En annan kul grej med bokmässan

... var att jag kunde gå rakt in. Eftersom jag höll i ett seminarium i år. Bara flashade lite med min fina namnbricka, så nickade vakterna och sa "välkommen".

Kände mig oerhört VIP.
Nästan så att det är svårt att skiljas från bricka, nu. Men kraften den besatt har ju mattats. Kvar finns bara lite glöd. Imorgon tror jag den har slocknat, helt, för att förpassas till ett arkiv i min hylla.
Vad gör alla luttrade författare med såna saker? Kastar? Känns så fel, på nåt sätt.