Vägskälet

... fortfarande? Jajamen. Jag står kvar här, trots att jag trodde jag hade valt. Men inte hade valt. Och det känns frustrerande. Jag är mycket väl medveten om att jag inte kommer någonvart förrän jag bestämt mig, att jag kommer stå här tills jag tänkt/känt färdigt. Om jobb, skriv, framtid. Inte vad nästa steg ska bli, utan åt vilket håll. När ett antal månader passerat och den här ambivalensen fortfarande finns i mig, då är det dags. Att åka till ett gult hus i Fjärås. Och fråga dem som faktiskt kan ge en fingervisning. Sedan vet jag att valet är mitt och att jag styr. Jag behöver bara veta vilket håll som leder till bästa livet, liksom.
Dessutom var det längesedan, nu.


Ja, hörni! Ha en fantastisk helg, så hörs vi av nästa vecka.

Jag fikade solo på kafé Jacob i Haga för någon vecka sedan, skulle på möte med min skrivmentor på Folkuniversitetet, Sofie Jansson.