En anmärkning
... på Jessika Gedin, igen. Som jag ju börjat gilla. Särskilt hur hon styr varje program på samma sätt, och talar lugnt, metodiskt. I söndagens avsnitt av Babel avbröt hon Martin Schibbye. Det är klart att sånt händer. Men det hände lite för ofta. Precis som hon avbröt Jonas Gardell i ett tidigare avsnitt. Som om människor som öppnar sig för mycket, nästan faller fritt, inte kan tas emot av henne. Som om hon inte vet hur man gör det där. Istället kommer en ny fråga. Eller nåt annat slags avbrott. Och det knyter sig i magen på mig.
I slutet, när Martin Schibbye presenterar sitt lästips, knipsar hon av honom som en sax. Med nåt skämt om nästa husvagnssemester. Han mumlar att boken berättas av döden. Sen blir han tyst.
Där tycker jag hon falerar. Hennes akilleshäl är vidöppnade, nästan fritt fallande människor med lite för mycket att berätta.
I slutet, när Martin Schibbye presenterar sitt lästips, knipsar hon av honom som en sax. Med nåt skämt om nästa husvagnssemester. Han mumlar att boken berättas av döden. Sen blir han tyst.
Där tycker jag hon falerar. Hennes akilleshäl är vidöppnade, nästan fritt fallande människor med lite för mycket att berätta.
Kommentarer