Johanna Ögren

... bloggar om Monica Z - the movie. Jag, som tänkt gå och se filmen efter att ha hört så mycket gott om den, blir riktigt avslagen. För jag förväntar mig att en film om en verklig person (titeln är ju för sjutton hennes NAMN) ska vara korrekt. Har man trasslat ihop sanningen så som Johanna menar är det ju förbannat trist. Hela upplevelsen känns fattig. Och jag förstår inte riktigt anledningen. Även om man kan dikta upp och förvränga för att göra "en bättre film" av en verklighet, så blir filmen ändå sämre efteråt, när man sitter där i biosalongen, och undrar exakt vad som hände och inte i Monicas Zetterlunds liv.

Bättre att hålla sig så nära sanningen som möjligt i ett sådant fall, tror jag. Även om det dramaturgiskt kanske blir lite mildare, blir helhetsupplevelsen betydligt starkare för den som tittar.