Hon, som hittade tillbaka

Det kom in en gammal dam på boklådan förra veckan, när jag stod och packade upp böcker. Hon stödde sig mot en rullator, hade hörsnäckor i öronen och var på ett glatt humör. Vi pratade lite boknyheter (bland annat Jan Guillous senaste Mellan rött och svart), sen började hon berätta om sitt ordförråd. Att hon råkat tappa bort det för inte så längesen, efter en stroke. Blandat ihop orden, sagt kaffekopp när hon menat brödrost, eller inte sagt nåt alls. Det hade varit en svår tid för henne. Hon hade inte ens kunnat läsa, eftersom hon glömt bort sig när hon kommit halvvägs på en sida, och fått börja om. Istället hade hon läst gamla böcker. Såna hon favoriserade, och redan hade läst många gånger. Genom sitt minne, på nogsamt upptrampade stigar, hittade hon tillbaka. Till orden. De fanns där, djupt inom henne, och bland sidorna hon kunde så väl.

Hon hade berättat det för sin läkare, också, som tyckt det var mycket intressant, och nog skulle råda fler strokepatienter att göra så.
Nu berättar jag det för er.

Jag tror på böckernas kraft ur alla perspektiv. De är bildande, lugnande, läkande, utvidgande. Räddande. De ger röst åt dem som inte har nån, eller dem som tappat bort den. Eller dem, som inte längre lever.

Böcker är en länk. Av guld. Hitta dina favoriter, och håll dem nära ditt hjärta.