gå blev jag kramad av Amanda Hellberg.

Hon tyckte Johanna Lindbäck, som tog bilden, skulle hålla kameran högre. Och blev ganska tvär när Johanna inte gjorde som hon sa.

Så, med andra ord, en rolig och snurrig dag. När jag klev av i Laholm vid 23-tiden och Kristoffer hämtade mig, för att åka vidare till vår sommarstuga, blev jag märkligt trött. Allt som varit bokat i kalendern under flera månaders tid är över. Nu öppnar sig sommaren. Som en magisk dörr.